Skåpmatsreflektion

När jag inte har annat på hjärtat kommenterar jag gärna kortare artiklar i tidningar. Det finns nämligen många som lätt förbises i tidningar fullmatade med kvalitetsmaterial (som DN), förpassade de är till någon höger- eller vänsterkant.
I måndags morse läste jag följande, med rubrik "Ärvda krukväxter kan leva i generationer".
Utdrag ur texten följer (med intressanta iakttagelser kursiverade av mig):
"- Krukväxter är de växter om ligger människor närmast hjärtat, säger Karin Persson, projektledare för Krukväxtuppropet.
Projektet, med syfte att dokumentera och bevara krukväxter i deras roll som kulturistorisk skatt, startades i söndags med ett upprop till allmänheten att komma med växter äldre än från 1960 och berätta deras historia."


Okej, var börja? Jo, jag vet. Alldeles uppenbart är detta ett projekt som startats. Följaktligen undrar man om ett sådan här projekt har fått donationer eller bidrag och i så fall av vem (hoppas inte på något statligt) och i så fall - kan du som gjorde projektbidragsansökningen komma över till mitt företag om jag någonsin startar ett? (Du verkar uppenbarligen kunna sälja glasögon till blinda).
Nå, vidare till syftet. Jag vet inte hur jag ska säga vad jag tänker, men smaka på meningen "dokumentera och bevara krukväxter i deras roll som kulturhistorisk skatt". Iallafall jag kan inte hålla mig från att vrida mig av skratt (obs, omedvetet rim uppstod här, varför jag förlängde meningen med denna parentes).
Hur kommer man på frågeställningen? Jag ser framför mig en långtidsarbetslös/deprimerad/pensionär som sitter alldeles för mycket och länge framför köksfönstret och stirrar ut över den gråa Sverigebilden. Det enda som lyser upp något är två hortensior i vita plastkrukor. Voilà, där tänds glödlampan. Eller?
Okej, vidare. Man ska alltså inkomma med dessa krukväxter och berätta deras historia. Det finns visserligen museum runt om i Sverige (och världen för den delen) som handlar om det ena eller andra totalt ointressanta-för-andra-än-de-som-driver-muséet-och-någon-mer-kuf, men det här tar nästan priset.
Följer en utställning efter detta?
Ser mig själv stå framför en begonia med röda blommor i vit kruka och läsa skylten under:
"Begonia. Sådd 1956. Blommade friskt våren -57. Fick någon slags bladlöss -59, behandlades med huskur av vitlök. 1962 - ramlade i golvet, ny kruka i lergods. -69 Höst. Flyttades från sovrumsfönstret till köket. -69 Vår. Flyttades återigen till sovrumsfönstret."

Ja...och så vidare, ni förstår.
Vore det förresten inte en bra titel på en bok - "En krukväxts historia"? Eller kanske "Krukväxten Hildas fantastiska resa från ovanvåningen till faster Fridas farstufönster"?
Kom gärna med egna förslag på en bok som handlar om en krukväxts vidunderliga historia! Jag väntar.
Okej, nu har jag varit elak nog. Man måste uppskatta folk som verkligen brinner för ett specifikt intresse.

Prisa mor/I will go nuts!

Som framgick i förra inlägget fick jag ingen bonus av CSN, tur då att det finns andra som uppskattar en ! (Visserligen här genom en gåva oavhängig om jag presterat bra eller ej, vilket i och för sig gäller även för VD-löner när jag tänker efter...hmm, nu spricker mitt resonemang så jag sätter punkt här). Nåja, jag tänker på min kära mor som har skickat ännu en skattkista (visserligen i kartong, men innehållet var värdefullt!) som även denna gång var packad på ett sätt som får mig att undra om hon inte vore ett ämne för Ikea att anlita som logistikexpert.

När paketet var uppsnittat plockades det ut det ena efter det andra av roliga, efterlängtade, viktiga, goda och smarta saker! Pilgrims rosa bandet-nål, örhängen, boklampa, matlagningstidningar, tuggummi, skavsårsplåster, alvedon, mucoangin, ansiktskräm, parfym, kanelstänger, tandborstar, sadelskydd, vaniljstång, anti-förkylningsmusik på CD...med mera!

Inte minst fick jag en sån mängd nötter och frön att jag kommer att förvandlas till antingen elefant eller fågel! Blir spännande att se åt vilket håll utvecklingen går...

(Vore rätt schysst att kunna flyga, men att svänga runt med en snabel vore minst sagt intressant...)

Om jag vore VD...

...och om CSN vore valfritt större bolag (vad sägs om AMF pension?) borde väl jag efter den här bedriften ha rätt att få ett fett bidragsavtal med prestationsbonus? Givetvis en rejäl extraslant (givetvis inte direkt kopplad till mina prestationer, så att jag kan lita på att få bonus vad jag än gör) till och med, utöver mina dryga 2600 kronor i månaden?

Nåja, jag får helt enkelt vara nöjd med att jag presterat bra, det är väl också värt någonting (blänger lite på en bild av Christer Elmehagen)?

Officiellt är min kommentar till resultatet att jag var tvungen att få bättre resultat än vad Jonas fick på sin senaste tenta (han var nämligen ett halvt poäng ifrån att spika den).

I fredags lämnade jag in ännu en tenta, som denna gång handlade om EG-rätt. Bananer, Microsoft och släpvagnar för motorcyklar har gåtts in på i minsta detalj och nu förpassats till ett dammigt förrådsutrymme någonstans i hjärnkontoret för slutförvaring. Kändes väldigt konstigt att vara färdig mer än en hel dag innan inlämningsdatum och tid, jag har en gnagande känsla av att jag missat något elementärt...

Hurra för farmor!

Om jag inte har helt fel så fyller min bästa farmor år idag! Jag misstänker att hon inte gillar att fira födelsedagar (undrar vid vilken ålder man slutar vilja fira det som en glädjens dag? själv tycker jag om att fylla år fortfarande, mest för att man får äta så sliskiga goda saker den dagen!) men det gör det samma: Hurra hurra hurra!

(Då jag vill ha min farmor för mig själv, så tänker jag inte säga vem på bilden som är födelsebarnet så att ingen får för sig att kidnappa henne!)

Mansfrågor

Jag hade en sådan tur i förrgår att Mino undrade om jag inte "ville med och lyssna på Gudrun?". Först tänkte jag på stormen, men då den inte är speciellt talför (och för den delen inte blåser längre) blev jag lite konfunderad. Sen fyllde hon i "Schyman" och då hajade jag. Men så trevligt! Sedan jag såg henne på Debatt för ett tag sedan angående skilsmässor har jag tänkt att jag vill lyssna på henne i något sammanhang där det inte förekommer munhuggning, slagord och spretande diskussioner som inte håller sig till ämnet.
Hon kom och föreläste i knappt två timmar där temat var att förklara begreppet feminism och tydliggöra vad det finns för strukturella ojämlikheter i vårat slåsigpåbröstet-Sverige. Förutom en massa övertydligheter levererade hon komiska insikter men även skrämmande sådana.
Vad jag främst började fundera över var följande;

- Varför kvinnor i många sammanhang ses som en minioritetsgrupp trots att vi är 52% av Sveriges befolkning? (T.ex. finns det "kvinnogrupper" i de olika politiska partierna och vi kvinnor hamnar ofta i samma grupp som minioriteter (invandrare, hbt-personer, handikappade) när vi talar om diskriminering. Lustigt, då vi faktiskt är en majoritet!

- Hur den onda cirkeln ser ut angående varför kvinnor har lägre lön och hur vi ser på det där med vems ansvar det är att ta hand om våra barn. Jag har även klurat på lite lösningar men det får jag väl vänta med tills jag blir stadsminister eller diktator.

- Varför vissa frågor kallas "kvinnofrågor" (t.ex. lustigt nog mäns våld mot kvinnor) - vad är då resten? Mansfrågor...människofrågor, "vanliga" frågor?

- Hur man kan få de med snopp att komma till sådana här föreläsningar, det ger ingenting att föreläsa för redan frälsta. Då snoppisarna är hälften av befolkningen och därmed hälften av både lösningen och bromsklossen till ett jämställt samhälle - det är ingen kvinnofråga, det är en fråga om allas lika möjligheter och förutsättningar för tusan! Det måste väl engagera, eller?

- Varför en tjej bredvid mig plötsligt låg avsvimmad på golvet? (Det lär jag dock inte få svar på då hennes kompisar ledde henne ut ur föreläsningssalen. Jag hoppas att det inte var för att hon plötsligt insåg hur läget ser ut med jämställdhet i Sverige.)

I övrigt hade jag gärna velat fråga Gudrun hur hon hade tänkt reta upp slipsgubbarna i Bryssel om hon blir invald till Europaparlamentet. Hon borde ha några bra knep i bakfickan.

Kommentar: Earth Hour

Arla försöker samla på sig billig good-will och hakar på Earth Hour-kampanjen.

Vad jag tror kampanjen ger?

I bästa fall: Kampanjen väcker tankar som genererar i att människor omvärderar sin livsstil. Att släcka lampor väcker engagemang?

I värsta fall: Människor släcker lite lampor och så i en timme (men absolut inte tvn, det är ju landskamp/min favoritserie/vädret/valfritt skräpprogram jag inte kan missa just då!) och sen känner de sig nöjda med att ha gjort en insats för den globala miljön och återgår i gamla hjulspår. Att släcka ner i en timme lurar människor att det räcker med så fjuttiga insatser?

Jag försöker att inte vara allt för cynisk, men det senare alternativet är väl det mest troliga. Alla bidrag är väl nåt bidrag, men innan vi har nått ett hållbart sätt att leva med någorlunda jämna spelregler har vi inte gjort annat än att ha misslyckats. I vissa fall kan man inte nöja sig med att ha försökt, eller ha gjort sitt bästa. Ibland är resultatet det som spelar roll.

Magen tjuter, hjärnan njuter!

Vilken perfekt gårdag! Solen sken, vi packade ihop oss och cyklade in till Elite Stadshotellet där vi snabbt checkade in för att ge oss ut på en liten vända på stan. Vi investerade i en ny kökskniv och Jonas hittade en scarf/halsduk, men framförallt åt vi glass. Det blev mjukglasspremiär för Jonas medan jag satsade på att avsmaka den andra glassen i Magnum-temptation-serien. Den kan sammanfattas som ej prisvärd, rätt och slätt. Nåja, vi ilade sedan tillbaka till hotellet för att få se drabbningen mellan Skellefteå och Färjestad, som tyävrr fick en trist utveckling. Jag som hade haft på mig min AIK-mössa jag fick av mor dagen till ära, men det hjälpte föga. Våra magar kurrade (trots de maffiga glassarna) så vi begav oss till Teaterparken för att äta. De öppnade precis då vi kom så vi fick maten fort (då vi var helt allena i den stora öppna restaurangen), vilket alltid är uppskattat! Jag slurpade i mig en krämig och god skaldjurssoppa med grymt gott vitlöksbröd (bakat på surdeg, med stoora luftfickor) som jag doppade i aioli. Jonas fick en stor nötfärsburgare och smaskiga friterade pommes-varianter med sås. Vi var båda smällmätta men gottegrisar som vi är kunde vi inte avstå tillfället att dela på en chokladkaka med grädde. Beredd på magknipen som jag var hade jag med mig mors Papaverin som jag knaprade i mig i ett försök att få magen att börja jobba undan maten. Hjälpte inte riktigt, vilket inte en liten omvägspromenad tillbaka till hotellet gjorde heller. Nåja.

Jag kände mig som ett barn på julaftonsmorgon när jag slog upp ögonen för första gången imorse. Klockan stod bara på 08.00 till min stora besvikelse och Jonas låg som en klubbad säl bredvid mig. Inte frukostbuffé-dags ännu alltså. Jag väntade, väntade och väntade. Tillslut blev den ungefär nio och då var det väl ändå dags till det jag längtat efter så länge. Vi gled ner och jag var givetvis tvungen att smaka lite av (nästan) allt. Bacon och vita bönor i tomatsås är inte riktigt frukost för mig. Återigen kände jag mig som en boll innehållandes mat i groteska mängder. Men det var det la värt.

Nu: Bildkavalkad!

Var är grönsakerna Jonas?

Söndagsmiddagen kom tidigt

Ja, om inte våren har tänkt anlända tidigt får man väl se till att något annat gott och kul gör det. I vårat fall blir substitutet plommonspäckad karré med skysås och rotsaker. Gott så det förslår hoppas vi.
Efter den lyxmiddagen ska jag kila vidare till Mino för att baka en holländsk kaka av något slag, som innehåller bland annat pinjenötter, aprikosmarmelad, mandel och russin! Kan inte bli fel.
Skulle egentligen precis nu ha avslutat ett spinningpass, men jag skippade det då jag känner att jag faktiskt har svullna halsmandlar och öronvärk (detta har inte hindrat mig tidigare, den riktiga anledningen var att jag inte orkade). Å andra sidan fyllde jag ut den tiden med att gå igenom lite konkurrenslagstiftning och ett fall med Chiquita-bananer och ett annat med Volvo/Scania.
Mmm. Nu sprider sig en ljuvlig köttdoft ut till vardagsrummet. Det enda som saknas är lite vinbärsgelé (frestad som jag är att svänga ihop min egen av vinbären i frysen får jag nog inse att jag kom på detta lite väl sent, nåja).
Au revoir!

Ännu en solig dag inomhus

Jag blev fånigt förvånad imorse när jag vaknade och till min stora glädje kunde skönja solljus utanför våra smutsiga sovrumsfönster! Då gällde det att passa på att pallra sig ut, då eftermiddagsschemat var fullt med en föreläsning och så avslutningen på projektledarutbildningen som jag gick igår. Väl på föreläsningen fick jag dagens andra glada förvåning levererad - den var inte helt värdelös! (Märker att kraven på föreläsningarnas kvalité har sänkts markant allt eftersom denna kurs har genomlidits...) Dessutom var projektledarutbildningen även idag riktigt intressant, kul och lärorik! Nu känner jag bara för att sätta tänderna i något projekt; jag har några idéer men jag tror jag får hålla mina hästar ett tag till nu när jag har studier att koncentrera sig på. Men det är inte illa att ha lite projektidéer i bakfickan om man står där efter sin kandidatexamen utan jobb. Efter statsvetardagen som anordnades i onsdags blev jag dock minst sagt rätt sugen på att läsa en magister/masterexamen och påbörja forskarutbildning efter det, men då det innebär planer som sträcker sig mer än 8 år framåt så tar jag nog det lite lugnt även på den fronten än så länge.
Nu ska jag se på HV71 mot Frölunda på tv och hålla koll på AIK's match mot Färjestad. Heja Skellefteå!

Förförande föda

Som jag tidigare varnat för förbehöll jag mig rätten att publicera (föga kvalitetsmässiga) bilder på en liten del av maten jag stoppade i mig i lördags. Till min lycka har Emilia lämnat en kommentar om att hon gärna vill se bilder, så nu känner jag mig till råga på allt ändå lite uppmuntrad och uppmanad att göra det!

På tal om Emilia och mat.

Då både Emilia och jag delar en passion för havregrynsgröt (jag är dock en generell grötvurmare) är det bra att kunna få tips om smått och gott man kan piffa upp och variera gröten med. Idag var det dags att testa att blanda i kakao i gröten, efter tips från ovan nämnda grötinmundigare, vilket gav gott resultat! Jag hade kameran i högsta hugg för att kunna dokumentera eländet (det såg nämligen föga aptitligt ut, då min exprimentlusta inte hade stannat där utan fortsatt med att jag blandat i müsli (Frebacos bran-flakes med frukt och chokladflingor) och toppat med en torkad kiwibit, kanel, en hasselnöt, psylliumfrön, aprikosmarmelad, lite crunchy Start-müsli och slutligen solroskärnor. Ja, inte allt huller om buller givetvis, utan var sak (okej, på vissa ställen blev det en galen mix) hade sin lilla plats på gröten. Dessutom testade jag först att kombinera det med mellanmjölk för att sedan testa Go Greens sojamjölk med vaniljsmak. Ärligt talat blev det nog lite för mycket där i slutet. Nåja, testa bör man annars....ja, annars får man inte veta. Och så kan det väl inte få vara? Nu blev det en lång parentes med många inomparenteser.)

Nåja, slutbabblat. Nu låter jag lite bilder läska era gommar (eller snarare få er att hoppa över lunchen beroende på tycke och smak):

(Den svarta obestämbara bilden föreställer nog den polska äppelpirogen)

När ordet "mätt" är ett understatement

Det slår mig att jag är så hemskt lyckligt lottad att jag kan sitta må illa av den anledningen att jag har haft för stor tillgång till mat. Det är rätt pinsamt. Jag ursäktar mig med att jag har ett ovanligt stort intresse för att smaka allt som går att äta, samtidigt som jag har en ovanligt liten magsäck kombinerat med en ovanligt stark svårighet att inte äta upp det man har på tallriken, för att inte tala om omöjligheten att slänga ätbar mat.



VIS (Växjö International Students) ordnade en hejdundrans matfest - matlag från Sydkorea, Vitryssland, Polen, Grekland, Tyskland, Litauen, Frankrike, Kina, Sverige, USA och så något mer asiatiskt land - hade lagat en herrans massa plockrätter som det bara var att köpa biljetter för att lösa ut och avnjuta. Himlen för en sån som jag! Men helvetet för en mage som min. Nåja.

Sydkorea bjöd upp ett fantastiskt ihopplock av fiskkakor, chilikakor, sötpotatissalsa, tonfiskssushi och mer. Vitryssland imponerade starkt (!) med för mig nya rätter såsom kycklingleversallad (med ägg), pannkakor som man fyllde med en gryta med fyra olika sorters kött från gris (förutom grönsaker) samt fyllda potatiskakor med romsås (mums!) och zucchinirullar med någon nötblandning inuti. Sedan avsmakades Polens utbud, som bestod av två sorters soppor (en variant av borstj samt en kryddig korvsoppa med persilja och ägg), lantbröd, kryddig korv samt fantastiska söta piroger fyllda med äpplen med vispgrädde, kanel och socker till. Sedan fick jag tjyvsmaka tysk surkål, klimpköttbullar och litauiska söta kex med sirap och russin, litauiskt friterat bröd med morotsdip (som tydligen äts av karlar när de ser på fotboll och dricker öl). Sista anhalt innan min mage började skrika hemskt blev Kina. Två sorters vårrullar, tre sorters dumplings (varav en söt en med kakaoblandning) med varierande innehåll och varierat omdöme.

Jag grämer mig lite över att jag inte smakade den grekiska kladdiga chokladpajen, den franska quiche lorraine-pajen, den litauiska fläsklimpan och den tyska gratängen. Men även jag har en gräns, tro't eller ej. Det var dock inte svårt att skippa det svenska och amerikanska bordet. Pratade med en engelska om att det hade varit trevligt med ett bord med sheperd's pie, brödpudding och varför inte haggis? Det är verkligen intressant hur de olika rätterna mottogs av de olika provsmakarna. Några kinesiskor jag träffade och utbytte mat med gillade förvånansvärt nog (!) kycklingleverröran från litauen, och en engelska som verkade älska alla sötsaker tyckte att den supergoda polska äppelpirogen smakade illa. Mysko.

Nä, nu har jag rabblat klart om maten, jag vet att det inte är vidare intressant för andra än mig själv så nu får jag sätta stopp. Men jag har bilder på intressanta maträtter som jag väl måste få lov att publicera här när jag väl tryckt in dem i datorn?

Huvudvärk, magont och Koskenkorva

Jag har nog feber. Förutom att jag just i denna stund lider av åkomman "hockeyfeber", men det är inte den sortens feber jag tror jag innehar såhär allmänt. Ett tydligt tecken på detta är att jag slocknade när jag lade mig för att läsa i eftermiddags. Snark, sade det och där låg jag i drygt en timma.
Sedan har jag varit lite elak mot min mage och givit den både blodpudding och en hel del socker, så magknip har även inträtt, förutom en helvetisk huvudvärk.
Mitt i detta elände så har vi just bevittnat hur Skellefteå AIK krigat sig till avancemang i elitserieslutspelet! Galet, galet, galet.
Fick precis ett SMS av min käre bror: "SÅ JÄ**A UNDERBART!!!!!!!!!!!!!" (min anm: jag har censurerat texten för känsliga ögon, men låt mig säga så att ** inte står för varianten med "KL"...)
Jag kan bara ana vad han syftar på...

Jag tror jag vet vem den skyldige är

Föregående sommar styrde Jonas till min stora glädje ner automobilen till Västerbottens län och förärade mig med besök. Klart som korvspad att man då vill visa upp sin fina omnejd och vad det har att erbjuda! Han fick en promenad till Slut för att titta på galna kor och kalvar som sprang omkring, det plockades mask och fiskades i stugan utanför Boliden, han fick återse det vackra Krafterksmuseumet och fick förmodligen träffa min fantastiska släkt! (Jag blandar ihop gångerna han har varit på besök, jag är inte gammal men vissa saker har jag redan lagt mig an med, dåligt minne är ett exempel).

Nå, givetvis var jag tvungen att ta honom till det berömda Krysset för att få avnjuta det beryktade "Buremålet" (som f.ö. är exakt samma som "Pitemålet" som finns på Max i Piteå och därmed inte är så unikt för staaaan som många skelleftebor har för sig).

Krysset, där köerna ringlar lååååånga vid lunchtid och soliga middagstider, där köket är lika trevligt infettat som på Sunes i Piteå (och därmed möjligen ger "Buremålet" dess unika flottiga smak) och där folk faktiskt accepterar dessa två faktum och ändå äter där. Ehrm, jag menar "ändå beställer mat ur luckan" - ja för det är just bara ett hål i väggen. Gott så.

Nå, nu var Jonas på plats. Efter en relativt kort kö men ändock lång väntetid får han ett måndagsexemplar av "Buremål" som han ändock sätter i sig. Jag blev lite skamsen å Skellefteås vägnar då måltiden inte levde upp till sitt rykte, men Jonas var mätt så vi satte oss i bilen och börjar gira ut. Då ser vi detta.

Jonas stannar och propsar bestämt på att vi måste ta kort på detta. Jag håller hårt i kameran och vägrar. Jonas skrattar vidare (ni som känner mig litet bättre vet förmodligen varför Jonas tyckte att detta var extra roligt just för att jag var med) och tar kort med sin mobilkamera.

Kalla mig Ture Sventon, fördomsfull eller logisk, men jag har en teori om vem en skyldige kan eller rimligtvis bör vara. Låt mig tänka högt;

Denna smädelse är alltså skedd söder om Skellefteå, vid ett hamburgerhak. Se då detta scenario; Björklöven har mött SAIK i isladan. Förmodligen förlorar Löven då de är några nummer mindre, supportrarna har blivit förnedrade av den mäktiga SAIK-klacken och är därmed minst sagt frustrerade och känner sig förminskade. Dessutom är de hungriga, då de (läs: medelfeta killar/karlar) har hoppat och klappat om vartannat i drygt två timmar, vilket kräver sin påfyllning i flott. De tar alltså supporterbussen mot söder, spanar in Krysset där en buss lätt kan slinka förbi och fixa mat "to go" för umebor med svansen mellan benen som bara vill hem och glömma spektaklet de just bevittnat. Så, i väntan på att få ut alla skrovmål och plusmenyer slår en lövenligist till.

Jaja, det är lätt att anspela på inaveln i bygden, jag förstår. Det finns ju ett visst rykte om att det varit snålt om valbara partners i de glesbefolkade skellefteåitiska byarna och det finns vissa ramsor därefter om att SAIK-spelare ska behöva "sexfingervantar". För övrigt är det en missriktad ramsa hur som helst, oavsett sanningshalten angående vitt utbredd inavel, då de flesta SAIK-spelare inte kommer från bygden.

Nåja, "lika barn leker bäst (men inte för bra för då blir det...kanske en häst?)"

Vänder blad

Sista sidan är avnjuten av Gabriel Garcia Marquez's Kärlek i kolerans tid, och vad jag gillar hans berättarstil! Humoristisk, rå, naken men ändå färgstark, bombastisk och detaljerad. Funderade på att fortsätta med ett annat verk signerad denne man, men lite omväxling förnöjer, så nu har jag Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken framför mig. Inte lika sliten bokpärm som Marquez's (där sida 19 till 79 dessutom var lösa) men ändock trevligt nött. Av baksidans korta beskrivning att döma så berör den samma tema som Marquez bok - ungdomskärlek som inte realiseras, men ändå hålls vid liv under ytan och blossar sedan upp efter x antal år. Trevligt!
Funderade på att få tag i P.O. Enquists Ett annat liv, men den får vänta tills sommaren då jag kan läsa den på hemmaplan (dessutom misstänker jag att den är eftertraktad och därmed utlånad och har en skaplig kölista på sig). Min andra önskan var att läsa Stridens skönhet och sorg av Peter Englund men då den är något av en tegelsten och jag inte har så mycket (fri)tid så får även den sättas upp på Att-läsas-i-sommar-listan.

Jag kunde inte låta bli...

Detta är vad stångkorven från Wurstmaster innehåller:
vatten, nöt och griskött ,senor från nöt, hjärta från gris, korngryn, bindväv från gris, svål, fett från gris, kryddor, salt, potatismjöl, antioxidationsmedel E300, antioxidationsmedel E250. Kött 26%, fett 9%.
Näringsvärde/100g färdig vara (min anm: vadå färdig vara? ska den förädlas på något vis efter köpet? har jag missat något?): Protein 11g, kolhydrat 8g, fett 9g.

Smaskens!

Omdöme: Stångkorv

Jag testar vidare! (Om ni har sett en tendens att det är röda lappar på nästan allt mystiskt jag prövat, såsom barngröt och filbunke, så kan jag erkänna att jag mest köper och provar det som är så billigt att dom det smakar vedervärdigt så har det ändå varit värt den lilla slanten bara för att pröva. Således lär ni aldrig se en "Omdöme: Rysk kaviar" eller liknande, om jag inte råkar träffa en rysk oligark som bjussar på kalaset givetvis).

Nå, idag stod stångkorv på lunchmenyn. Innan den avsmakats hade jag valt att jag skulle kombinera den med rester av rödbetsmatvete samt wokade grönsaker. Och ja, jag förstår när det skrivs att det kan låta som en märklig komponering men så här i efterhand måste jag prisa rödbetans och stångkorvens goda samspel i gommen. Grönsakerna var mest....ur näringssynpunkt viktiga tillägg.

Så, utan att gå in på ingredienser i stångkorv (för att inte avskräcka någon) men för att ge oinvigda i stångkorvens smak en aning om vad det handlar om, kan sägas att den innehåller väldigt lite kött, desto mer svål och senor men även rätt mycket kryddor. Den är tragiskt blek men har lite prickar som indikerar kryddor och flott.

Den avsmakades först kall, och då påminde den litet om kalvsylta, men med en fastare och köttigare konsistens.

Av någon anledning ville jag äta korven kokt och inte stekt. Efter jag kokt den märkte jag att det inte var ett så bra val då den inte är så fast i konsistensen och endast hålls ihop av ett tunnt korvskinn och vissa (osmakliga) ingredienser. Jag anar att jag innerst inne hade en önskan om att det skulle smaka lite som fläskkorv, vilken är väldigt god kokt.

Resultatet? Kryddig pölsa! Inget fel med det alltså, särskilt inte då jag åt rödbetsmatvete till. Ni som brukar avnjuta pölsa då och då vet ju att rödbetor är riktigt smaskens som tillbehör.

Då denna korv kilomässigt är billigare än pölsan man kan köpa i plastkorv (som jag aldrig vågat pröva mig på) och förmodligen har bättre ingredienser då den faktiskt får definieras som just "korv" (EU har riktlinjer på detta), så är ju detta ett riktigt fynd för den som saknar hemmagjord, god pölsa här på sydliga breddgrader!

Omdöme: Ben and Jerrys "Chocolate Macadamia"

Ett kort och gott omdöme får det bli, gott var det nämligen och kort just för att smakupplevelsen var ungefär precis som väntat. Eller, möjligen tror jag att den var bättre, men samtidigt så förväntar man sig på något sätt en fantastisk smakupplevelse när man sticker in en sked full med dyr glass i munnen. Jag gillar starkt blandningen mellan choklad- och vaniljglass, och macadamianötterna i choklad hade en fin bränd smak som passade in i helheten. Det saknades det där lilla extra - i med lite kokostoppar i vit choklad eller bitar av havrekaka? Den hade ett icke klädsamt blygsamt svenskt korrekthetsdrag över sig och var därmed för oamerikansk - när det kommer till Ben and Jerrys förväntar jag mig banbrytande smakblandningar som man inte ens vågat komponera ihop i sin fantasi för att det skulle bli "för mycket". Ta till exempel två smaker (som av förklarliga skäl inte har nått Sverige); "Monkey wrench" - banan-jordnötssmörglass ihoprörd med chokladbitar, valnötter och chokladjordnötskakor. Eller "Chubby hubby" - fudgetäckta, jordnötssmörsfyllda kex i vaniljmaltglass med strimmor av fudge och jordnötssmör. Det är vad jag kallar glass signerad Ben and Jerry - klassiskt amerikanskt "för mycket och allt på en gång"-tänk. Ljuvligt.
Nåja, tillbak till denna glass. Som sagt, jag förstår att Svenska Ben and Jerrys väljer ut smaker de anser passar den Nordeuropeiska marknaden (vilket inte är de två ovan nämnda smakerna) - lite lagom sliskigt men ändå respektabelt med balanserade smaker. Tråkigt. Ta in en galen smak nästa gång, det är det ni är bäst på! Försök inte tävla med tråkiga Häägen-Dasz-smaker och ursvenska Sia-smakblandningar. Får inte glömma att nämna att "Chocolate Macadamia" är Fairtrade-märkt.

På rymmen?

Nu är ju inte Indra eller Albyl gråhundar i storlek större, men visst hade det varit spännande om det hade varit dem som var ute på äventyr? Se länken http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=4488000

Bra jobbat Växjö!

Såg att the White Guide har listat Sveriges 30 bästa restauranger, vilket jag inte kunde undgå att luska vidare i för att veta var jag ska gå för att käka när jag börjat tjäna stålar. Döm om min förvåning, att bland stjärnkockarnas snordyra mathak hitta PM & Vänner....i Växjö! Som vaniljsås på äppelpajen så har jag dessutom avnjutit en trerättersmiddag där.
Wow. Växjö - Piteå - 1 - 0.
Jag väntar ivrigt på att matkritikerna ska upptäcka Bryggargatan. Tycker faktiskt att de har fantastisk mat som verkligen är i nivå med PM & Vänner, även om vinlistan inte må vara lika väl uttänkt och personalen sommelierutbildad och maten inte är kravmärkt och har lokal prägel (däremot regional) - så anser jag att de är mer kreativa i varje fall.
Fasen, gör mig till matkritiker. Gärna för Michelinguiden. Käka mat på heltid, det är vad jag kallar att slita för brödfödan (som man visserligen inte behöver till just bröd då man oftast får bröd när man äter på restaurang).

Den som väntar på...

Ben and Jerrys nya glass får vänta länge om man inte bor i hufvudstaden, men nu har den letat sig till lilla Växjö! Nu står den och väntar på att bli brutalt slukad....

Läget på Stallvägen

Själv steg jag upp halv nio, åt baguetter med allt tänkbart pålägg (smör, ost, skinka, keso, gurka, paprika, pesto, pinjenötter) och avnjöt det med en kopp té med DN och SvD framför mig (observerade att de hade nästintill identiska framsidebilder, tagna av samma fotograf, pinsamt?). Sedan gick jag ut på en promenad runt Växjösjön i snöslasket och när jag kom hem då hade resten av lägenhetens befolkning vaknat till liv. Jonas sitter i fåtöljen och mår dåligt, medan vår gäst Johan mår fint på soffan.
Själv är jag pigg! Se så mycket bättre man mår om man äter kakor och mjölk istället för att käka chips och dricka alkohol på en fredagkväll.
Kakorna blev för övrigt supersmaskiga! Dock är jag skeptisk till maräng-mängden och sättet man svängde ihop den på. Nåja, jag bjussar på receptet (som jag ändrat, har lagt till röda vinbär och vaniljsocker, var det inte min faster Carin som tipsade mig om att alltid tillsätta lite vanilj?)

Havrekaka med marängtäcke (och vinbär!)
6 dl havregryn
1 1/2 dl strösocker
200 g smör
1dl vetemjöl
3 äggulor

Maräng:
3 äggvitor
1 dl strösocker
100 g nötkärnor

+ röda vinbär i lagom mängd (smaksak, men kanske 3 dl?)

Ugnen på 175 grader! Smörj eller beklä en liten långpanna med smör eller bakplåtspapper. Blanda ihop havregryn och socker i en bunke. Smält smöret och blanda i. Låt stå och svälla i c:a 5 minuter. Rör ner mjölet och äggulorna i smeten och bred sedan ut den jämt i långpannan.
In i mitten av ugnen, cirka 15 minuter. Sänk sedan värmen till 150 grader.
Under tiden smeten står i ugnen så hacka nötkärnorna grovt. Vispa ihop äggvitor och socker och vänd sedan ned nötkärnorna.
Fördela bären på havrekakan och bred marängmassan över kakan.
In i ugnen igen! I ungefär 15-20 minuter, så att marängen får fin färg och konsistens.
Låt den svalna lite, skär upp den och äääät!

Lägesrapport

Temperatur utanför fönstret: +6 grader (otroligt!)
Temperatur innanför fönstret: +21,6 grader (otroligt det med, se vad en lufttömning av element kan göra!)
Mat på bordet idag: rödbetsmatvete med fetaost, mynta och kebabkött
Mat i magen: Förutom lunch ett par kakor (m.a.o. den obligatoriska "lunchefterrätten") och i ärlighetens namn stal jag en rollo från Jonas godispåse
Lektioner idag: Skriftlig lektion i franska på kvällskvisten
Möten idag: 15.00 i bibliotekscaféet (bestämt efter världens lustigaste mailkorrespondens, jag måste kanske återberätta denna i ett annat inlägg då det var minst sagt Mr. Bean-artat) då vi ska strukturera upp vår Bryssel-resa
Utgifter idag: SJ-tågbiljett (jag bävar inför själva resan, tack och lov kan man boka själva biljetten via internet och slippa prata med någon därifrån) till Köpenhamn och utlägg för mathandling
Pluggat idag: Förmodligen i onödan, men jag har läst om EG-domstolen.
Blickar framåt: I helgen kommer Jonas brandmansstuderande kompis Johan från Stockholm (han är dock Pitebo från grunden), jag hoppas att han vill pröva vår ännu oinvigda luftmadrass!

Now I see

Har just varit på kombinerat glasögon- och linstest (och tar härmed tillfället i akt att tacka min kära mor för att du har gett mig ett stort bidrag till att skaffa nya linser, tack!) och fått betala för att veta att 1) Det är "jätteovanligt, märkvärdigt och fantastiskt" enligt optikern att jag kan ha Jonas gamla glasögon samt att 2) Jag inte alls behöver asfäriska linser och inte alls har brytningsfel (tack, ärade skitoptiker i Stockholm, som dessutom skrev så slarvigt i sin dokumentation av mitt synfel att den inte var till någon hjälp för denna optiker).
Så, nu har jag traskat omkring i ungefär ett år med linser som inte passar mina ögon alls (vilket jag har misstänkt då mina bruna ögon stundtals sett väldigt suddit på världen).
Summa kardemumma - jag behöver nya linser, men Jonas gamla glasögon passar mig utmärkt och därmed är jag inte i akut behov av nya sådana.
Det är lustigt att optikern i Piteå som i somras gjorde ett glasögontest på mig var exakt lika skeptisk och sedan euforisk över att jag kan ha Jonas gamla glasögon. Först anmärkte de kritiskt att det inte alls är bra att ha andras glasögon när jag sade att det egentligen inte är mina utan min sambos glasögon, för att sedan efter glasögontestet gjorts och det visat sig att de passar ihop som äpple och kanel med mina ögon utbrustit att det har de minsann inte varit med om många gånger!
Man har ju läst mycket om att man attraheras till människor vilka avger en doft som passar ihop med ens egen, men vettetusan om jag har en ny teori; snåla kvinnor dras till män som har samma synfel och kan därmed ärva deras ägodelar? (Ha i åtanke att jag även har "ärvt" hans gamla mobiltelefon och numera går omkring med Dans gamla Nokia).
Nä, jag ser det helt enkelt som att jag utnyttjar konsumtionssamhället till min fördel - i dagens slit och släng-samhälle där man hela tiden vill ha det nyaste, senaste och fräckaste så mår en person som jag gott som gärna övertar andras överblivna gods.

Charmkurs?

Jag fick ett oväntat dåligt bemötande imorse på SJ:s kundservice då jag cyklade in till stan enkom för att få hjälp av just av dem.. Då det småregnade och blåste och jag fick vända åter utan att få någon som helst hjälp alls smittade det molniga vädret av sig på min sinnesstämning, minst sagt. Men, tur att jag har lärt mig något av boken om Dalai Lama så jag kunde disciplinera mitt sinne och välja att inte tänka negativa tankar.
Utan att gå in på detaljer (som till viss del ursäktar mannens beteende) och i samband med att vi under dagens föreläsning har talat om diskriminering, undrar jag om jag hade blivit behandlad på samma sätt om jag var 52 istället för 22 år? Jag tror inte det.

För övrigt, är inte SJ fortfarande i statlig regi? De räknas väl inte till en myndighet och behöver därför inte lyda under Förvaltningslagen ( "4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.") men tusan, man ska väl inte förvägra någon service? Särskilt inte när de innehar en slags dominerande position på marknaden och man endast kan vända sig till dem för att få hjälp. Det lustiga är att sist jag var hos dem angående samma ärende fick jag fantastisk hjälp av kvinnan i kuntjänsten, medan karln som satt där nu sade att det var omöjligt för honom att ta fram informationen jag behövde. Han blev väldigt irriterad då jag sa att jag fått precis samma hjälp tidigare och undrade vad som var problemet med att få samma hjälp nu. Så, jag drar inte alla SJ-anställda över en kam, men de påstådda "charmkurserna" de säger sig ha skickat sina anställda på verkar inte ha genererat trevligare personal överlag. Tyvärr. Men tack för försöket!

Nåja, i ett försök att hastigt åldras så att jag blir bemött på ett hövligt och korrekt sätt så sitter jag just nu och äter ägglikör-glass och lingongrottor. Du är (blir?) ju vad du äter, sägs det ju. Så nästa gång jag klampar in och vill ha hjälp ska jag minsann påpeka att jag faktiskt gillar att läsa Allers och äta likörglass och torra syltkakor.

Vill ha, vill ha!

Glassföretagen är optimistiska, redan nu har de inlett sommarsatsningen. Det märktes inte minst genom att Willys nu har slutat att ta tio spänn för alla Sia- och Diplom-is-glassar utan kör numer på ordinarie pris. GB Glace har lanserat sina nya glassar, och som vanligt är Pressbyrån snabba och tar in nyheterna innan de ens har presenterats på GB:s hemsida! Det gillar jag.
Jag är grymt intresserad av dessa, nästan så att jag ska kila till Pressbyrån här på campus och kolla om de har fått in dem. Dyrt, sa räven (läs: jag) dock, 24 spänn för den lilla sketna glassen! Det är ju för tusan en halv Ben and Jerrysbunke! På tal om det har de introducerat en ny smak (med macdamia-nötter i vanilj- och chokladglass) men den verkar inte ha nått butikerna än. Men som alla vet - den som väntar på något gott, väntar alldeles för länge och när det väl händer så har man haft för höga förväntningar.

Avslutningsvis - Snälla vädergud, låt det skina på himlen imorgon så jag får sätta mig på en parkbänk, blunda och smaska i mig en maffig, snordyr chokladglass!