Årets skidutflykt går utåt?

Egentligen skulle jag och Jonas tagit vår årliga skidtur med fika idag (med tanke på att vi åker cirka två kilometer i gånghastighet och sedan fikar resten av tiden skulle man nog istället kalla det fikautflykt med litet skidinslag, men nåja). Vi fick dock ställa in kalaset då det är i kyligaste laget, och siktar istället på att för första gången på flera, åtskilliga och massor med år bege oss till Vallsberget för utförsåkning i helgen.

Då jag av någon outgrundlig anledning faller minst tre gånger under en skidtur (nu talar vi längdskidor) är det nog trots allt bäst att åka utför istället då min fallkvot brukar vara noll.

Peppar, peppar...

ps. på tal om kryddor (som osökt får mig att tänka på mat) så är det inte ostekt bacon jag har i munnen på bilden till vänster, det är nån sån där lufttorkad italiensk skinka med något sånt där fräsigt outskrivligt namn. Pruttskinka brukar jag kalla det (har ingenting med lukten att göra men onekligen är det i de trakterna själva biten kommer ifrån...)

Vuxen, jag?

När jag handlar på systemet är jag definitivt vuxen, men när jag åker buss är jag aldrig vuxen. Då piper jag fram "barn till Piteå/Skellefteå" och har sällan mött motstånd i form av följdkommentarer. En gång fick jag replik: "jaha minsann,vilket år är du född då?" varpå hjärnkontoret jobbade hårdare än någonsin för att snabbt producera ett svar. Det gick inte så snabbt och då alla kan sitt födelsenummer som ett rinnande vatten resonerade jag så att det är bättre att säga fort och fel än sakta och kanske fel det med. Jag minns inte om jag svarade rätt eller inte men chauffören köpte det. Så även igår, men nu använde jag en annan taktik. Bussvärdinnan gick runt i bussen och tog betalt. Några (snor)ungar framför mig som skulle till Byske hävdade skränigt att de var barn men efter att hon frågat dem om de ville svara igen så erkände de att de nog var något annat. Skulle jag våga? Jag bestämde mig för att betala en ungdomsbiljett, lite mitt emellan, inte vuxen och inte barn. Jag tog fram mobiltelefonen och slog lite på miniräknaren. Ha, nu var jag beredd! "Nittonhundranittiotvå nollåtta nollett" skulle jag säga om hon frågade när jag var född. Jag skulle nämligen säga att jag var sjutton, längre ned än så kunde jag bara inte gå och då borde man väl vara en ungdom? Jag har aldrig vetat när man klassificeras som vad i bussvärlden vilket har vållat lite problem tidigare när jag har fått harkla fram att jag är femton för att vara på den säkra sidan.

Nåja, fram kom hon. Jag hade redan övat in min replik i huvudet "hej, jag ska till Piteå, jag är sjutton, vad är man då?" Hon tittar på mig och skrattar "kära vän, då är du ett litet barn, hahaha!" Och så tog hon betalt för en barnbiljett. Sättet hon sa det på var så förnedrande att jag var på vippen att säga att jag minsann är tjugotre, såg hon inte det? Hur som helst fick jag lite problem med kvinnan bredvid mig efter det som började fundera vad jag satt och läste. Jag försökte vara kort för att inte få några följdfrågor. Vad jag minns läser man inte offentlig förvaltning och specifikt inte boken politik som organisation på gymnasienivå. Särskilt inte en det står "Växjö Universitet" på. Jag ville inte börja en helt onödig konversation med en främling om mina "gymnasiestudier" som kunde leda till att bussvärdinnan skulle få nys om att jag inte var sjutton och därmed ge mig en ovälkommen julklapp (snarare smäll än klapp) på 500 kr i böter. Jag lyckades.

Vi är olika, magen och jag

Jag har hört att många tänker att man ska hålla igen på maten dan före dopparedan, av oklar anledning men jag gissar att man antingen 1. tänker att om man äter lite en dag "får" man goffa maximalt på juldagen eller tänker 2. att julmaten smakar mycket godare om man svälter sig lite. Denna idébildning med dess olika inriktningar kallar jag gemensamt för fastism.

Personligen tror jag på att man bör fylla magsäcken till ansenliga mängder även dan före frossaredan för att på så vis tänja ut den (om än tillfälligt) och därmed göra plats för dopparedagens föda. (Frossism?)

Min mage är dock av en annan åsikt än min personliga, vilket jag märkte med all tydlighet under natten. Den tycks snarare vara en radikal fastist och beslutade sig därmed för att jag skulle få titta ner i kräkhinken mellan klockan tre och halv-sjusnåret och emellan det få parkera på toaletten. Efter att jag var färdig med det blev den nöjd. Jag har främst två funderingar kring magens beteende. För det första, varför? I och för sig åt jag blodpalt och lingonsylt som luktade tveksamt när jag tänker på det så här i efterhand men reaktionen känns inte befogad. För det andra, även om den är av den radikala fastist-sorten så har den ju missat att det inte är julafton först imorgon (och verkar därmed ha tagit fel på dag)...?

Tuuuut! Framme!

Snö snö snö snö snö. Jag gillar snö. Perfekt att här finns så mycket! Tyvärr är den inte av det kramiga slaget och därför blir snögubbekonstruktion uppskjutet till framtiden. Något jag gjort som jag inte gjort på länge är att sparka. I södra Sverige tror jag inte att det existerar sparkar, på samma sätt som att ingen känner något behov av en skoter som fortskaffningsmedel.

Klappar är fixade, julmaten är inhandlad och några tunga böcker om förvaltningspolitik pockar på uppmärksamhet...

Tuff tuff

Imorgon har jag 1. förmodligen packat klart och fått med mig allt viktigt på tåget, 2. förhoppningsvis ork att läsa förvaltningspolitik på tåget, 3. förmodligen inte hjärnan med mig på sista maratonföreläsningen med start 08.00.

Det är en subjektiv värld vi lever i...

Tänk att man kan befinna sig på samma plats som en annan människa, titta ut på samma värld men ändå se så olika saker?

Idag strosade jag runt Växjösjön (ser ut som en tungvrickare men är inte det) med p1 i öronen och lyssnade intresserat på forskare och läkare som avfärdade alla möjliga barndomsmyter (kramp efter bad till exempel). Så kommer en permobil puttrandes bakom mig och när kvinnan är alldeles jämte mig vänder hon huvudet åt mitt håll och vrålar: "ja det var ett jävla väder tycker vi!!" Kvinnan brummar vidare. Jag stannar nästan av förvåning. Dels för att hon vrålade i mitt öra, dels för att jag undrade vem hon menade med "vi" (och kom fram till att hon kanske har en Gollum-liknande personlighetsklyvning men där hennes båda sidor uppenbarar sig på samma gång) men mest av allt för det att när jag blickade ut över promenadvägen och sjön kom fram till att det var alldeles underbart fint väder idag. Första snöflingorna hade börjat dala, marken var ännu inte halkig, det var ljust och helt vindstilla.

Nä, jag vill inte vara med i hennes "vi" om det var mig (och inte hennes andra hälft) hon drog in i sin världsbild. Hon upplevde ett jävla väder, medan jag hade en ljuvlig promenad en mild vinterdag.

Om det är något man inte kan styra över i sitt liv är det vädret, men då kan man se till att välja sin inställning till det. Mycket finurligt och gör livet lite enklare på något sätt.

Ledig för julklappsjakt!

Tentan är avklarad, solen skiner (faktiskt! har inte hänt på mer än en vecka tror jag, kanske två?) och jag ska bege mig in till Växjö stad för att trängas med andra påpälsade människor som också vill köpa en massa saker men slippa stå i kö. Ekvationen blir omöjlig. Jag förbereder mig mentalt, detta är ingenting för mig. I vanliga fall vet jag exakt vad jag ska köpa och kan rationellt och smidigt fixa julklappsbiffen på en dag, men i år är fallet inte så.

För en gångs skull har jag skrivit min egen önskelista i tid, det är något slags tvärtom-år. Som vanligt har jag önskat mig nödvändiga saker (som mamma kallar "tråkiga") och utopiska saker (som en dator - det är faktiskt en önskelista och inte en jagtrorjagkommerattfålista, så jag tycker att man får ryckas iväg lite! som att önska sig en häst när man är tio ungefär) men hör och häpna har jag önskat mig relativt mycket onödiga saker (som mamma skulle kalla "roliga" saker). Jag är imponerad över mig själv.

Vad är det för en dag?

Jag är så glad över att jag firas med en så vacker middag varje år, med kungligheter och några av världens skarpaste hjärnor i deras finaste kostymer och mest praktfulla klänningar som skålar till min ära! Tyvärr har jag på grund av mitt pressade schema aldrig haft tid att närvara (i ärlighetens namn verkar det se lite småtrist ut, och jag hörde idag av en syster till en tidigare gäst att maten inte var något att hurra över, dessutom klarar jag inte av att le i sju timmar och skulle behöva lite grundläggande etikettutbildning innan). I år är jag dock lite bekymrad över att en viss Obama stjäl mitt rampljus...

Ett avlångt jä... land

Man kan tro att efter dessa (påstådda) revolutioner inom transport och kommunikation så ska man enkelt kunna ta sig genom ett välbeställt land som Sverige (utan att det ska kosta skjortan, för det ska konkurrensen se till).

Detta är dock bara sant upp till naveln på moder Svea, längre upp har inte denna revolution kommit.

Antingen kan jag för en tusenlapp åka tåg i 17 timmar och måsta åka två dagar innan jag faktiskt måste vara tillbaka i Växjö. Eller kan jag flyga direkt för 1700 spänn (snåltarmvred!). Ska jag flyga till Kalmar via Stockholm istället och sen ta buss in till Kalmar tågcentral och åka buss till Växjö station för att sedan ta bussen hem kommer jag nog billigare undan pengamässigt men omständighetsmässigt knappast. Eller kanske flyga till Stockholm, åka buss in till centralen och åka tåg till Växjö och buss sista vägen? Risken att jag då missar någon anslutning och får punga ut pengar till nya biljetter är dock överhängande.

Det är för tusan enklare (och billigare till råga på allt!) att ta sig till alla tänkbara hörn i Europa och dess omnejd än att ta sig från Luleå till Växjö.

Tänk om Sverige vore runt.

Omdöme: Ett stycke japanskt godis

En svensk forskare för närvarande bosatt i Japan frågade (mutade) klassen angående att fylla i en enkät. Jag som blivit utvald ett antal gånger av olika statistikbyråer (och svarat på samtliga enkäter, bör nämnas att det är tjocka luntor det där) och i genomsnitt fyller i tre enkäter av varierande sort per månad, anser mig vara något av en expert på att göra det fort. Mutan innebar att få lite japanskt godis som han tagit med (i en gigantisk rund plåtburk, jag höll tummarna att det var lussebullar men blev besviken...). Fort var det gjort och jag fick en avlång förpackning. När man tryckte på den kändes det som mjukt tuggummi. När jag kom hem och öppnade förpackningen visade sig något som såg ut som tjock kåda. Smaken var något min gom aldrig mött tidigare. Om någon ser och känner till frukten ni ser på bilden, vad tusan är det?

Världens finaste julkort!

Ja jag tycker i alla fall att jag fått världens finaste julkort. För att använda mig av konstruktivistisk teoribildning (eller snarare kritiska/postmoderna teorier) så ja, jag vet att det är ett totalt subjektivt påstående. Men det är okej.

Det är inte världens finaste för att mitt, jag gissar tioåriga, nylle pryder insidan - gluggen tittar fram, näsan är snörpt i en häxaktig form och håret ser ut att ha missat sin årliga tvagning (om man säger så) och kläderna ska vi inte ens ta upp (men vem brydde sig om kläder när man var tio? och varför ska man? kanske gör tioåringar det nu, en del av dem bantar ju för tusan).

På andra sidan insidan är en bild på avsändaren i sitt esse - bakom ett ståtligt korthus! Kattis!

Kortet är så fint att jag var tvungen att ta en bild på det (måste tillägga att det julröda kuvertet med gyllene text som omgav kortet var riktigt vackert det med!). Tyvärr vet jag inte var det digitala kortet har tagit vägen, min dator rymmer många mörka hål och oåtkomliga skrymslen...

Check, check, check!

Lagt händerna på bibblans utlåningsexemplar av nästa kurs' litteratur - Fixat!

Ätit magdödarmat = blodpudding och vitkål - Fixat!

Burit flyttlådor hit och dit (inte mina) - Fixat!

Fått en matpajsdeg att bli en äppelkaka (fråga inte) - Fixat!

Bränt mig på läppen av smält choklad - Fixat!

Fått Google Wave (fråga inte vad det är) - Fixat!

Ätit för mycket tacos före träning - Fixat!

Följaktligen mått illa efter träning - Fixat!

Som ni ser har jag verkligen fått mycket uträttat idag. Vem vet vad som kan hända imorgon? (Förhoppningsvis lussebullsbakande, förhoppningsvis inte vanligt förekommande magknip efter lussebullsätande).

Omdömen: Scan Variation!

Längesedan jag skrev någonting under fliken "Omdömen", trots att jag provat en hel del kulinariska avarter (för det mesta är det just det). Detta beror helt enkelt på att jag inte har kunnat ta bild på 'et, då kamerasladden varit försvunnen (trodde jag, jag visste bara inte hur den såg ut, onekligen blev det därför svårt att leta efter någonting man inte kan identifiera när man väl ser det). Nu tänkte jag alltså köra igång igen, och börja med några pålägg från Scan Variation (inte en kulinarisk avart). Glupska som vi är har vi har käkat upp alla sorter vi hade så fotot är Scans.

Vi köpte rökt skinka med äpple, grönpeppar chorizo och rökt skinka med senap.

Rökt skinka med äpple: Luktade fis när jag öppnade paketet, smakade lustig blandning av skinka och äppelgelégodis. Alltså inte ok. Jonas märkte dock inte smaken alls. Det gjorde jag. Kanske på grund av fislukten som slog mig i början. Den är alltså inte äppelrökt, utan det är någon slags "äppelpulver" i den. Skumt.

Grönpeppar chorizo: Mums! Riktigt smarrig.

Rökt skinka med senap: Mackpålägg till soppa - bra, mackpålägg till frukost - inte bra.

= fis.

Slutsats: Kokt skinka är mycket billigare och passar till allt. Paketen är ohygieniska (man får ju pilla ut dom där skivorna, inte en faktor att underskatta så här i flunsatider) och de borde inte göra skinkor med pruttlukt (även om de har ett visst samröre i vanliga fall uppskattas det inte när man ska stoppa det i munnen sedan...)

Uppdrag: Göra mamma stolt

Titta på det här mamma! (Jag tror jag snarare gör dig förvånad)

1. Jag har rengjort, skrubbat och putsat fyra par skor själv!

2. Jag köpt jord, mossa och växter och gjort ett blomsterarrangemang!

Och det blommar! (Det vill säga, jag har inte dödat den...än).

(i full färd med de gröna fingrarnas magi)

3. Jag har ett paket Proviva i kylen!

4. Jag ska inte mörda någon någonsin

(Okej, detta passar inte in bland de andra punkterna, jag vet. Inte för att det finns på min karta eller att detta skulle förvåna dig att jag inte tänker klubba ner någon, kom bara att tänka på att befästa detta då jag sitter och glor på "mamma till en mördare" på fyran och det är rätt ledsamt).

Peppar, peppar pepparkakshus!

Så var det gjort! Tredje upplagan av (ingenjörs)firman Enmark & Forssell's årliga pepparkakshus är färdigställd.

Detta år har vi investerat i modernare teknik (läs: karlssons klister och spritsertub) för att göra det så smidigt som möjligt och framför allt för att undvika mindre utbrott så här i juletider.

Det började illa. Först användes kontaktlim, vilket visade sig vara en mindre passande komponent tillsammans med byggmaterialet (läs: pepparkaksdelar) och små men begränsade olyckor skedde. Denna ersattes raskt med Karlssons klister vilket blev en succé även om den lät vänta på sig (det torkade förvånansvärt sakta). Även i år fick vi skadade byggdelar i inköpt byggsats, denna gång dock endast en kantstötning. Jonas åt genast upp skadat byggmaterial för att hålla byggarbetsplatsen ren. Då de romerska bågarna med apelsinsmak var för tunga för bindmedlet fördes även de ner i våra munnar av samma anledning. Nytt för i år är det rosa inslaget, och ett gammalt inslag som får stå över denna jul är sockerbits-snögubben med lakritshatt. Min tolkning av designen är att julen är kärlekens högtid, därför de många hjärtsymbolerna och den rosa färgen. Observera detaljerna som lagts ned med att forma istappar.

(Bilderna visas i omvänd tidsordning, det bara blev så).

.

Växtgift i fingrarna

Om mina fingrar är gröna så är det av växtgift. Jag har stora svårigheter att få blommor och växter att trivas under min omvårdnad. Efter att ha gett upp och köpt plastblommor trodde jag att jag hade slutat försöka hålla liv i riktiga varianter. Nu har jag inhandlat amaryllisar (?) och gjort en halvful (halvfin? beror på hur man ser på saken) dekoration med mossa och lite annat krafs, och väntar nu med spänning på att de ska blomma. Då min vanliga (om)planteringsteknik är att dra upp blomman, fylla jord i en annan kruka och trycka ner den och eventuellt vattna, och allt detta på mindre än en minut, har jag låga förväntningar. De kostade bara 30 kronor totalt så det är en risk jag tar. Borde jag ha fuktat jorden? För det gjorde jag inte.

Kul med en överraskning. Nu ska jag gå och köpa ett pepparkakshus. I år blir bindningsmedlet karlssons klister.

Dagens middag: Hemlighet från ICA

Ica tvärs över vägen har fått många rätt fula adjektiv skrivna om sig här, men egentligen gillar jag att dom säljer ut matvaror för halva priset när de håller på att gå ut (jag är fortfarande skeptisk till att de även säljer mat som har gått ut, inte så mycket för att jag tror att den är oätlig men det är ju faktiskt olagligt).

Jag och Jonas kunde inte komma på vad vi skulle äta för middag, och vi kom gemensamt fram till att jag går till Ica och köper något av det som är på halva priset. Klart och betalt! Nu ligger det ett hemligt, halvapriset-paket i kylen...som ett kinderägg fast ingen leksak eller choklad, men väl en överraskning! (Okej, liknelsen var dålig)

Återupptäckt favorit

Ramlade in på mappen "Gamla skolarbeten" igår, när Jonas pratade om sin projektarbetsuppsats han gjorde på gymnasiet, vilken han var riktigt stolt över. I min mapp hittade jag en hel del jag inte är stolt över (min bokrecension av Anne Franks dagbok på tyska fick mig att förstå var lärarinnan fick sina hårda ord ifrån angående min skriftliga förmåga. Samtidigt blev det än mer oklart hur jag lyckades få ett VG. Då tyckte jag ju givetvis att jag förtjänade det på grund av min excellenta läs- och hörförståelseförmåga, som nog mest berodde på att jag är duktigt på att göra kvalificerade gissningar när det gäller flervalsfrågor).

Nå, tillbaka till vad jag egentligen upptäckte. Att jag gillar korvsoppa! Det framgick av en inlämningsuppgift i ämnet psykologi där man skulle skriva vem man var.

Malin = korvsoppa.

Relativt sett, alltså

Jag känner att jag jagar någonting. Jag ligger steget efter, efter vad vet jag inte. För att försöka bena ut det har tre separata, inte helt identiska, att-göra-listor gjorts och innehållet bockats av rätt fort. Ändå tror jag att jag måste komma ikapp någonting. Jag antar att i min värld så betyder ordet "ligga bra till tidsmässigt" att ligga steget före. Det resulterar i att när jag, objektivt sett, precis följer en tidsplan, är jag i min tidsplan efter.

Jag väntar på att detta något jag vill komma ikapp ska visa sig så att jag kan komma om det.

Krångligt.

I väntan på det sitter jag, med en smarrig (och gratis) bananchokladkaka i magen, och längtar till julen, mer specifikt kanske julafton (den brukar för övrigt infalla den 24:e december i min värld också).

En ljusgul jul?

När jag handlade blodpudding idag (vi har cirka 2,5 kilo lingonsylt hemma så det är dags att börja storkonsumera lingonsyltskompatibla rätter) frågade jag av nyfikenhet kassörskan hur mycket ett paket saffran kostade.

"Trettien å femti". Aj. Slag i magen (snarare snåltarmen). För ett paket, 0,5 g saffran? Det blir alltså 60 kr/gram, vilket blir 60 000 kr/kg. Det är annat än kilopriset på pasta, det.

Besviket vandrade jag hemåt (i småregnet, med det gråa taket till himmel över mig, föreställ er den trista bilden) och muttrade för mig själv att "det blir nog inget lussebullsbak i år". När jag bakar lussebullar tar jag alltid minst ett paket extra saffran. Hellre inga lussebullar alls än blekgula stackare som inte fick chansen att bli fullvärdiga, härligt varmgula, saftiga bullisar.

Jag får väga upp med extra mycket glögg och pepparkakor (som för övrigt kostar 5 kr/burken på Willys just nu, betydligt mer ekonomiskt julmums. Tyvärr är det inte lika gott, inte bra för magen att storkonsumera och man vill helst blunda när man råkar kasta ett öga på innehållsförteckningen).

Aj aj aj

Det var nog ödet, som jag sa till Jonas idag. Hade vi åkt till Jönköping och sett Skellefteå ge HV 71 smörj hade Jonas lillfinger inte slitits ur led. Då hade alla varit glada och nöjda. Jag för att jag hade fått se Skellefteå vinna, och Jonas för att han skulle ha haft ett intakt lillfinger.

Nåja, nu tror ju inte jag på ödet på det viset.

Helgen är nu slut och den kan sammanfattas i dödssynd - Frosseri. (Nu är jag ju dock inte troende på det viset heller). Igår blev jag inbjuden på en riktigt trevlig hummerkväll, och inte vilken som helst för den delen. Vi åt nämligen upp legenden Bengt, en så stor hummer att den hade fått ett eget namn. Idag har vi ätit "mackisar" (för att prata pappa-språk, och nu pratar jag inte om pasta) med rejäla klickar majonnäs och nyponsoppa med mandelbiskvier (ah, dessa biskvier. Varför dessa inte står på kak-hyllan på ICA är ett mysterium).

Jag har fortfarande kvar en halv chocolate chip cookie med smarties från fredagens Subwaylunch och en halvfull (så väljer jag att se det) bunke med Ben and Jerry's Phish food ligger i frysen och väntar på att få guppa runt i min mage om nån timma.

Gött.

Förresten var jag lite bitter i mitt senaste inlägg. Mest över att jag hade tappat ett presentkort på fyrahundra spänn och inte kunde svälja att jag spillt ut mjölken, så att säga. På min protestpromenad in mot stan slog det mig att jag hade bytt presentkortet mot pengar med Stina sist jag var i Göteborg. Läxan är lärd, gråt inte över spilld mjölk, du kanske bytte den mot ett paket ägg istället.

Dubbelbra och dubbeldåligt

Igår var en dubbelbra dag, kanske till och med trippel. För första gången på veckor lyste solen, seminariet på förmiddagen gick som smort och på kvällen slukade jag och Jonas deliciös mat på Båtsmannen och såg en så pass spännande biofilm efteråt att jag satt på nålar i två och en halv timma. Mycket bra med tanke på att jag inför bion kände att ögonlocken kämpade en till synes utsiktslös kamp mot gravitationen och att action/spänningsfilmer i vanliga fall får mig att bli sömnig.

Denna dag hade (har?) egenskaper som också skulle ha kännetecknat en dubbelbra dag. Vi skulle ha sett SAIK möta HV 71 i Jönköping, solen lyste på morgonen och jag skulle skynda mig in till stan för att köpa ett par skor för mitt presentkort jag sparat på så länge.

Men tji fick jag. Det visade sig att Jonas hade innebandymatch så hockeyn fick strykas. Nu gick solen i moln och presentkortet har på något outgrundligt sätt lämnat min plånbok, så skorna kan jag även de stryka.

Så till dig som förmodligen har hittat mitt presentkort jag tappat, hoppas du har köpt dig ett par riktigt fina skor. Förslagsvis stövlar, för det ska regna i Växjö hela nästa vecka.

En liten bit av Västerbotten?

Här sitter jag, med ett kylskåp som dignar av allehanda ljuvligheter för gommen. Inte minst stoltserar den med en fin triangel Västerbottensost, hjortronsylt och hemmakokt lingonsylt som påminner mig om att snart är det jul och tåget tar oss upp till det perfekta stället att vara under vintern.

Jag och Jonas har på fredag slagit våra påsar ihop i fyra år och det tänkte vi fira på något vis. Efter mycket hjärnverksamhet och fantasi som tyvärr gav väldigt lite utslag i konkreta genomförbara idéer (det enda Växjö hade att erbjuda i helgen var en konstutställning och en julmarknad ute i tjottahejti, och biljetter till Stockholm eller Göteborg låg inte på trevlig nivå) så slog en gul-svart blixt ned i mig. Det visade sig att jönköpingslaget HV 71 möter Skellefteå på lördag! KALAS! 12 mil enkel väg är inget avstånd, förutsatt att vi får låna en bil av någon vänlig själ. Jag har lagt in ett bud hos vännen Minó och hoppas att det visar sig vara ett erbjudande för bra för att motstå. Problemet är att ståplatsbiljetterna är slut! Sittplats innebär en radikal eskalering av budgeten, men se än har jag inte gett upp. Greppandes efter halmstrån har jag nu mailat runt till North Power Stockholm som ska bussa dit ett glatt gäng supportrar för att höra om de kan ha ett par biljetter som ligger och skräpar.

Nu håller jag tummarna för att jag får en fin försmak av julvistelsen uppe i norr och får se SAIK på lördag!

ps. jag ska tvinga Jonas att ha på sig en supportermössa då, jag har nämligen två stycken. hihi.

Har vi gemensamt DNA?

Efter fråga på Facebook som jag inte kunde besvara vidarebefodrar jag frågan till bloggen. Nämligen, är jag släkt med en Ingela Forsell, Britt-Inger Forsell Peter Forsell eller en Simon Forsell Clemens?

Jag är i alla fall inte släkt med Gry Forssell, så mycket vet jag.

Tele2 - born to be sheep (det vill säga IQ-fiskmås)

Få slogans är så passande och talande för ett företag som det Tele2 försöker banka in i oss att de är. Efter att ha umgåtts med får ett tag har jag observerat trögheten som gömmer sig bakom det stenhårda pannbenet. Efter att ha haft att göra med Tele2 har jag nu observerat samma tröghet. Det kan inte vara en slump att de har ett får som symbol.

Efter alla rundor med dem så har man lust att vråla i luren att man säger upp rubb och stubb och väljer en annan operatör. Tyvärr är det ingen idé av två anledningar - ett, vi kan bara välja dem och två, alla operatörer är dynga, de varierar bara i storlek, konsistens och odör.

Ironiskt nog fick jag ett brev av dem idag där de tackade mig för att jag var så nöjd med Tele2, för undersökningar har visat att de har de mest nöjda kunderna (säger ingenting om hur många procent som var nöjda eller ej, det handlar således inte om absolut nöjdhet utan relativ nöjdhet, märk väl). Som jag sa ovan fast i andra ord - det finns ju grader i helvetet.

Kommer AIK fullända min dag?

Dagens föreläsning - inställd (ofta inte positivt men just idag var det skönt)

Dagens lunch på Raskens - supersmarrig

Dagens middag med Jonas + svärpäron - fillimumma (småländska isterband, rödbetor, vitkålsstuvning och potäter)

Dagens stora överraskning - A på tentan i Svensk och jämförande politik (!!!)

Dagens (trevliga) förnedring (?) - kommer Skellefteå att krossa lillebror Luleå i kvällens hockeyderby? Jag håller tummarna.

Päron är här!

I går kväll äntrade Jonas föräldrar Birgitta och Thomas Stallvägen! Jippi! Hittills har vi hunnit med gott fika, en omgång Buzz (frågesports tv-spel), dumpa farligt avfall på återvinningen, besökt slottsruinen Kronoberg (jättehäftigt!), handlat mat som aldrig förr på Citygross, fikat gofika från Hennings bageri, tittat i album, slirat runt på Universitetsbiblioteket och runt Campus...ja oj vad vi hinner med! Nu mumsar vi choklad också. Men vi får inte äta för mycket för om en timma ska vi infinna oss på PM och vänner och äta superdupersmarrelismarrig mat!

När jag skriver nästa gång är jag nog rund som en boll.

Mmmmmm

Det bästa av allt - jag har en bit kvar! (Det är givetvis blodkorv på bilden och inte chokladpudding)

sista slipandet

Nästa höst får ni kanskekanske(kanske) följa mig när jag bloggar från USA:s motsvarighet till fjollträsk! Sista besöket hos studievägledaren är avklarat (han har en förmåga att göra folk nervösa så jag ser detta som dagens stora bedrift) och imorgon ska jag lämna in min ansökan om utbytesstudier höstterminen 2010. Mitt förstaval är George Mason University som ligger i Fairfax utanför Washington DC. På Universitetet huserar bland annat två tidigare Nobelpristagare (inte för att jag föreställer mig att se skymten av dessa, förmodar jag, herrar). Snåltarmen lade sin röst på Thailand eller något annat land där jag skulle få mycket för studiebidraget, Fairfax var kanske ett av de sista alternativen då det visar sig vara en av de rikaste förorterna i USA. Det ryktet kollade jag givetvis upp, och det visade sig att medelinkomsten låg på 700 000 kr om året. Jisses, hoppas inte att mataffärerna vet att ta betalt efter köpkraft.

min variant av Mårten gås

svartsoppa var ingen favorit (tänk glögg + blod med nyponkrämskonsistens) och dessutom är det rätt dyrt och förmodligen inte heller speciellt gott att köpa den i färdig korv, så i år har jag hedrat den där Mårten genom att avnjuta en smaskig portion blodkorv med smör och lingonsylt.

Jag är rätt avundsjuk på Anton och Åsa som jag har hört ryktas får äta riktig, hemgjord blodkorv lite då och då. Så om Anton (eller Åsa) läser det här: Jag önskar mig hemgjord blodkorv i julklapp. Smöret och sylten fixar jag själv.

vi finns överallt

när jag gick runt "sjön" (växjösjön, låt munnen smaka på den och upprepa det en tio-tolv gånger) idag mötte jag en gubbe på cykel som hade en Skellefteå AIK-mössa på sig! Hurra hurra hurra! Nästa gång ska jag stoppa honom.

När man är ledig städar man

Ja jädrar nu skiner det här på Stallvägens tredje våning. I alla fall på våra kvadratmetrar. Jag har dessutom påbörjat en ny bok (och lovat mig själv att inte sluta läsa den när kurslitteraturen börjar kräva uppmärksamhet igen, vilket är imorgon) och sått krasse. Tveksamt om det kommer att gro så bra, märkte att "parasta ennen" var september 09. Äsch, nåt litet frö är nog en överlevare.

Bästa fyndet idag: Kamerasladden!

Nu ska jag ta mig till vännen Jana och se söndagsfilm. Perfekt avslutning på en dag som får 7 av 10 duktighetspoäng. Det som drar ner betyget är att jag inte skrivit min ansökan till utbytesstudier än och att jag inte lyckades dra mig till bibblan för att återlämna en bok (inga böter än!) och skriva ut lite papper.

Livet mellan böcker

Mellan hyllorna i biblioteket tänker jag alltid att jag ska sluta upp med allt jag gör nu för att bara läsa böcker. Jag inser nämligen att hur mycket jag än läser kommer jag aldrig att bli mätt. Kanske är inte målet med att läsa litteratur att bli mätt. Likt man äter upp en hel chipspåse på en gång för att det är njutningsfullt, så slukar man även en bok.

Började i varje fall fundera på hur jag skulle försörja mig. Att leva på bidrag kändes inte försvarbart då jag inte vill att andra ska betala för mitt kravlösa bokläsarliv, att börja med avancerad skatteplanering kändes för riskfyllt och att bli börshaj på heltid är ju just ett heltidsjobb. Sedan började jag fundera på om Miljöpartiet har slopat idén om medborgarlön? http://sv.wikipedia.org/wiki/Medborgarlön

Har det inte det får jag helt enkelt åka till Ryssland eller Zimbabwe för att lära mig den mycket oädla konsten i storskaligt valfusk och se till att Miljöpartiet får 175 mandat i Riksdagen. Det varandes helt otänkbart, läste jag i dagens DN att förtroendet för Maria Wetterstrand har ökat stort: http://www.dn.se/nyheter/valet2010/fortroendet-okar-stort-for-mp-topp-1.989809

Nu har jag alltid tyckt om Wetterstrands raka stil. Jag ser framför mig hur hon ger mansgrisen Berlusconi en rejäl omgång i Europeiska rådet och ger den lille sprätten Sarkozy svar på tal! Det ni.

Varför det står 1-0 till mig mot Willys

För att göra en lång historia kort (okej, händelseförloppet är egentligen kort men för att jag njöt av varje sekund finns det så mycket ord att beskriva dessa sekunder med, men som sagt, jag håller mig kort), harrkel.

Ni har kanske läst mitt tidigare inlägg om att mr. Willys ägnar sig åt lurendrejeri genom att priset på hyllkanten redan är inklusive eventuell rabatt från produktens leverantör (tänk "Prova på vår nyhet från Pågen! 3 kr smakrabatt"). De struntar alltså helt i att man kommer med en liten rabattlapp och fyller i den. Nonchalant tar de emot den och lägger den åt sidan, inget blippblipp som sagt.

Nå, här kommer jag med lite smått och gott och ett paket digestivekex. Under denna lägger jag min A4-lapp som berättigar mig till detta paket gratis. Inte nån fjesig rabatt, här ska det fås saker.

Tjejen i kassan viker direkt ihop lappen och lägger den åt sidan. Yes, tänkte jag. Precis vad jag ville. Inget blippblipp. Totalsumman blir 28 kronor, varav 13,50 är digestivekexen. Men det låter jag inte påskina att jag vet då. Jag pillar i pengar i mynthålet och kassörskan ger mig kvittot.

Med låtsad förvåning tittar jag på kvittot och säger att "men oj, jag skulle ju få digestivekexen. det är ju det som står på lappen" (här njuter jag i fulla drag, hon har ju inte ens tittat på lappen så hur skulle hon veta det?).

Kön stockar sig bakom mig. Kassörskan tillkallar sin kassör-granne och samråder. Sedan viker de upp lappen och tittar. Inget blippblipp utan knatterknatter följer (som är dubbelt så jobbigt och tar trippelt så lång tid). Mycket knatterknatter. Kön blir superlång. 13,50 trillar ut igen och hela kön har nu uppmärksammat händelseförloppet.

Och Willys får skämmas! Jag vill ha blippblipp när jag lämnar in rabattcheckar, annars får ni en massa knatterknatterjobb. Se detta som en varning.

Snart smäller det

Antingen vill jag att tiden ska gå fortfort så att jag får lämna alla tjocka böcker om Svensk och jämförande politik (och börja med nya tjocka böcker om internationella relationer...), eller så vill jag att klockan ska snurra tillbaka och vara ett på dagen och att jag ännu har tid att i lugn och ro banka in det sista och få någon ordning på årtal, reformer och gubbar.

Efter tentan har jag superroliga saker att göra: rengöra och städa (speciellt toan), skriva verksamhetsplan, lämna tillbaka böcker på bibblan (och betala böter, fy på mig), räkna ut matkostnader och inte minst berätta på bloggen om varför det numera står 1-0 till mig versus Willys. Ha!

ps. jag tog digestivekex! men kupongerna är bara att printa ut från datorn så lita på att jag ska trycka ut ett par stycken och hämta ut både pasta och kakor...mouhihihihihi

...men det är jag också!

Mouhahahaaaa. Nu ska jag lämna Svensk och jämförande politik åt sidan för en stund och ge mig ut i slasket (ja, när det "snöar" här blir det outhärdligt slask här, ni vet så att man blir blöt i skorna direkt, fast dom är jättetjocka. dags att dra på sig stövlarna med andra ord!). Närmare bestämt ska jag knalla till Willys med en stor kupong i handen (ett helt A4 täcker den! förstår inte varför, missuppfattade kanske någonting när jag skrev ut den på skolan) som berättigar mig till antingen a) lasagneplattor b) pasta c) ballerina/singoallakex d) mariekex eller e) digestivekex.

Kan ni gissa vad jag kommer att välja?

Den där Willy är en lurig jäkel

Som den medvetna (och snåla) konsument jag är håller jag koll på skäliga priser och fina rabatter, och nu har jag upptäckt att herr Willy här borta håller på med fula tricks!

Ta till exempel pastan jag köpte igår. 9,90 kr står det på lappen innanför plastlisten. Inte något "just nu" eller något extrapris eller något sådant. Alldeles vid sidan hänger det ett rabatthäfte, 3 kronors rabatt. Jippi, det tar jag. 9,90 - 3 = 6,90 kr = bra pris. Enkel ekvation. Trodde jag. Kassörskan tar obrytt emot lappen jag fyllt i och lägger den åt sidan. Inget blippblipp med scannern eller knapprande i kassan. 9,90 får jag likväl betala.

Förra veckan samma sak, men med en påse bröd med tillhörande kupong.

Slutsats: Kupongen är helt överflödig då man får rabatten ändå, och är endast ett simpelt lurendrejeritrick.

Shame on you, Willys! (Han är trots allt billigast ändå, så som den gnidiga kvinna jag är kommer jag likt förbaskat att linka dit lika ofta som förr...)

Fina fotbadade filade fossingar får fuktgivande fräschör

Frågade Jonas vad en allitteration var egentligen för någon kväll sedan då vi krupit till kojs. Vi funderade, kastade ut förslag lite hit och dit men beslutade att kolla saken nästa dag. Följande dag när vi upplyste oss om innebörden av ordet kom jag inte helt osökt att tänka på denna gamla pärla av Galenskaparna/After shave: http://www.youtube.com/watch?v=foj9TYpWAlU

Nåja, som rubriken antyder har jag gjort fossingarna lite mer representabla (däremot har jag stökat ner hela vardagsrummet på kuppen, något slags jing-jang-förhållande? Ordning på fötterna = oordning någon annan stans?)

För exakt ungefär två år sedan var det inte helt oväntat också halloween, och vi klädde givetvis ut oss. I år är jag inte säker på att jag hoppar in

i något liknande, däremot funderar jag på att göra en klassisk pumpasoppa (eller varför inte pröva på en superduperamerikansk pumkin' pie? Enligt amerikansk-svenska vännen Tina är det en magisk paj, givetvis måste jag pröva för att se om hennes påstående stämmer eller inte?)

Den här med ingefära och kanel tror jag kan bli en riktig hit: http://www.dn.se/mat-dryck/recept/pumpapaj-med-ingefara-och-kanel-1.678488

Dock har vi en mastig kladdkaka att goffa i oss innan jag tänker ge mig i kast med att fylla (läs: förgylla) hemmet med fler bakverk...

Kamerasladd på rymmen, jakt påbörjas snart

Det hade varit roligt att förgylla bloggen med lite bilder, men ack ack - kamerabatteriet har tagit semester på obestämd tid. Den kommer att få ett abrupt semesterslut när jag finner sladden som ska ladda upp åbäket. Ännu har jag gjort planlösa och tafatta försök och försökt gräva i ormnästet (läs: en brun låda där jag trycker ner alla möjliga sladdar) men utan lycka. Snart är tålamodet slut och ju närmre tentan kommer desto större blir lusten att göra precis allt annat än att förbereda sig för den, det vill säga att då kommer jag nog att ta mig tid att finna den.

Ikväll ska det ses bio med tjejerna, till råga på allt ska vi gå in till stan. Förvisso inte mer än 4 kilometer men värmen sinar såhär på kvällskvisten. Förberedd med täckbyxor och minst 15 olika tjocktröjor och koftor att välja på tänker jag inte frysa.

Innan det ska jag på träningspass och lyfta både mig själv och andra saker, som till exempel vikter. Så här i 'flunsatider är jag dock rätt skeptisk till att trängas i lokaler med folk som avger kroppsvätskor både här och där.

Med smör- och gräddstinna våfflor i magen (med hemmagjord björnbärssylt) och en delikat chokladbit på det känner jag mig dessutom varken i rätt läge fysiskt eller psykiskt för att anstränga mig i en knapp timme.

Ett STORT tack till kära mamma för ett paket som damp ner med posten i dag! Mycket välbehövliga, trevliga och smaskiga saker!

Eftersom jag inte kan bifoga någon ny bild får jag slumpa fram en bild helt enkelt bara för att inlägget ska se lite trevligt ut (och vem ser inte trevligare ut än just Jag, Jonas, Jonas syster Lina och hennes pojkvän Kalle?)!

oligarker, "svinet" och ståndriksdagen

Dagen började med en konstruerad FN-hearing om politiska system, där jag ivrigt och handfast företrädde Ryssland. Jag fäktade bort kritiken rätt bra men var inte lika duktig på att leverera träffsäkra analyser och dräpande kritiska frågor till representanter för de andra länderna, men nåja. Dagen började dessutom med magont, inget ovanligt i och för sig då den blir tre gånger så nervös och spänd som jag blir när jag själv är nervös och spänd. En slags förstärkare, alltså. Men det fortsatte! Och har fortsatt hela dagen, trots att jag varken ätit någon av magens ärkefiender (det vill säga blodpudding och överdrivet många kakor) utan snarare några av dess bästa vänner (a-fil och mosiga bananer till exempel). Sedan lade sig en eskalerande huvud-, nack- och ryggvärk på det. Efter potatis- och purjolökssoppemiddagen bar jag och Jonas iväg oss med hjälp av våra apostlahästar ut i regnet och in i huvudbyggnaden på Universitetet för att delta (han som anordnare och jag som del av de intervjuade) i en fokusgruppintervju om riskbenägenhet och "den nya influensan" som svinflunsan så fint kallas. Efter mycket velande har jag kommit fram till att jag ska ta sprutorna, men vänta till min tur (det vill säga i januari någon gång) så att jag inte tar någon behövandes tid. Men med tanke på dagens upplevelser börjar jag dock fundera på att slå en signal till någon mottagning då jag börjar inbilla mig att jag har fått svinet (99% baserat på att jag har huvudvärk och magont samtidigt, vilket betyder 99% ren inbillning). Hur som helst fick jag berättat av en annan deltagare i fokusgruppen att hans vän hade fått sig en spruta då han ringt och bokat tid. Det visade sig att åtta sköterskor hade stått redo att injicera på mottagningen, redo för anstormningen, men det var bara han som hade kommit på hela dagen. Dags att hoppa före i "kön" då, alltså?

Nå, nu har det blivit något bättre på både knopp- som kroppfronten och jag har läst ett första kapitel (av nitton!? ser inte fram emot de arton följande om man säger så) i "Sveriges politiska historia - från 1865 till våra dagar, konflikt och samförstånd". Jag försöker låtsas att det är en spännande historisk följetong à la Herman Lindqvist, och inte en trist och dammig kurslitteratur av Stig Hadenius (inget ont om dig Stigge, men Herman är lite bättre på dramaturgin).

Bästa bästa fredagen!

Wow, idag har varit en superoptimopsiskttoppipangfenomenalisk dag, trots att den till ytan verkar vara en av de 365 dagarna om året Växjö är grått och regnigt (och den är inte slut än, snart vankas chips, dipp, Idol, film och mys med tjejerna!). Det började med att jag hade lyckan norpa åt mig ett exemplar av kursref:en på biblioteket, fortsatte med att jag veta att jag fick A på tentan (kanske det mest magiska (och otroligt oväntade) med dagen! märkligt nog tappade jag helt lusten att plugga mer för idag...) och av ren lycka bestämde jag mig för att fira det med en smaskig blodpuddinglunch! Sedan fick jag skratta och dryfta allt möjligt med Mino under en shoppingtripp till Citygross (via Lantmännen) och jag är alldeles nyss hemkommen från After school (motsvarigheten till ni hårt arbetandes after work, skillnaden att vi får mat och dryck för 40 spänn, det får inte ni) som förutom mycket god mat toppades med en café au lait. Mmm.

Sen kom grädden på dagens mos. Jag loggade in på internetbanken för att se att CSN har kommit in som sig bör (och som kapitalförsäkringsägare måste jag fippla med mina placeringar numera, varför gav jag mig in i detta?), och vad ser jag då? Jag har fått 1060 kronor i lön från Swedbank, det vill säga en mindre förmögenhet för en fattig student. Misstänker att det är någon slags semesterersättning. Glad är jag i alla fall för denna oförutsedda inkomst!

Att anpassa sig efter spelreglerna

Har svängt förbi bibblan en fem-sex gånger idag för att leta efter kursreferensen (det vill säga kurslitteratur som inte får lånas utan måste läsas på biblioteket), men platsen har ekat tom vid samtliga spridda besök under dagens olika tidpunkter. Slutsats: Någon/några jäkla fuskisar GÖMMER kursreferensen. Vad göra? Förutom att utlysa skottpengar på fuskarna så får man helt enkelt börja spela samma spel och själv börja gömma böcker man kommer åt. Till slut eskalerar det och böcker står huller om buller i biblioteket.

Tärningen är kastad...

Ropar kanske lite hej innan jag är över bäcken?

Även om pappa påminner mig om att man inte ska ta ut saker i förskott, så gör jag det ändå litegrann och hoppas att varken influensan eller en knäoperation ska stoppa hans besök.

Så jag ropar alltså lite jippie innan pappa har nått Småland!

Inte nog med det, en annan pappa kommer förmodligen någon vecka senare, nämligen Jonas pappa!

November blir alltså en riktig pappamånad, undrar om det finns något samband mellan detta och det faktum att fars dag infaller andra söndagen i just denna månad?

Någon vill säga mig något

Kallt som attan i morse i småländska mått mätt (i mina mått är det snorkallt så fort det doppar under 15 grader), nån minusgrad och jag tvingades ut för att pallra mig till föreläsning om Storbrittanniens politiska system.

För att absolut inte komma för sent till saker och ting (på min anslagstavla hänger ett DN-urklipp med ett citat av DN:s vett- och etikettguru Magdalena Ribbing som säger "att komma för sent är att stjäla någons tid") är klockan ett antal minuter för snabb. Detta gjorde att jag beslöt mig för att klockan var två minuter för mycket för att jag skulle kunna gå till föreläsningen istället för att cykla. Sagt och gjort, jag borstade bort snöfrosten från sadeln och dundrade iväg. Väl en bit i den lätta nedförsbacken bromsar jag in som vanligt för att svänga höger. Trodde jag.

Det gick inte att bromsa. Istället för att försiktigt bromsa och svänga vänster susade jag nu i rasande fart rakt fram (tur att hela vägen inte svängde vänster) och hann tänka rätt mycket under den snabba färden; fanvarförharjagintehjälm, jävlarnukommerjagattcyklaininågonochdö, skajagkastamigtillvänsterellerhögerojojvadhårdmarkenserutnejfantittainteåtsidornatittaraktfram! På ett ungefär.

Helt plötsligt knakade det till, och jag kände hur mina hittills fruktlösa (panikartade) bromsningsförsök nu gav effekt. Ytterst lite men nog för att min fart skulle avstanna och dödsångesten rinna av mig.

Så. Antingen har jag gjort någon en oförrätt varvid det har mixtrats med mina bromsar, alternativt försöker Herr Smålandsnatur säga att man fasen inte ska cykla längre. Iallafall inte med min skruttiga cykel.

Nåja, man glömmer så fort. Nu ska jag sätta mig på cykeln och ge mig iväg igen.

Lite försiktigare i nedförsbacken denna gång.

Som kommentar, eller tillägg till Ribbings i och för sig mycket tänk- och eftersträvansvärda citat, vill jag påpeka att "försöka komma allt för tidigt är att leka med döden".

Avundsjuk?

Titta så fint väder det är! (Tror att det går att klicka på bilden för förstoring)

Oj, jag såg fel, det var i Abu Dhabi och inte i Växjö. Nedan ser ni Växjös väderutsikt. Bitter? Jag? Tror jag skulle passa utmärkt i hijab eller vad det nu kallas. Då slipper jag tvätta håret så ofta, ingen ser ju hur flottigt det är under!

Lyckad palt!

Tadaa! Det blev mycket lyckade paltar även denna gång, med tydlig smak av kornmjöl. Riktigt riktig palt ska dock göras med mandelpotatis, något som inte finns att köpa här i lösvikt, så det fick duga med mjölig småländsk potatis istället. Det gick bra det också, samtliga tre paltavnjutare flöt in i paltschwiimen kort stund efter middagen.

Efter kvällens utgång på utestället Sivans stektes det palt till nattmat. Måste sägas att likt uppstekt pannkaka (för er utanför Norrlands gränser förtydligar jag - ugnspannkaka) är palt även den snäppet delikatare tärnad och stekt!

Just nu: Palt

Bilder på tillverkningen kommer sen. I ett magiskt samarbete -Jonas skalade, kusinen rev, Malin mixade ihop smeten, Jonas och kusinen gjorde bollarna och Malin ploppade ner dem i den kokande grytan. Allt till tonerna av Bruce Springsteen.

En omisskännlig doft av palt har nu spridit sig i lägenheten, pojkarna dukar och dividerar om lingonsylten kommer att räcka. Tur att ICA är 300 meter nära.

Nu äter vi!

Tiden efter de tre trasiga tänderna

Efter att ha lagat tre (med tanke på de fruktansvärda ilningar de framkallade) enorma hål är jag tillbaka på scratch och har nu fått sona och lida för mitt omåttliga sockerintag.

Jag får därför säga hejdå till sockerbomberna choklad och glass och säga välkommen till chips och sockerfria godsaker. Idag hittade jag ett riktigt bra substitut för både choklad och kaffe i ett (!), nämligen Werther's små karameller som är 1. sockerfria och 2. smakar kaffe och kola!

Jag som numera titulerar mig själv icke-beroende kaffedrickare har bestämt att för att inte sjunka in i beroendeträsket och vägrar därför av princip att dricka kaffe hemma. Däremot inget sagt om kaffegodis och kaffekarameller...!

Ps. Varför har ingen tandläkare förut frågat mig om jag vill ha bedövning eller inte? Jippi för att slippa bedövning! Det tog ju för tusan lika ont med som utan, kan jag säga såhär i efterhand.

(Extratillägg: Ser just ett inslag på Rapport om Sörböleskolan i Skellefteå, akta er kära släktingar! Fly från stan, nu kommer sjukan! Ett av de största utbrotten av sjukan i Sverige hittills trummar de på, panik, panik!)

Specialrecept från Jana

Jag har lyckats få min vän Jana, uppvuxen i Makedonien, att plita ner sitt recept på underbara...ja, hon kallar dem "juggebiffar". De är så fantastiskt goda (som mycket annat som kommer från de regionerna, jag menar - tänk cevapcici (fri stavning) och moussaka)! Hemligheten är Vegeta-kryddan (se bild!). Kan hittas på bland annat Willys. Hittar man inget Willys eller inte vill klampa in där av andra skäl så hittar man den nog på utländska hyllan i valfri något större matbutik.

Du behöver:

Köttfärs (räcker förmodligen med en 400 g)

Gul lök

Vegeta-krydda

Svartpeppar

1 ägg

1 skiva bröd

Så här skapar du magin: Hacka löken i småbitar och blanda med färsen (rör om med händerna så att löken liksom smälter in i köttet). I med ett ägg också och därefter kryddorna , blanda allt ett tills du tycker att allt har smält in med köttet. Ta en brödskiva och doppa i varmt vatten tills den är mjuk.

Brödskivan ska blandas med köttet så att köttet blir fastare. Forma köttet till biffar och vänd biffarna i mjöl så att de inte delas när du steker dem. Stek! Servera med klyftpotatis, fetaost-sallad och en god sås!

Det är ju helt bananas

Nog för att jag älskar bananer (speciellt de där lite lätt mosiga som blivit rätt söta), men nu får det vara nog. Eller kanske inte helt nog, men närapå jättenog.

http://www.dn.se/kultur-noje/essa/det-sekellanga-kriget-om-bananerna-1.967192

Inte hjälper det heller att köpa bananer som är märkta Rättvisemärkt, för de köps in av ett företag som ägs av tadaa...Chiquita. Ingen som vill starta ett schysst bananföretag så att jag återigen kan bli storkonsument av mumsiga mosiga bananer att kladda på gröten eller att baka ljuvliga chokladbanankakor av?

http://www.bananasthemovie.com/

Malin - militant bananaktivist? (Jag är rätt o-militant av mig, så pacifistisk bananaktivist kanske skulle vara ett bättre epitet?)

Påhälsningar

Det är inte bara vi som fått påhälsning (mamma och Dan anlände inatt vid tolvtiden, förvånansvärt pigga efter maratonkörningen), även Jonas föräldrar har fått besök.

http://pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4911614

Vårt besök är dock avsevärt trevligare (förutom att de faktiskt är välkomna) och har nog inte tänkt stjäla någonting från oss. Dessutom går de inte på knark, vilket jag också uppskattar.

Äntligen fredag!

Med eller utan timewarp blev det fredag. Tyvärr lyckades jag inte lista ut fusket som skulle göra att jag fick full poäng på tentan heller. Vid salstentor blir jag som en förstoppad, fullproppad mage - jag har en massa saker därinne men de kommer bara inte ut! Jag försöker intala mig själv att jag är nöjd bara jag klarar den men innerst inne sitter den ovräkbara perfektionisten som inte låter sig nöjas med något sånt.

När jag kom hem fick jag iallafall en tialott av Jonas (och vann en tia! jippi!) och i frysen hade han en överraskning...Ben and Jerry's half baked - den ultimata glassblandningen!

Min mage har varit ovanligt elak de senaste dagarna, vilket jag har viss förståelse för då lejonparten av det jag glufsat i mig har varit bröd i någon form och konsistens, så jag vet inte om jag ska be om mer magknip genom att sluka glass. (Hittade för övrigt vad som verkar vara äkta, riktig blodkorv igår på ICA, varför just nu när jag inte kan äta det?! Någon vill retas med mig...)

Timewarp önskas

Ibland skulle man ju vara en sån där filur i ett tv-spel. Inte bara för att man kan pausa, spara spelet när det går bra och starta om därifrån om det sedan går åt pipsvängen (överflödigt att behöva säga att det kan vara användbart i det dagliga livet). En annan fördel är att det som regel finns fusk som man kan knappa in för att helt plötsligt få hur många poäng/pengar som helst, bli dubbelt så snabb och framför allt hoppa framåt eller bakåt i tiden!

Vore jag en sån idag hade jag fipplat mig fram till imorgon 13.01 för då har jag gjort bort denna tenta om politisk idéhistoria (eventuellt även använt ett specialfusk så att jag fick full poäng också). Just nu snurrar en hel massa filosofer och teoretiker i huvudet (mestadels män, Jonas har dock ingen anledning till att känna avundsjuka, alla utom en är död och han är född 1929 och således skulle vi förmodligen vara ömsesidigt oattraherade av varandra).

Imorgon ska jag sparka ut gubbskrällarna! Sen vankas det "american preparty" (på svenska: amerikansk förfest) där vi ska spela typiska amerikanska drickspel och ha amerikanska kläder på oss (vad nu det är?). Kulkul!

Någon gång vid midnatt kommer mamma och Dan fram till Växjö (förutsatt att deras nyinköpta GPS leder dem rätt!).

Som man (glömmer) städa får det stinka

Ni håller väl alla med om att räkmacka är något av det godaste man kan smaska i sig till lunch (givetvis med några rejäla tryck med majonnästuben ovanpå). Alla håller väl också med om att gamla räkskal luktar sällsynt jäkligt. De senaste dagarna har jag satt guldkant på dagen genom att äta just dessa deliciösa mackor. Givetvis inte med några smaklösa färdigskalade ursäkter till räkor, därav produceras det en mängd räkskal. Med fördel bör de avlägsnas från köket omgående för att inte framkalla odören ovan beskriven. Ibland är tanke lättare än handling (läs: jag glömde totalt bort att Jonas blev less på att det låg räkskal i diskhon och förpassade dem till soporna då han samtidigt fick mig att lova att gå ut med dem så fort som möjligt). Som sagt flög fågeln iväg med det löftet, och jag åt räckmackor även följande dag och var dessutom duktig och kastade skalen direkt (för övrigt i soptunnan just utanför, jag tänkte tyst för mig själv att jag nu gjorde livet lite obehagligare för de burksamlare som brukar länsa Campus' soptunnor i jakt efter det pantbara guldet).

Imorse smetade jag ut mig som våt cement i vår dundersköna fotölj (för femtio kronor, det bästa fyndet jag någonsin gjort!) och lät mig stelna hela förmiddagen. Så kom Jonas hem från föreläsningen vid tolvsnåret och utbrast bestört att här luktade det ju (här sa han en massa otrevliga saker), och där satt jag och mös mitt i odören?! Jonas störtade mot köket och gav sig sedan ut med odörens källa: soppåsen med räkskalen i. När jag slet mig upp från min cementerade ställning märkte jag att det stank något fruktansvärt. För att gottgöra mitt illaluktande misstag skurade jag under diskbänken, dammsugade lägenheten "light" och lät korsdraget suga ut påminnelsen om det. Min plan att äta räkmackor även idag förkastades snabbt och byttes ut till äggmacka (med helt luktfritt skal!).

Räven raskar över...Willys parkering?

Det är inte varje dag man går och handlar som en räv i full fart ilar över parkeringen rakt framför en.

Ett UFO har landat

Mot betalning, bör tilläggas. Kontant betalning, för att vara exakt. Det var längesen jag höll i så mycket kontanter, samma sak sa karln som tog emot sedelbunten på databutiken när jag följde Jonas för att bära hem den nya energislukaren. iMac, heter den gigantiska saken som nu står stadigt på vår glasskiva till skrivbord, och yikes, vad den är stor! 24 tums skärm, det är ju banne mig just det måttet jag har haft på min tv under hela min ungdom. Belysas bör att det är Jonas som har lagt ut lappar för denna, jag harvar kvar med min filur till laptop ett tag till.

DN Kontakten del 2 - Språklig skaparverkstad

Äntligen - tisdag och DN (Önske?)Kontakten. Det verkar just som att många använder vad Machiavelli skulle kalla bågskyttens teknik och siktar högt för att nå sitt mål, och önskar därför hejvilt. (Ja, varför inte, de har ju betalat för annonsen och trots att sannolikheten är lika liten som på att skrapa fram tre tv-rutor på Triss så - plötsligt händer det...?)

Jag börjar ana att den omtalade mrs. Anka (läs denna intervju om ni inte hört talas om kvinnan) redan har börjat ge en handfull mindre nogräknade män tokiga idéer:

"Tjock mansgris söker karriärskvinna som vill satsa på hemmet. Jag är 53 år. Du 35-40 år. Inga barn, tack."

En karl som har satt ribban på en något mer (ärlig?) och realistisk nivå kommer dock här:

"Jag är en 52-årig man som ser rätt så skaplig ut. Jag söker en kvinna som..[]...ser ganska bra ut..."

Något som jag lagt märke till tidigare är den oerhörda massa under kategorin "kvinna söker man" som tolkat devisen "man är så ung man känner sig" så att man följaktligen beskriver sig som tjej (ironiskt nog förekommer det nästan uteslutande bland de som är 60+). Motsvarande uttryck går inte att finna under "man söker kvinna" då ingen kallar sig pojke för att beskriva sin ungdomliga sprudlighet. Kanske för att det inte anses vara en attraktiv dygd för en man samtidigt som det är en viktig och eftertraktad egenskap hos det motsatta könet?`

Nå, nu till det kanske mest intressanta. Denna avgrundsskillnad mellan begreppen "tjej" och "kvinna" som finns har skapat ett språkligt tomrum där inget av begreppen beskriver det som (snopplösa) insändare vill få fram - att de är en perfekt mix av kvinnlig mognad (intellekt) och tjejaktig energi (sinnelag, utseende).

Därav det nya ordet "tjejkvinna".

I och för sig tycker jag att det är rätt fantasilöst att bara foga samman orden då de tillsammans inte bildar ett tredje ord med egen betydelse utan är av samma karaktär som ett ord som "rödgul", istället för "orange" som är en fullständig blandning som får sin egen karaktär och betydelse.

Trots att många spännande termer, ord och förkortningar har skapats på grund av den utmaning i form av textbegränsning och konkurrens som kontaktannonsskrivandet innebär är den på det sättet limiterad i det att man inte får vara så pass fantasifull och skapande att sina potentiella intressenter inte förstår ett jota av annonsen.

Spänningen stiger...

Till min STORA lycka visar Svt (tack public service, helt plötsligt känns det så rätt att betala tv-avgiften) Skellefteås första match för säsongen! Förmodligen mest på grund av att de möter Färjestad, men ändå.

Som uppladdning har jag spelat Skumdums "Heja AIK" (och måste erkänna att jag just nu lyssnar på "Disneys bästa" och har svårt att bestämma mig för min favoritdisneyfilm, så jag har väl kommit lite av spåret...).

Saftningen och geléingen igår gick riktigt bra! Jag har aldrig smakat fläderbärsgelé förut och ja, min blev iallafall en smakmässig blandning mellan svarta vinbär och hallon (?). För att kolla surheten hos fläderbären mumsade jag i mig ett par stycken (för att sedan läsa att de tydligen är giftiga i rå form) och bestämde mig för mycket pektin och lite socker då de var lite väl mogna.

Nu måste jag bara ut och klubba ner ett rådjur eller brotta ner ett vildsvin så att vi har någon stek att komplettera gelén med (eller tvärtom?). Dags att skaffa jaktlicens kanske?

Nu återstår att torka äppelskivor och rönnbär. Jag är minst sagt sugen på en torkställning (eller en frukttork!) men jag ska nog lugna mig lite.

Hur många ska rösta idag?

Jag går aldrig till kyrkan, är varken konfirmerad eller engagerad i kyrkans verksamheter, men röstberättigad är jag till kyrkovalet och se rösta det ska jag. Ni ska föreställa er glädjen i den gamla tantens ögon inne på pastorsexpeditionen i Öjebyn när jag röstade sist! Jag var tydligen den enda under tjugo som hade varit där hittills under dagen.

Några gången har det slagit mig (okej, när jag får deklarationen) att jag kanske borde gå ur Svenska kyrkan då jag är lika lite kristen som något annat. Jag har dock hejdat mig då det dels är krångligt och dels så går denna pyttelilla peng av det lilla jag tjänar förhoppningsvis i någon utsträckning till att bevara kyrkobyggnader och till hjälpverksamheter.

Förra veckan började jag dock fundera över just det här med att Svenska kyrkan, som ska vara skild från staten, ändå får plocka in sina avgifter genom Skatteverket. Borde inte alla religiösa samfund erbjudas denna service av dem i så fall? En annan idé som jag funderat på, och som framfördes i DN, var att kyrkan skulle kunna upprätta ett slags stödmedlemskap för de som inte är kristna och vill vara med i Svenska kyrkan men ändå vill bidra till bevarandet av deras kulturbyggnader. Kanske någonting?

Giftiga plättar?

Jag har varit lite purken över att jag inte lyckats hitta några kantareller (i och för sig har jag väl inte gett mig ut i skogen och letat än heller) men det får nästan övervägas av att jag har hittat en massa träd och buskar vilkas klasar jag hoppas är fläderbär (och ett päronträd! det står dock tydligt på någons ägor så jag får fortsätta drömma om päronpaj...). Efter lite sedvanlig googling har jag kommit fram till att jag tar risken och ska koka lite fläberbärssaft. Efter lite ytterligare googling på jakt efter ett till synes bra recept har jag inte kunnat fälla ett avgörande, så, alla fläderbärssaftskokare där ute, har ni något lyckat recept att dela med er av?

Så här i influensatider kan det även vara passande med lite fläderpannkakor (saft är inte riktigt min grej) då forskare har funnit att fläderbär hjälper mot influensa! Nu inte sagt just den här influensan...

Ett brev kommer lastat...

...med en bulle! Jag skulle nog vilja kalla det världens bästa bulle (den klår dock inte krångisbullarna i varken smak eller doft) av sin sort. Det var nämligen från min fina vän Emilia som hade bemödat sig att skriva ett så gulligt och uppskattane bull-vykort att jag malligt var tvungen att visa upp det för Jonas då jag kom innanför dörren (inte minst för att jag hade fått en jättefin bulle med posten och han ett brev från Radiotjänst...)!

DN Kontakten del 1

En liten (ja, just det ordet) hobby jag har är att grundligt gå igenom DN:s kontaktannonser, som publiceras två gånger i veckan (innehåller dock ofta samma annonser, tråkigt nog).

Det handlar inte alls, som man först kan tro, om att sitta där i egenskap av sambo och tycka synd om eller skratta åt de som söker en livs- eller resekamrat (eller efterlyser någon de mött på finlandsfärjan eller i rulltrappan till t-banan och fick upp intresset för trots att de ofta inte vet just mer än hur personen ser ut). Jag ser det som en slags studie i mellanmänskliga relationer och psykologi. Efter att ha gjort detta regelbundet kan jag konstatera en hel del saker om de som sänder in DN-kontaktannonser. Bland annat att män som söker män är odiskutabelt mest petiga gällande etnisk härkomst, ålder och utseende och att en förbluffande majoritet stockholmare har som intresse att vara ute i naturen trots att det knappt finns någon där de bor.

Ur förra veckans insändare rev jag ut två stycken jag fann värda eftertanke om vår samtid och samhällsreflektion (närmare bestämt våra medievanor).

Nummer 1

"Jag är en kille, 25 år, från Turkiet som söker en tjej. Mina intr. är sport, resa, film. För tillfället sitter jag på anstalt."

Såhär efteråt förvånas jag över att min första reaktion var att det var lite synd för honom att sitta på anstalt om man har de intressena (förutom film då, som säkert erbjuds mer tid än nödvändigt att förkovra sig i under fängelsetiden). Det andra jag blev nyfiken på var av vilken anledning han satt på anstalt för. Men min största fundering så här i efterhand är hur många svar han egentligen har fått (man har ju läst att allt från massmördare till pedofiler får kärleksbrev och friare). Kanske borde jag skriva till honom och fråga?

Nå, nu till Nummer 2

"Ensam kille söker ensam mamma, gärna från landet."

Enkel reflektion - Någon som sett "Bonde söker fru" och "Ensam mamma söker" alldeles för mycket?