Att vara glass eller inte glass, det är frågan

Med nöje plöjer jag igenom Ben & Jerrys (ytterst begränsade) utbud här i Sverige. Cherry Garcia är en körsbärsgräddglass med körsbär och bitar av choklad. Smaksatt glass, speciellt inte med frukt- eller bärsmaker är inte min kopp thé utan jag föredrar envanilj- eller chokladbas men nog slank den här bunken ned den också. Men nog kan man väl alltid stoppa i lite mer chokladbitar?

Nu till en intressant anmärkning ur konsumentsynpunkt.Ben & Jerrys konstaterar att de tillhör segmentet lyxglass, och nog får man betala för sig om man ska ha en bunke. Förutom att jag personligen anser att 45 spänn är överkomligt med tanke på vilken njutning man erbjuds så är det betyligt mycket mer glass i B&J än i andra glassar. På riktigt. 500 ml B&J väger nästan dubbelt så mycket som 500 ml av ett valfritt annat märke. Sådetså. I vissa glassar (däribland en från producenten GB) är det så mycket som 54% luft! Då betalar jag hellre mer för något jag faktiskt får än att lägga pengar på...ja, ingenting. Man piskar nämligen in luft i glassen med motiveringen att "ingen vill vänta på att glassen ska tina i 15 minuter innan man kan äta den". Jo, om den är god så kan man vänta, eller så kan man om man vågar snöra in glassen i micron. Mindre radikala knep är att ställa glassen i varmvatten eller att helt enkelt värma glasskopan i varmt vatten.

Livsmedelsverket tog 2002 bort kraven som tidigare ställts på glass och vad som får kallas glass. Det enda kravet som finns kommer från branschorganet Euroglaces som kräver att det ska vara minst 8% mjölkfett i gräddglass. Yeay. I övrigt finns ingenting som definierar glass utifrån gräddhalt, lufthalt och annat innehåll. Det känns väl tryggt. Kolla här om du vill ha information om de vanligaste glassarna i frysdisken.

Nu tillbaka till Ben & Jerrys. Är det någon som har smakat deras vaniljglass? När det finns så utsökta smaker som lockar med namn som "Chocolate ice cream with chocolate cookies and swirls of chocolate pudding ice cream" (Chocholate Therapy) eller vad sägs om "Sweet cream ice cream with chocolate cookie pieces, chocolatey dinosaurs and a swirl of chocolate fudge" (Fossil Fuel), så rinner väl inte direkt dreglet nedför hakan av beskrivningen "Vanilla ice cream". Så, är den god? Är den värd 45 spänn?

Hallelujah moment x2

Jag är inget fan av att vare sig tacka eller beklaga högre makter för saker som händer här i världen, men jag vill gärna hitta någon att tacka för dessa två uppenbarelser som skänkts mig hittills denna vecka.

Det första "Hallelujah moment" kan jag egentligen tacka (och förbanna) min förvirrade sida för; Nämligen att jag inte fick underkänt på mina uppgifter och hemtentan. I cirka fyrtiofem långa, förvirrade och pessimistiska minuter var underkännandet en hemsk realitet och ett faktum. När jag kom till föreläsningen, 12.14 (en minut före utsatt tid) sa Karin att resultaten satt uppe på anslagstavlan. Hade fått underkänt? Hon sa nej, så jag andades ut och kände lugnet; jag hade fått godkänt och behövde då inte titta på listan. Men, med en minut på mig och inget bättre att göra tänkte jag slänga ett öga på listan ändå (ja, dumma dumma jag). Väl på listan sökte jag efter mitt personnummer...860612, 860704, (här borde jag komma in...men, va?), 870105. Var var jag? Uppenbarligen inte med på listan. Jag hade alltså fått underkänt, eller kanske ännu värre - tror de att jag har fuskat på något vis? I huvudet började jag dra igenom hela hemtentan och efter 45 minuter hade jag accepterat och vant mig vid tanken att jag skulle få göra om rubbet.

Men ack, inne på expeditionen låg alla våra uppgifter och tentamensuppgifter. Jag kikade på uppgift efter uppgift och letade efter det svarta fåret bland dem som hade gett mig underkänt. Det fanns ingen. Listan som jag inte var med på redovisade betygen för de som gjort tentamen i "Geografisk grundkurs, del A", och det är väl inte mer än rättvist att jag inte fick godkänt på den kursen? Hallelujah. (Jag fick inte bara godkänt, utan väl godkänt! It made my day).



Vidare till den andra uppenbarelsen, som faktiskt kändes mer som en skänk från ovan, hittade jag osmakligt nog i en soptunna. Det är sant. Men ack, vilka skatter som slängs i sådana! (En åsikt jag delar med råttor, uteliggare och burksamlare. Samtliga en ekonomiskt medveten skara, så jag känner mig i gott sällskap). Nå, efter mitt städpass på tandläkarkliniken åkte jag den klaustrofobiska hissen ned med proppfulla soppåsar fulla med kanyler, borrkronor, blod, handskar och papper och en drös med kartonger till soprummet. Väl där gormade jag över mängden sopor jag måste släpa med mig och det ständiga mörkret i källaren som utgör en livsfara då man har famnen full med sopor. Jag kastade i ursinne sopsäckarna så långt jag bara kunde in i en av de stora, gröna soptunnorna.

Plötsligt skingrade sig molnen, den förbannade blåsten blev en ljummen sommarvind och solen lös i det skånska soprummet. I bakgrunden tyckte jag att jag hörde Louie Armstrong sjunga om en underbar värld, och om jag inte minns fel började de nakna glödlamporna i taket lysa lite vänligare, lite starkare.

Där låg en genomskinlig plastsäck, avsändare H&M. Det viktiga var dock innehållet, ty där låg allt jag inte äger och behöver. Smink. Eyeshadows, duo-shadows, blushers, powders, foundations, coversticks, shimmers, lipsticks och allt de kallar sina produkter. De hade med andra ord gjort en rensning i sina hyllor, vilket innebar att det var en salig blandning av testprodukter men även oöppnade förpackningar. Nu ligger de i vårat sovrum. Två plastpåsar fulla med prylar jag inte visste att jag ville ha eller behövde. Nu har jag en ögonskugga i varje tänkbar färg och säkert ett matchande lipgloss, annat vore konstigt. Perfekt. Hallelujah.

Fördel: Lund

Igår hade jag snortur. Det anordnades Stadsministerafton på AF-borgen klockan sju och det är gratis inträde om man är medlem i AF (vilket jag är) men det kostar 50 bagis om man ska ha garanterad plats och förköpsbiljett. Snålheten vann som vanligt min inre dragkamp utan att ens behöva svettas lite, så jag bestämde mig för att börja köa klockan sex då insläppet började och tog med mig en kursbok (som för övrigt är grymt bra). Kön ringlade sig lång när jag kom till AF-borgen; den började redan utanför själva byggnaden och ringlade sig uppför trappor och krökar, så jag ställde mig och började lugnt läsa. En timme senare hade jag inte kommit långt, just så att jag såg biljettkassan i horisonten, och då ropades det ut att det var slutsålt. Folk slet sitt hår, frustade, gnäggade och såg allmänt förtvivlade ut och dröjde längtansfullt kvar med blicken på den stora salen där kalaset skulle äga rum, innan de stegade hemåt. Jag var väldigt inne i min, som tur var, intressanta bok och stod därmed kvar ett tag då jag plötsligt hörde en svag röst pipa "det är 10 platser kvar" varvid en hjord av människor började kapplöpa till kassan. Jag var inte sämre och trots att jag hindrades av en stackars tjej som försiktigt försökte säga "hörni, nu får ni stanna, det har redan gått in 10 stycken" medan hon lyfte armarna för att försöka hindra den adrenalinpumpade gruppen, tog jag mig in i mål.

Ja, stadsministeraftonen innebar att Thorbjörn Fälldin, Ola Ullsten, Ingvar Carlsson, Carl Bildt och moderatorn Ulf Adelhson satte sig ner i några sköna fåtöljer, mös ner sig lite och lade billiga politiska skämt om varandra, berättade roliga anekdoter från deras respektive stadsministertider men diskuterade även tyngre ämnen (riktigt intressant). En publikfråga om Sveriges neutralitet under kalla kriget fick herr Carlsson att hetta till och Bildt passade inte helt oväntat på att avfärda dagens massmedia och däribland SVT's politiske kommentator Mats Knutson. Säga vad man vill om Bildt men han har förmågan att lägga vassa och rappa kommentarer. Och allt detta fick jag uppleva gratis! Fantastiskt, Lund!

Fördel: Lund kan även tillskrivas dagens glada händelse då gatukontoret (?) delade ut gratis cykelhjämar till de som skrev under på att de skulle använda den! Så nu är jag en lycklig ägare av en silverfärgad hjälm. Och jag ska ha den på mig. Nästan alltid.

Nå! Vad har hänt sedan sist och vad ligger i faggorna?

Några hållpunkter:

• Jonas har genomfört sin första salstenta


• I fredags var det Novischfest med Bollywoodtema här på Lunds. Det var en riktigt trevlig förfest på våning 2 samtidigt som det tyvärr blev en eldkatastrof i vårat kök nere på "ettan" då ett kastrullpopcorns-projekt gick överstyr. Maten var god, en kommentar som lades om Mangomoussen löd dock; "Men det här är ju barnmat! Puré!" och kom från min bordsgranne som jag även delar korridor med på "fyran". Som vanligt serverades det lammkött till huvudrätt, vilket ska härledas till faktumet att det är novischfest.


• I söndags stod vi i "ettan" för brunchen här på Lunds Nation, vilket innebar att vi både gjorde och åt enorma mängder crepes med nutella, banan, glass och chokladsås, baguetter, croissanter, getost, rostade nötter och lite annan blandad frukostmat med franskt tema! Jag bör nämna att jag inte åt något 7-8 timmar efter det. Uhh.

Vad ligger i faggorna?

• På lördag gräddar jag Oatly's pannkakor (läs: plättar) till förmån för Världens Barn på Stortorget här i Lund. Och så ska jag skramla lite med bössa också.


• Mamma och Dan har spikat bilresan hit för att hälsa på oss! Jippi! Det ska bli superroligt att få besök.


• Senast den 15:e Oktober ska man ansöka om kurser till vårterminen. Det lutar åt Stockholm för vår del.

Livet efter tentan

Ungefär så där har det sett ut under förra veckan; Malin, lite böcker, lite anteckningar och så datorn förstås. Kvällen innan inlämningen fick mitt Words också för sig att stänga ned verksamheten när jag skrev på dokumentet för hemtentans andra fråga. Typiskt? Jag kom dock på ett sätt att lura det illvilliga systemet. Mouhihi.
Nå, helgen i Stockholm har varit riktigt, riktigt bra! Cirque de Soleil-föreställningen var verkligen något taget från fantasin! Vi har annars ätit mycket gott, sovit mycket gott (och flott) och Jonas har sett den (ständigt) långhårige Staffan Olsson med son på MQ. Med andra ord får helgen ett mycket gott betyg och här finns några få bilder från helgen. Lina var betydligt bättre med kameran så jag hoppas att man kan få tag i hennes bilder.
Väl hemma i Lund så händer det litegrann. Mjölbaggarna fortsätter att trivas och frodas i det gemensamma köket och tyvärr främst i vårat råris. Den extrema hettan i köket har avtagit i och med installerandet av två fläktar (till min stora olycka, jag gillar när det är varmt!) och på tal om det så har jag bestämt att långkalsongsperioden från och med idag är officiellt inledd. I och för sig har jag haft långkalsonger på mig i sommar också, men nu är det alltså officiellt säsong.