Jag är hemma!

Oj, så skönt det är att vara hemma! Inte för att det är något fel på Lund, inte alls. Det är bara vars stället ligger. Okej, att det i princip aldrig snöar på stadens breddgrader är väl ett litet fel då. Å andra sidan kan man då cykla året runt (vilket man kan göra här också, men det är betydligt mer riskfyllt och svårt).
Ikväll ska det bakas var det tänkt, och jag har suttit och klurat på vad man ska ta sig för. Jag är sugen på att koka ihop någon god marmelad, men jag är riktigt sugen på dessa Rocky Road-godsaker som Leila har bakat. Leila vet vad som är gott så jag litar på att hennes godsaker håller hög smaskighetsfaktor.
Ingredienser: (12 kakor)
600 g mörk kvalitetschoklad 70 %, 2 påsar dumlekola,2 nävar mini marshmallows, 3 dl salta jordnötter,1 dl skalade pistagenötter. Och det är lätt som en plätt! Man smälter chokladen, blandar i de andra ingredienserna och smetar ut kladdet (med en tjocklek på 3 cm) på en bakplåtspappersbeklädd plåt och låter den stelna i kylskåp. Sen skär man upp dem!
Varför jag är så inne på godsaker (mer än vanligt) grundar sig nog i att jag i någon timma har pysslat ihop en bakbok med mina favoritrecept till Cecilia som har fyllt 21 här i december. Då är det svårt att byta spår!

Imorgon så är planen att jag och Jonas ska ge oss ut på skidor. Icke-utförsaktiga sådana, men bara för att man åker på relativt plana ytor innebär inte att man (läs: jag) slår mig mindre illa för det. Förra årets skidstrapats slutade i minst tre rejäla fall, vilket är fler än vad jag brukar råka ut för då jag åker slalom. Nå, i år ska jag försöka hålla mig på benen! Fortsättning följer...

Tick, tack...tick, tack

Det är alltid lite (lite?) jobbigt att packa, trots att jag (ovanligt) tidigt blev färdig med packningen känner jag fortfarande att det är någonting jag har glömt. Någonting viktigt. Jag har skurit ned på packningslistan rejält, till skillnad från min käre göteborska Stina (som i och för sig ska flyga, den miljöboven!) tänker jag inte ta med mig 6 par skor. Eller blev det sju?

Ja, nu ekar det tomt i korridorerna här, det är inte många kvar och jag längtar så in i vassen efter att få åka härifrån! Jag har planerat att traska härifrån tio i elva senast så att jag är i god tid till tåget. För missar jag det så vet jag inte vad jag skulle ta mig till! Innan får jag inte glömma att ta en alvedon, jag känner mig riktigt dåsig och trött redan nu så jag hoppas att jag kan somna på vägen till Stockholm, för sen är det sittplats hela vägen! Ujuj. Nåja! Gladast är nog räven (vilket i detta fall då blir jag) för jag får komma hem!

Tiotusenkronorsfrågan är forfarande: Vad har jag glömt?

Och tiotusenkronorsångesten kommer att bli: Varför var jag så oerhört lugn?

There and back again

Jag och Jonas i Köpenhamn! (Med en halvnaken Gisele Bündchen i bakgrunden)
Dagen började kanon - vi fick tillbaka tentan och det gick superoptimopsiskttoppipangfenomenaliskt! Sen har dagen dock gått upp och ner som en knölig lerväg på någon ö i Thailand. I brevlådan hade det dunsat ned januari månads hyra - som nu har höjts någon hundralapp, och på kontot hade det betydligt lättviktigare CSN-bidraget anmält sitt intåg, som i december har sänkts betydligt fler hundralappar. Tråkig ekvation. Nå, sen mumsade jag i mig lite chokladbollar och nougatkakor, så då var jag på topp igen! Full av socker cyklar jag iväg till Nova för att göra julshoppingen. För er som vet var Nova ligger, så vet ni att det är en bit bort. För er som inte vet - nu vet ni. När jag väl kommit till shoppingcentret utanför stan och just ska klämma mig in i cirkulationsdörrarna kommer jag på att börsen ligger hemma på frysen. (Full av socker antar jag) bestämmer jag mig för att inte bli det minsta arg eller upprörd och cyklar plikttroget tillbaka hem, och vänder. Köper lite julklappar, och vänder hem. Ja, efter det har det också gått lite upp och ned. Men nu väntar julmiddag! Om fem minuter ungefär, precis då jag har tvättid. Dålig timing. Nåja! Snart får jag komma hem, jag längtar som tusan. Men jag undrar hur plågsam min 18 timmars tåg/bussresa kommer att bli. Jag har nämligen någon mystisk, hemsk värk som kommer efter c:a 10 minuters sittande eller liggande i hela vänstra sidan från höften och nedåt. Det värker mest på rumpan, baksida lår, ovansida lår, runt knäskålen och vid vristen. Sedan hjälper det inte att jag dessutom verkar ha sträckt mig på baksida lår. Det är med andra ord oerhört plågsamt att sitta ner en längre stund - när vi åkte från och till Köpenhamn tickade minuterna sakta - och nu ska jag åka betydlig fler minuter än 60. Jag får springa omkring på tåget helt enkelt, men det är nog inte så uppskattat på nattåget misstänker jag...och så vill jag ju faktiskt försöka sova en blund.

Imorgon blir det en fullpackad dag! Hittills har jag inte packat något inför avresan, dock. Nå, imorgon ska jag jobba i 2 timmar, sticka direkt till en 4-timmars föreläsning och sen direkt till jobbet igen för att jobba 2 timmar. Pust. Sen packningen!

Nej, nu måste jag tvätta!

Something's rotten in the state of Denmark...

Det sägs att man lär sig något nytt varje dag. Det tror jag också att man gör de flesta dagarna. Sen finns det de där dagarna då man blir plågsamt påmind om något man redan vet. Idag var just en sån dag. Nu vet jag att när man ska ta ut en form ur ugnen använder man inte handen. Det kommer jag att påminnas om även imorgon, då jag ska sitta och flippra tusentals papper på jobbet - med precis de fingrar jag har bränt. Mina plastfingerborgar kan rädda mig ifrån skavsår och annat ajaj, men inte brännskador. Bilden till ovan är från julmyset på "fyran" där Den Stora Olyckan skedde. (Jag överdriver dock något, ett bevis är ju att jag kan sitta här och knappra på tangenterna).

Annars har dagen varit väldigt njutbar. Vi vaknade, såg julkalendern (igår hade vi ett marathon och "såg ikapp" alla avsnitten och nu är vi fast!) och sen knallade jag iväg på en promenad. Jag lyckades även sikta min danske professor, som är skrämmande lik en jultomte på alla möjliga sätt, vara ute på en strapats. Och som om det inte vore roligt nog att han ständigt är glad och rosig om kinderna - han flanerade omkring med händerna knutna bakom ryggen, smuttandes på en pipa. När jag är så hjärntvättad av julkalendern leder det mig inte så osökt in på någon tanke om att han faktiskt kommer från Nordpolen. Han är ju faktiskt professor i demografi, och om något bör väl tomten behöva hjälp med den frågan på julafton då han ska besöka världens alla barn? Då måste man veta i vilka koncentrationer de befinner sig och var, vilka åldrar de är i och så vidare. Nu inriktar han sig dock på HIV/AIDS (på tal om det har FN nu bestämt att fasa ut "HIV" och endast benämna pandemin AIDS) men det är nog bara en täckmantel.

På tal om Danmark, eller snarare danskar, ska vi besöka deras högborg imorgon - Köpenhamn. Vi är så nära, så det vore ju förkastligt om vi inte lyckades ta oss över sundet. Så imorgon ska jag upp med tuppen så jag hinner jobba några timmar, svänga förbi universitetet och sticka in hemtentan i postfacket och sen bär det av!

Men gladast var nog...grisen?

Nu har magen för första (nästan, jag har provsmakat julbord på ICA) gången blivit proppfull (ja, det är omöjligt att inte bli det) av julbord. Bäst är ju faktiskt fisken; sill och gravad lax! Av min mycket rolige, och väldigt korte, bordsgranne fick jag tre överraskningar i ett! På något konstigt sätt blev det ett slags tyskt tema mellan oss, då jag gav honom tyska pepparkakor. Till min förvåning hade han ätit dem förut och tyckte att de var supersmaskiga, vilket han förmodligen är ensam om då de smakar...ja, lite lakrits iallafall? Väldigt tur alltså att jag fick just honom som bordsgranne då han förmodligen var den enda som skulle ha uppskattat min present. Jonas och hans bordsdam gav varandra exakt samma sak - en chokladtomte, vilket de två i övrigt var ensamna om. Ja, vad säger man?

Att springa upp för sju våningar (vi började nämligen i källaren) och mellan det genom varje vånings korridor och kök tog musten ur oss! Det är tradition att bilda ett jättejultåg och sjunga sig upp hela vägen från botten till topp. På tal om tradition, där var en gammal räv till kvinna som konstaterade att hon gick på sitt första julbord på Lunds Nation 1950 och har gått sedan dess. 57 år! Jisses.

Kan man ha bara en fräken?

Eller har man bara en fräkne? Vilket är vad text-tv förordar.

Nåja, här är det bara glada dagar! Tentan är till 97 % klar, Jonas har avklarat sin idag, julfesten står inför dörren och kanske dagens ljuspunkt - ett telefonsamtal från ICA. Som vanligt deltar jag i alla möjliga tävlingar, och se, jag vann en stor tygkasse full med ekologisk mat! Så nu har vi öl, saft, marmelad, vildhallonsylt, digestivekex, bananer, havregryn, chips, kaffe, knäckebröd och lite annat i det redan proppfulla skafferiet.

Så, oavsett köttfärsompackning hit och dit, så är ICA i fortsättningen min favoritaffär! Oink, oink. Bäst är kanske att äta sina egna små nassar?

Mama, I'm coming home!

Nu börjar det verkligen närma sig, det är ju redan lucia! Och den har jag firat så till den grad att jag nog anser mig färdig med lussebullar, pepparkakor (tveksamt fall dock) och glögg med tillhörande russin och mandlar för denna jul. Men man ska aldrig säga aldrig. Morgonen började iallafall tidigt, klockan sju sprang jag upp från sängen och knallade upp de 6 våningarna till "Penthouse" där huset bjöd på luciafrukost och luciatåg på tv (med en karl som sjöng med en hemskt bra men hemskt jobbig röst att lyssna på i den tidiga morgontimman). Sedan bar det iväg till jobbet - väl där hann jag inte jobba mer än en kvart förrän Briggen, som äger byggnaden Axis (de jag jobbar åt) hyr lokaler åt - bjöd på lussebullar, pepparkakor (riktigt fina, med ett fartyg på), glögg och tillbehör. De hade även skrapat ihop ett luciatåg som vi starkt misstänker tvingades under slavliknande former av deras högstadielärare att delta, det var nämligen riktigt oengagerat, speciellt tomtenissarna verkade vantrivas.

Nåja, fem minuter senare bar det ner till matsalen för då var det dags för Axis luciatåg. Med lussebullar, pepparkakor, glögg med tillbehör. Det utgjordes också av en grupp som även de under slavliknande former hade tvingats delta - det är nämligen de nya på företaget som måste vara med. Nu uppgår de dock till mer än 150 stycken så några få stackare valdes ut. Ett tveksamt sångframträdande men med egenkomponerade texter (mycket internt, men jag förstod iallafall att Sony är deras värsta konkurrenter här i krokarna).

Så, väl på skolan så visade det sig att det bjöds på - lussebullar, pepparkakor, glögg och tillbehör. När jag sedan cyklade till Hemköp för att hämta ut ett paket bjöds det på lussebullar (två sorter) och, faktiskt, kaffe!

Imorgonkväll ska jag och Jonas på julfest här på nationen och jag tänker försäkra mig om att jag slipper sätta i mig ännu en torr lussebulle. För dom flesta jag smakat idag har varit av den varan. Baka dem med kesella eller ersätt sockret med sirap, eller kanske mitt bästa tips - låt dem inte ligga framme i evigheter!

Nå, nu ska jag knappra vidare på tangenterna. Mitt (ambitiöst) uppsatta mål är att vara färdig med hemtentan idag, alltså i extremt god tid. Då kan jag börja koncentrera mig på att göra allt färdigt inför hemresan och kila på stan och köpa julklappar!

En avslutande notis: Gräsmattorna är fortfarande gröna här. Blir de någonsin inte gröna? Alla skåningar borde få uppleva en riktig vinter någon gång. Med tanke på vad som redan nu tycks hända med klimatet så är den enda lösningen en biljett till Norrland.

Utgifter och uppgifter

Så har nästa tenta ramlat in, med en gruppuppgift att avklaras som hängde med i svansen. Så uppförsbacken innan jag når Norrland och jultoppen känns brant; men långt där framme ser jag krönet på något sätt.

Det är ju faktiskt riktigt intressanta frågor det handlar om (utvecklingsstrategier), det trista är att beta av 1700 sidor kurslitteratur av varierad kvalitet.

Så det är uppgifterna, sedan till utgifterna. Igår märkte jag på väg hem från föreläsningen att cykeln "studsade" lite konstigt och konstaterade att bakdäcket nog var punkterat, men vid en snabb blick bakåt såg jag en mörk sak som såg ut att sitta fast på däcket ("ahh, det är nog bara något som har fastnat", tänkte jag och klev av cykeln för att undersöka saken närmre) - vilket tyvärr visade sig vara cykelslangen som likt en böld hade trängt sig ur ett stort hål i däcket. Skit också, men slangen var ju hel iallafall. Tills idag då jag var på väg mot cykelaffären för att skaffa ett nytt däck. PANG. Så fick jag beställa en ny slang också och beslöt därmed att de fick göra jobbet åt mig vilket såklart kostar extra. Det var iallafall billigare än att skaffa en begagnad cykel. Problemet är dock hur jag ska ta mig till jobbet i veckan utan cykel utan att det inkräktar allt för mycket på min tid jag måste studera och närvara på föreläsningar...

I helgen hände det roligare saker! Oj, vad det bakades. Det började i torsdags då Annelie med vän bakade kladdkaka, och inspirerade av det gjorde jag och Jonas en likadan (extra supersmarrig) i fredags och följande lördag konstruerades det pepparkakshus, pyntades pepparkakor och Maria bakade lussebullar OCH en kladdkaka. Söndagen fortsatte i samma stil; Anna i klassen hade kombinerat julpysselkalas och hade således bakat enorma mängder lussebullar (varav en stor lussegran!) och hade tre burkar med pepparkakor redo och några liter julmust och glögg. Efter kalaset väntade julmys på korridoren vilket innebar (ja, gissa...) lussebullar, pepparkakor, glögg och julmust. ÖÖRK. Denna överkonsumtion av bland annat kanel fortsatte genom att jag till middag åt saffranssoppa och igår norpade åt mig en mjuk pepparkaka efter föreläsningen. Kanelöverskottet i min kropp är således stort.

Framöver ser prognosen inte ut att förändras; på fredag ska vi förbereda inför anordnandet av julcafeét vi ska hålla på lördagen genom att baka (och smaka) enorma mängder julrelaterade godsaker (jag ska stå för saffranstryffel med vit choklad och rostad mandel) för att sedan på lördagen äta upp resterna. På söndagen har det framgått att det är "julmys" (innebärande en hel del bakning och smakning) på "fyran". På tisdagen är jag bjuden på något julmiddagsliknande genom en volontärorganisation jag jobbar lite extra med. När ska detta ta slut? Inte förrän nästa år, anar jag.

På fredag kväll är det dock andra bullar; tjänstemannafest med djungeltema (vilket nog inte kommer att innehålla element av varken saffran, kanel eller kardemumma) och före det en tackfest för jobbet vi utförde under Gåsfesten (vilket verkar innebära att man i princip får dricka hur mycket och vad man vill i baren uppe på "Penthouse". Personligen hade jag nog tyckt att man kunde lägga pengarna på en trevlig middag eller något, ett förslag som varit uppe ett antal gånger men har inte genomförts. Än).

Jag funderar fortfarande på vad jag ska klä ut mig till, då jag initiellt ville vara Pumba men insåg att jag varken ser ut eller kan rapa som han (två viktiga förutsättningar).

Fisken kommer inte längre än till skålens kant...(smittar jag?)

Ett populärt samtalsämne har många gånger varit hur glömsk jag är, och jag befarar nu främst två saker. Den första farhågan väcktes idag vid lunchtid då jag mötte Jonas på väg hem från gymet. Följande konversation utspelade sig:
Jag: "Jo, jag la köttfärsen till chili con carnen vi ska äta ikväll i kylen för den hade tinat färdigt"
Jonas: "Okej. Såg du att jag hade flyttat på din ansjovisburk? Den hade läckt."
Jag: "Ahaa, okej. Vad bra!"
Jonas: "Jo, vad ska vi äta ikväll förresten?"
Ridå.

Nå, den andra farhågan uppenbarade sig som en logisk förklaring till de återkommande problemen jag har med att kunna sätta namn på saker; som olika frukter (ananas till exempel), kålrot (som ofta får heta vitkål, rotkål eller liknande) och en mängd andra saker. När jag inte kommer på vad det är för ord jag söker så slänger jag helt enkelt ur mig något annat (varför de flesta killar jag inte kommer på namnet på får heta Stefan). När vi satt och åt middag kom diskussionen in på tumörer (efter att Lisen påpekat något om någon som endast hade en hjärnhalva) och så slog det mig - jag kanske har en tumör som ligger och trycker på något centra som styr sådana saker. Jag vet ju att det händer hos många äldre som har haft tumörer eller blodproppar. Men, som tur är har jag aldrig varit speciellt hypokondrisk så det får stanna vid ett teoretiserande av en förklaringsmodell.

Annars då? Jo, fotbollscupen och mitt deltagande gick som smort. Lunds Nation vann hela kalaset, jag gjorde ett mål (efter pass av Jonas) och till min stora lycka var jag inte ensam tjej utan fick till min hjälp tre tjejer som deltog för Lunds nation i innebandyspelandet (det var en mixcup), varav en spelade i division 1 och en i division 2. Puh.
Sen var det skyltsöndag, på Skånes vis. Det vill säga 7 plusgrader, regn och tivoli (!) med munkförsäljning (!!). Nej, de har inte fattat vad det handlar om helt enkelt. Här har man dessutom två skyltsöndagar, nästa infaller nu på söndag då man tänder granarna runt stan. Är detta ett försök att kompensera för avsaknaden av snö och allmän skyltsöndagskultur? (De har för övrigt skyltat för jul i mer än två veckor nu).

Och jag jobbar och sliter, men det verkar som att jag jobbat bort mina arbetsuppgifter för jag har inte direkt så mycket att göra längre. Så jag har bestämt mig för att jobba lite mindre bra för att fortsätta ha arbete. Mycket lustigt.

Igår gick jag för övrigt till frisören, något som bara verkar hända var fjärde-femte månad nuförtiden. 120 kronor skulle han ta för uppgiften och förväntningarna sattes därefter varför jag endast begärde en "toppning" av slitet hår. Jag blev dessutom orolig då jag såg en burk med "Daxvax" (hatat och förkastat av i princip alla frisörer) stå vid spegeln. Men klippt är jag, och det blev väl okej resultat med tanke på insatsen (120 kronor). Jag har faktiskt lite teoretisk kunskap om hur en klippning ska gå till och han använde sig minst sagt av okonventionella metoder, men han var riktigt trevlig och ett extra plus i kanten var att han pratade och lät precis som Zlatan!

Nej, nog med detta. Nu ska jag återvända till min gruppuppgift om jordägarfrågan i Zimbabwe respektive Sydafrika. En dyster uppgift, tyvärr.

En smak av Norrland

Ja, se förra helgen kom äntligen Stina på besök! Och med en plötslig, relativt (3 personer) stor ansamling norrlänningar, och mer specifikt pitebor bör man ta tillvara på denna tillfälliga ansamling av humankapital och göra något som inte är en speciellt vacker syn, eller heller en särdeles fantastisk smakupplevelse men ändå så uppskattat när det inte finns att köpa färdigt - nämligen palt. Det blev ena riktiga små gourmetbollar, och nyfikna blickar och kommentarer från övriga i korridoren slutade med att Fredrik och Tobbe fick sig en smakbit. Deras kommentarer?

Fredrik: "Ja, det smakar inte speciellt. Men det smakar inte som någonting annat."
Tobbe: "Det smakade fläskpannkaka".

Inga kommentarer till kommentarerna nödvändiga (?). Nedan ser ni Fredrik äta palt som man ska - med lingonsylt och smör.

Nå, senare i veckan hade vi anledning att fira (och det gjorde vi också) att jag och Jonas har lyckats hålla oss samman i två år nu. Till min stora lycka resulterade det först i att jag härmed är bjuden och inbokad på Skellefteå AIK mot Frölunda den 3:e januari (jag får dessutom köpa en valfri souvenir! Jag funderar på att köpa en gigantisk väggflagga men Jonas har varnat för att lägga in något slags veto. Har han inte dragit lärdom av historien? Vetorätten har en tendens att förlama instititioner och skapa handlingsförlamning. Nog om det och tillbaka till tråden.)...och sen satte vi oss ned på en italitensk restaurang ("Italia", mycket fantasifullt namn, min anm.) och åt riktigt, riktigt god mat. Jag åt stekt ankbröst med honungsrostade rotsaker och polenta. Polenta är dock inte gott, är det verkligen gjort av ris? Det både såg ut och smakade blottnat bröd. Efterrätten var något av det godaste jag ätit i efterrättsväg, både jag och Jonas gjorde konstiga ljud av välbehag då vi smakade av den. Det var någon slags blåbärspannacotta/cremé brulee med olika bärkrämer och så lite kakao på det. Oj oj oj. Innan vi flyttar härifrån ska jag gå dit endast för efterrätten.


Ja, här händer det mycket. Igår lagade en blandad skara korridorare (och vän) en utsökt spagetti carbonara och sen fylldes korridoren av många festglada människor! Fördelen med att gå ut på torsdagar är många, här är tre av dem;

- Helgen känns helt plötsligt mycket längre.

- På torsdagar har Lunds nation klubb på Penthouse. Penthouse är triljoner gånger fräschare än Playground (som ligger i källaren, medan Penthouse ligger på högsta våningen, har en stor balkong och utsikt ända till Malmö).

- Faktumet att få ut på Penthouse innebär att uttrycket "gå ut på krogen" betyder att vi tar hissen (jag går dock, hissar är läskiga påfund) fem våningar upp. Sedan är vi "ute på krogen". Att "gå hem från krogen" innebär alltså omvänt - att gå fem trappor ned. Hemma. Bekvämt, med andra ord.

Nu får det vara nog med historia. Imorgon händer det spännande saker. Bland annat har lördagscafeét här på Lunds chokladtema - så det ska defintivt utforskas. Sedan vid sjutiden har jag av någon anledning lyckats bli övertalad att vara med i en inomhusfotbollscup. Och jag undrar hur det kunde ske, då det finns mycket som talat emot min inblandning i morgondagens sportutövande:
- Jag har alltid hatat att spela fotboll inomhus.
- Två av fem tår på min högerfot (som jag vanligtvis skjuter med och gör annat i fotbollsväg) är blå och mår inte bra.
- Jag har inga skor att ha.
- Jag har inte spelat fotboll på tre år.

Nej, nu ska jag frysa in vår supersmarriga mjuka pepparkaka vi bakat ikväll (inget fusk med "pepparkakskryddblandning" eller köpeskaka här inte) och se om resten av korridorsgänget äntligen har sett färdigt Pulp Fiction. (Slutet på den filmen är ju för bedrövligt så jag gick innan så jag slapp se).

Man vet att man har varit i Malmö...

...då man måste låna pengar av sin kompis för att man "har köpt upp sina sista pengar på falafel"

BHAHAHAHA!

Humor?

Vi har så tur här på GH1 ("ettan" även kallad) att vi får DN varje morgon ( och inte bara en utan faktiskt två, av någon anledning), och se där hittar man inte bara livliga debatter, bra reportage och alldeles för mycket stockholmsnyheter utan även kontakannonser (som man ofta finner lite lustiga och läser upp högt, någon form av tragisk humor som jag skäms över att jag gillar). Men denna är så speciell.

Efter att ha läst ställer man sig ett antal frågor:

Först klassikerna; Är det en "riktig" kontaktannons? Är karln ironisk och hoppas att någon likasinnad ska finna den lustig? Är han inte det - och därmed grymt ärlig?

Hur motiverar han inklämmandet av självutnämningen "orakel", mellan "ej högre utbildning" och "söker fertil kvinna utan pruttfobi"?

Varför söker en "gubbe" en "fertil kvinna" - är inte reproduktionsåldern över då man nått gubbstadiet? (Och är det verkligen bra ur ett evolutionsmässigt perspektiv att denna man söker tillgång till en fertil kvinna som kan sprida denna mans gener? Okej, det var elakt.)

Har någon pruttfobi ? Alla pruttar ju, något som är lika sant som att ingen gillar den efterföljande lukten. Är det vad han menar med pruttfobi; att han söker någon som gillar pruttar (hans pruttar?) lär brevlådan eka tom.

Avslutningsvis - vad betyder egentligen flegmatisk? (Och är det inte synd att världen ser ut så att karln i kontaktannonsen nedan känner sig nödgad att påpeka att han inte är muslim när han inledningsvis berättat att han kommer från Iran?)

Och innan jag glömmer! Jag vill nu ha ytterligare perspektiv på frågan: är begreppet "blottna upp" dialekt? Alla (läs: två stockholmare och en skåning, förutom Jonas som är norrlänning och förstår) tittade frågande på mig när jag hade beskrivit hur någonting hade blottnat upp, vid en middagsdiskussion - jag är lite för förvirrad för att minnas vad det hela handlade om - och sa:

"Blottna...sa du?"
De hade aldrig hört det förut. Jag har fram till nu inte ens tänkt tanken att "blottna upp" inte är ett allmänt känt begrepp. Har jag fel?

This is Skåne

Jag har omvärderat min definition av "blåsigt" och även för den delen "förjäkligt väder". Är det det här som kallas vinter i Skåne? Jag hoppas inte det, även om mycket talar för att...det är just så.

Ni ska veta att jag känner att det sticker till i bröstet under väderpresentationen då jag ser att ett snöbälte sträcker sig över Norrland. Jag vill att det ska snöa här också. Maria, en korridorgranne påstod att det snöade igår kväll (men jag synar det påståendet, det var mörkt ute och vi kunde inte se det).

På tal om Norrland. Sagt av Tobbe idag vid frukosten:

"Jag träffade en norrlandskompis till er igår. Han hette Mark och kom från B...någonting."

Jonas: "B? Öh..?"

Tobbe: "Utanför Skellefteå sa han".

Jonas: "Bureå?"

Tobbe: "Ja så var det! Han sa att han kände igen era namn."

Jag tror inte det. Men, det är ju kul att vi har "norrlandskompisar" här, haha.

På tal om det så kommer Stina på besök nästa helg! Det ska bli jätteroligt! Vi ska dessutom ha korridorfest här på lördagen, och då Annelie på korridoren är borta har vi kommit överens om här att Stina (som likt Annelie är blond och blåögd) får vara "stand-in-Annelie". Vi måste göra en skylt. Och se till att Stina lär sig att slänga sig med lite finska ord för det kan Annelie.

Nu ska jag ge mig ut på stan! Hurrv.

I've been looking for freedom

Klockan är 19.00 denna torsdagskväll och jag är färdig med tentan som ska in imorgon sedan två timmar. Åh, aah, mmm, extremt skönt känns det att slippa nattjobb. Det har i och för sig varit en del av den varan tidigare under veckan. Nu är det bara att blicka framåt! (Och blicka bakåt, vi fick reda på resultatet på den tidigare tentan idag och det gick som smort, vilket gjorde att jag fick extra bränsle till att arbeta bort tentan i tid idag).

Idag och igår har jag kilat iväg till en utbildningsmässa som hölls på LTH (den tekniska högskolan, där jag egentligen inte alls hör hemma) - av främst två anledningar; gratis gods & "Mat-Tina". Gratis gods har jag massor av men tyvärr var det fler än jag som var intresserade av att se och smaka på Tinas matlagningskonst så jag fick ingen plats på den föreläsningen men gick då till en annan (som hölls av chefen på det nya jobbet jag har, mer om det sen) och fick en maffig baguette på köpet.

Annars har jag tryckt i mig glass, muffins och andra godsaker och plockat på mig lite av livets nödvändigheter som magneter, pennor (kan man inte få nog av), kaffemått och lypsyl. Det är dock godsakerna (se bild) som intresserade mig mest...mmmm.

Jag måste bara publicera en till bild på vad jag fick av Sif i deras monter, och det roliga i det hela tror jag nog att mamma förstår bäst (det är hon som har fått uppleva mina vredesutbrott och brottsplaneringar mot Sif och deras huvudkontor)...

På tal om mamma min! Ja, nog har jag tur att jag har henne; hon har varit så gullig och skickat ett paket fullproppat med roligheter och nyttigheter! Tidningar, saffran, balsam, vantar, långkalsonger, vitaminer och lite pengar. Något jag behöver! Och så kul det är att få paket sedan!

Vet inte om jag har nämnt det tidigare men det har iallafall varit "Scary Movie"-fest här för tjänstemännen på Lunds Nation, vill någon se ungefär hur det såg ut så kika här.

Ja, nu till det nya (åh-så-mycket-trevligare) jobbet! Det känns skönt att ha en arbetsplats där man räknas som en medarbetare och inte en "underarbetare" som det känns på städjobbet. Nå, de är iallafall jättetrevliga och arbetsuppgifterna innebär att jag i princip sorterar och för in fakturor i pärmar. Enformigt men jag klagar inte! Min nye skrivbordsgranne bjöd mig till och med på godis (det var en sån där äcklig hård en, men jag tog den iallafall och såg bjudandet som ett trevligt sätt att säga hej).

Nu blir det att äta blodpudding! Mums!

En apelsin med urverk

Helgen är över oss här i Lund, snart iallafall. Samtidigt ser jag på väderkartan att medan det vankas snöfall hemma i norr kommer temperaturen här i skåneland att ligga kring behagliga 13 plus. Som sagt, imorgon kommer helgen och då det är halloweentider blev det ett kanske för givet tema på morgondagens tjänstemannafest (här kan diskuteras om jag och Jonas verkligen är tjänstemän då vi inte har kvalificerat oss genom att arbeta två gånger än, men det kommer) här på nationen. "Scary movie" är temat och som jag har förstått det är ramverket stort och fantasin får gärna flyta över gränserna. Förslag som vi har haft på utklädnad är duschen i Psycho, men korridorsgrannen skippade slutligen idén med motiveringen att det vore svårt att klara av en sådan utklädnad bra (dvs. ett duschdraperi runt sig och en blomspruta som duschmunstycke).

Själv är jag på jakt efter ett plommonstop så imorgon ska Lund bli noga scannat på billiga sådana. Inte speciellt nytänkande eller fantasifullt ska jag bli en i "Clockwork Orange"-gänget, minus suspensoar för jag hittar faktiskt ingen och det är inget jag har planerat att lägga ut pengar på, av minst sagt uppenbara skäl. Det brukar tydligen vara ordentliga fester där folk enligt uppgift tenderar att släcka lyset redan vid niotiden, men då jag har en hemtenta som ska vara inlämnad nästa vecka tänker jag inte vara en av dom.

Åh, justja. Nu rör det sig på arbetsfronten, jag har blivit erbjuden två jobb (jag kommer bara att ta ett givetvis); ett som telefonintervjuare och det andra är lite mer diffust, men något i stil med att jag på ett teknikföretag som tillverkar nätverkskablar ska koka kaffe och "utföra enklare ekonomiska uppgifter". Hmm. Det lutar dock åt det senare jobbet som jag misstänker är mer välbetalt och faktiskt roligare och mer utvecklande. Nu måste jag bara se till att bli av med städjobbet jag har, vilket ska bli ett nöje! Jag är ärligt talat ganska less på petiga tandläkare som har för vana att ta vita pappershanddukar och stryka på golven och bakom värmerören för att se om det är rent.

Nej, nu ska kurslitteraturen läsas färdigt. Det är riktigt givande läsning, som jag för övrigt har tyckt om den mesta kurslitteraturen vi har haft hittills. Jag kommer nog inte att säga så lika ofta till våren då det blir att traggla franska grammatikböcker...

Just, så jag inte glömmer att nämna det. Jag har en bit pepparkaksdeg i kylen. Det har just precis blivit november. Och idag har lussebullarna gjort entré på ICA. Får man göra så här?

Att vara glass eller inte glass, det är frågan

Med nöje plöjer jag igenom Ben & Jerrys (ytterst begränsade) utbud här i Sverige. Cherry Garcia är en körsbärsgräddglass med körsbär och bitar av choklad. Smaksatt glass, speciellt inte med frukt- eller bärsmaker är inte min kopp thé utan jag föredrar envanilj- eller chokladbas men nog slank den här bunken ned den också. Men nog kan man väl alltid stoppa i lite mer chokladbitar?

Nu till en intressant anmärkning ur konsumentsynpunkt.Ben & Jerrys konstaterar att de tillhör segmentet lyxglass, och nog får man betala för sig om man ska ha en bunke. Förutom att jag personligen anser att 45 spänn är överkomligt med tanke på vilken njutning man erbjuds så är det betyligt mycket mer glass i B&J än i andra glassar. På riktigt. 500 ml B&J väger nästan dubbelt så mycket som 500 ml av ett valfritt annat märke. Sådetså. I vissa glassar (däribland en från producenten GB) är det så mycket som 54% luft! Då betalar jag hellre mer för något jag faktiskt får än att lägga pengar på...ja, ingenting. Man piskar nämligen in luft i glassen med motiveringen att "ingen vill vänta på att glassen ska tina i 15 minuter innan man kan äta den". Jo, om den är god så kan man vänta, eller så kan man om man vågar snöra in glassen i micron. Mindre radikala knep är att ställa glassen i varmvatten eller att helt enkelt värma glasskopan i varmt vatten.

Livsmedelsverket tog 2002 bort kraven som tidigare ställts på glass och vad som får kallas glass. Det enda kravet som finns kommer från branschorganet Euroglaces som kräver att det ska vara minst 8% mjölkfett i gräddglass. Yeay. I övrigt finns ingenting som definierar glass utifrån gräddhalt, lufthalt och annat innehåll. Det känns väl tryggt. Kolla här om du vill ha information om de vanligaste glassarna i frysdisken.

Nu tillbaka till Ben & Jerrys. Är det någon som har smakat deras vaniljglass? När det finns så utsökta smaker som lockar med namn som "Chocolate ice cream with chocolate cookies and swirls of chocolate pudding ice cream" (Chocholate Therapy) eller vad sägs om "Sweet cream ice cream with chocolate cookie pieces, chocolatey dinosaurs and a swirl of chocolate fudge" (Fossil Fuel), så rinner väl inte direkt dreglet nedför hakan av beskrivningen "Vanilla ice cream". Så, är den god? Är den värd 45 spänn?

Hallelujah moment x2

Jag är inget fan av att vare sig tacka eller beklaga högre makter för saker som händer här i världen, men jag vill gärna hitta någon att tacka för dessa två uppenbarelser som skänkts mig hittills denna vecka.

Det första "Hallelujah moment" kan jag egentligen tacka (och förbanna) min förvirrade sida för; Nämligen att jag inte fick underkänt på mina uppgifter och hemtentan. I cirka fyrtiofem långa, förvirrade och pessimistiska minuter var underkännandet en hemsk realitet och ett faktum. När jag kom till föreläsningen, 12.14 (en minut före utsatt tid) sa Karin att resultaten satt uppe på anslagstavlan. Hade fått underkänt? Hon sa nej, så jag andades ut och kände lugnet; jag hade fått godkänt och behövde då inte titta på listan. Men, med en minut på mig och inget bättre att göra tänkte jag slänga ett öga på listan ändå (ja, dumma dumma jag). Väl på listan sökte jag efter mitt personnummer...860612, 860704, (här borde jag komma in...men, va?), 870105. Var var jag? Uppenbarligen inte med på listan. Jag hade alltså fått underkänt, eller kanske ännu värre - tror de att jag har fuskat på något vis? I huvudet började jag dra igenom hela hemtentan och efter 45 minuter hade jag accepterat och vant mig vid tanken att jag skulle få göra om rubbet.

Men ack, inne på expeditionen låg alla våra uppgifter och tentamensuppgifter. Jag kikade på uppgift efter uppgift och letade efter det svarta fåret bland dem som hade gett mig underkänt. Det fanns ingen. Listan som jag inte var med på redovisade betygen för de som gjort tentamen i "Geografisk grundkurs, del A", och det är väl inte mer än rättvist att jag inte fick godkänt på den kursen? Hallelujah. (Jag fick inte bara godkänt, utan väl godkänt! It made my day).



Vidare till den andra uppenbarelsen, som faktiskt kändes mer som en skänk från ovan, hittade jag osmakligt nog i en soptunna. Det är sant. Men ack, vilka skatter som slängs i sådana! (En åsikt jag delar med råttor, uteliggare och burksamlare. Samtliga en ekonomiskt medveten skara, så jag känner mig i gott sällskap). Nå, efter mitt städpass på tandläkarkliniken åkte jag den klaustrofobiska hissen ned med proppfulla soppåsar fulla med kanyler, borrkronor, blod, handskar och papper och en drös med kartonger till soprummet. Väl där gormade jag över mängden sopor jag måste släpa med mig och det ständiga mörkret i källaren som utgör en livsfara då man har famnen full med sopor. Jag kastade i ursinne sopsäckarna så långt jag bara kunde in i en av de stora, gröna soptunnorna.

Plötsligt skingrade sig molnen, den förbannade blåsten blev en ljummen sommarvind och solen lös i det skånska soprummet. I bakgrunden tyckte jag att jag hörde Louie Armstrong sjunga om en underbar värld, och om jag inte minns fel började de nakna glödlamporna i taket lysa lite vänligare, lite starkare.

Där låg en genomskinlig plastsäck, avsändare H&M. Det viktiga var dock innehållet, ty där låg allt jag inte äger och behöver. Smink. Eyeshadows, duo-shadows, blushers, powders, foundations, coversticks, shimmers, lipsticks och allt de kallar sina produkter. De hade med andra ord gjort en rensning i sina hyllor, vilket innebar att det var en salig blandning av testprodukter men även oöppnade förpackningar. Nu ligger de i vårat sovrum. Två plastpåsar fulla med prylar jag inte visste att jag ville ha eller behövde. Nu har jag en ögonskugga i varje tänkbar färg och säkert ett matchande lipgloss, annat vore konstigt. Perfekt. Hallelujah.

Fördel: Lund

Igår hade jag snortur. Det anordnades Stadsministerafton på AF-borgen klockan sju och det är gratis inträde om man är medlem i AF (vilket jag är) men det kostar 50 bagis om man ska ha garanterad plats och förköpsbiljett. Snålheten vann som vanligt min inre dragkamp utan att ens behöva svettas lite, så jag bestämde mig för att börja köa klockan sex då insläppet började och tog med mig en kursbok (som för övrigt är grymt bra). Kön ringlade sig lång när jag kom till AF-borgen; den började redan utanför själva byggnaden och ringlade sig uppför trappor och krökar, så jag ställde mig och började lugnt läsa. En timme senare hade jag inte kommit långt, just så att jag såg biljettkassan i horisonten, och då ropades det ut att det var slutsålt. Folk slet sitt hår, frustade, gnäggade och såg allmänt förtvivlade ut och dröjde längtansfullt kvar med blicken på den stora salen där kalaset skulle äga rum, innan de stegade hemåt. Jag var väldigt inne i min, som tur var, intressanta bok och stod därmed kvar ett tag då jag plötsligt hörde en svag röst pipa "det är 10 platser kvar" varvid en hjord av människor började kapplöpa till kassan. Jag var inte sämre och trots att jag hindrades av en stackars tjej som försiktigt försökte säga "hörni, nu får ni stanna, det har redan gått in 10 stycken" medan hon lyfte armarna för att försöka hindra den adrenalinpumpade gruppen, tog jag mig in i mål.

Ja, stadsministeraftonen innebar att Thorbjörn Fälldin, Ola Ullsten, Ingvar Carlsson, Carl Bildt och moderatorn Ulf Adelhson satte sig ner i några sköna fåtöljer, mös ner sig lite och lade billiga politiska skämt om varandra, berättade roliga anekdoter från deras respektive stadsministertider men diskuterade även tyngre ämnen (riktigt intressant). En publikfråga om Sveriges neutralitet under kalla kriget fick herr Carlsson att hetta till och Bildt passade inte helt oväntat på att avfärda dagens massmedia och däribland SVT's politiske kommentator Mats Knutson. Säga vad man vill om Bildt men han har förmågan att lägga vassa och rappa kommentarer. Och allt detta fick jag uppleva gratis! Fantastiskt, Lund!

Fördel: Lund kan även tillskrivas dagens glada händelse då gatukontoret (?) delade ut gratis cykelhjämar till de som skrev under på att de skulle använda den! Så nu är jag en lycklig ägare av en silverfärgad hjälm. Och jag ska ha den på mig. Nästan alltid.

Nå! Vad har hänt sedan sist och vad ligger i faggorna?

Några hållpunkter:

• Jonas har genomfört sin första salstenta


• I fredags var det Novischfest med Bollywoodtema här på Lunds. Det var en riktigt trevlig förfest på våning 2 samtidigt som det tyvärr blev en eldkatastrof i vårat kök nere på "ettan" då ett kastrullpopcorns-projekt gick överstyr. Maten var god, en kommentar som lades om Mangomoussen löd dock; "Men det här är ju barnmat! Puré!" och kom från min bordsgranne som jag även delar korridor med på "fyran". Som vanligt serverades det lammkött till huvudrätt, vilket ska härledas till faktumet att det är novischfest.


• I söndags stod vi i "ettan" för brunchen här på Lunds Nation, vilket innebar att vi både gjorde och åt enorma mängder crepes med nutella, banan, glass och chokladsås, baguetter, croissanter, getost, rostade nötter och lite annan blandad frukostmat med franskt tema! Jag bör nämna att jag inte åt något 7-8 timmar efter det. Uhh.

Vad ligger i faggorna?

• På lördag gräddar jag Oatly's pannkakor (läs: plättar) till förmån för Världens Barn på Stortorget här i Lund. Och så ska jag skramla lite med bössa också.


• Mamma och Dan har spikat bilresan hit för att hälsa på oss! Jippi! Det ska bli superroligt att få besök.


• Senast den 15:e Oktober ska man ansöka om kurser till vårterminen. Det lutar åt Stockholm för vår del.

Livet efter tentan

Ungefär så där har det sett ut under förra veckan; Malin, lite böcker, lite anteckningar och så datorn förstås. Kvällen innan inlämningen fick mitt Words också för sig att stänga ned verksamheten när jag skrev på dokumentet för hemtentans andra fråga. Typiskt? Jag kom dock på ett sätt att lura det illvilliga systemet. Mouhihi.
Nå, helgen i Stockholm har varit riktigt, riktigt bra! Cirque de Soleil-föreställningen var verkligen något taget från fantasin! Vi har annars ätit mycket gott, sovit mycket gott (och flott) och Jonas har sett den (ständigt) långhårige Staffan Olsson med son på MQ. Med andra ord får helgen ett mycket gott betyg och här finns några få bilder från helgen. Lina var betydligt bättre med kameran så jag hoppas att man kan få tag i hennes bilder.
Väl hemma i Lund så händer det litegrann. Mjölbaggarna fortsätter att trivas och frodas i det gemensamma köket och tyvärr främst i vårat råris. Den extrema hettan i köket har avtagit i och med installerandet av två fläktar (till min stora olycka, jag gillar när det är varmt!) och på tal om det så har jag bestämt att långkalsongsperioden från och med idag är officiellt inledd. I och för sig har jag haft långkalsonger på mig i sommar också, men nu är det alltså officiellt säsong.

Avdelning: Slavarbete?

16 timmar har jag arbetat idag. Puh. Uh. Öhh. Det är lättare att tala om vad som inte värker än vad som faktiskt gör det. Media Markt har haft Grand Opening i Lund och jag har ryckt in och packat, grillat korv och lite annat allt-i-allogöra. Och jag har ätit! Som jag har ätit alltså. Och i princip bara saker jag faktiskt inte tycker om, som; gummigodis, vitt bröd, smör, pizza, pommes frites, korv med bröd och så vidare. Mycket konstigt.
Nå, nu ska det sovas för imorgon bär det iväg till Stockholm på cirkusweekend med Jonas och familj! Oj oj oj så roligt det ska bli! Men det har inte packats och tentan som ska in på måndag är inte färdig. Har börjat få lite halvpanik nu men det löser sig nog (inbillar jag mig).

Hemtentan har anlänt

Ja, idag fick jag papperet i handen, det som jag kommer att vända och vrida på och tolka och omtolka i sinne. Jag har redan börjat, och det går inte som på räls. Men, det som händer nu är att jag och Jonas ska lägga vårat plugg åt sidan både fysiskt och psykiskt för att förhoppningsvis se Sicko av Michael Moore.
Innan det, eller just nu kan man väl säga, ska vi trotsa det hemska, ruskiga, regniga, geggiga lundvädret för att inhandla lite smaskens. På tal om smaskens bakade vi double chocolate chip cookies för ett tag sedan, åh så smarriga!
Receptet delger jag här:
250 g smör,1 tsk vaniljsocker, 2,5 dl socker, 1,25 dl farinsocker, 1 ägg, 0,75 dl kakao, 2 msk mjölk, knappt 4,5 dl mjöl, 1/4 tsk bakpulver, 2,5 dl hackad blockchoklad.

Använd elvisp för att röra smöret. Rör i alla olika sorters socker, efter det ägget, kakao och mjölk i tur och ordning. Bakpulvret rörs i mjölet innan det blandas i och sist kommer blockchokladen. Klicka ut på plåt och grädda i 180 grader i 10-12 minuter.
Mitt tips: Jag tog 1 dl kakao och minskade ner på vetemjölsmängden. Istället för 2,5 dl hackad blockchoklad tog vi fifty-fifty vit choklad och mörk choklad.

"Vad gör ni här?"

Novischens afton var riktigt lyckad! Medelhavsbuffén var som tidigare nämnts gratis och nu nämner jag att den var mycket god men tog slut fort. Tur då att jag helt plötsligt fick en underbar cheescake lastad på min tomma tallrik av en vänlig själ. Tack, vem du än är!

Under kvällen uppenbarades det för mig ett tydligt mönster, som jag i början av min korta tid här i Lund endast tänkte var tillfälligheter. Men nu ser jag klart: Majoriteten skåningar tycker att det är jättekonstigt att vi flyttat till Lund. "Vad gör ni här liksom, varför pluggar ni inte i Umeå?" (Nu ska jag inte gå in på ämnet dialekter, men jag återkommer på det ämnet).

Allt ifrån Statsvetenskapliga fakultetens vägledare, människor vi köpt möbler från via Blocket, min arbetsgivare, kurskamraterna, korridorsfolket till telefonförsäljaren på Telenorbutiken i Malmö har glatt flinat frågande. Och strösslet man träffat däremellan har stuckit in kommentaren då man öppnat munnen och därmed avslöjat sin härkomst. De betonar samtidigt att det är jättekul att vi flyttat just hit men vill ha ett motiv (hallå, just för att vi kan!). När man tänker närmre på saken inser man faktiskt att här bor inte så många norrlänningar och jag misstänker att det finns fler holländska utbytesstudenter i Lunds Universitetssystem än norrländska flyktingar.

Än så länge är kommentaren inte så basic att det känns enerverande att rapa upp samma enkla svar på en fråga man lika gärna kunde svara med "varför inte?". But I see it coming.

Nå, bilder från novischfesten finns här. Vissa bilder skulle behöva en kommentar, men det får räcka med att konstatera att allt är inte som det ser ut (och att jag har ingenting med Heineken-skyltens närvaro i vårt korridorskök att göra. It wasn't me.)

Jag levererar även en filmuppvisning i ämnet "Jag dansar under tvång till karaoke"

Morgonpromenaden väntar

Det har blivit något av en rutin att gå en promenad på morgonen före frukost (jag stiger upp så attans tidigt så äter jag direkt så hinner jag bli hungrig typ sex gånger per dag och så många gånger är det inte ekonomiskt försvarbart att äta liksom). Nå, det är bra inte bara för att man får koppla av, lyssna på Rix MorronZoo och hämta dagens Metro, .SE och den där andra tidningen City (?) , utan det förebygger mina chanser att någon gång virra bort mig totalt i Lund. Varje morgon har jag valt en riktning och knallat åt det hållet, svängt och snurrat och kikat mig omkring, så om jag någon gång skulle virra bort mig totalt är nu chanserna stora att jag känner igen mig då jag har vandrat på i princip varje gata häromkring.

Åh, justja. Till mina kära vänner som känner Paulina Unger, har ni sett det här? Om inte annat - gör! Jag beundrar hennes mod att ställa sig inför Idol-juryn, ja att sjunga för andra över huvud taget faktiskt. Men så sjunger hon ju snorbra och jag som en...ja, jag väljer att citera min musiklärare "...du är ju ingen Carola direkt...". Ehrm.

En första lägesrapport

Syftet, om det nu fanns något, med att skapa en sån här blogg och inte t.e.x. en facebook (måste återkomma i ämnet facebook någon gång, på tal om det) var mest för att hålla nära och kära ajour med vad som händer i mitt liv som lundabo. Snålhet - ja jag erkänner- i kombination med en skraltig mobiltelefon gör att jag inte ringer och sms:ar så mycket som jag vill och bör. Men vad tusan ska man ha för operatör/abbonnemang här nere? Inte Halebop iallafall, efter min och Jonas ytliga research.

Ja, så vad är nytt och vad har hänt? En rapp lista över det senaste:

• Jonas har klippt sig. 300 riksdaler ungefär, blev riktigt fint! Anmärker dock att här finns det frisörer som gör jobbet för 100.
• Jag har börjat städa på en tandläkarklinik, en timme varje måndag till fredag. (Jag hoppas att en punkt på den här listan i framtiden kommer att vara "jag har ett NYTT, bättre jobb på...").
• Jag, Jonas och samtliga asiatiska studenter i Lund (?) tog idag, torsdag, chansen att åka buss till IKEA för att komplettera våra rum. Rosor till IKEA som även bjussade på en klassisk köttbulle-potatislunch, men som jag lyckades undkomma genom att säga att jag är vegetarian. Det gav mig en grönsakspilaff med selleristicks och myntayoghurt. Eller något i den stilen. Smarrigt iallafall.
• (Nej, jag har inte övergått till vegetarisk kost.)

Och så en rapp lista över vad som ligger i faggorna:

• På lördag är det buffé (gratis, kan inte inte påpekas) i och med Novischens Afton här på Lunds Nation. Om det blir festligheter i och med det och efteråt beror lite på nedanstående punkt.
• Fredrik, Jonas kusin sticker kanske till Lund en sväng för att ge oss trevligt sällskap! Vad som händer i och med detta beror på hur snälla vakterna är, då man måste ha ett studentkort för att delta i festligheterna.
• Nästa helg lämnar jag Lund för Noooorrkööööuuuping. Det är FN-föreningen som anordnar UNg07 vilket är ett ja, läger/seminarum för oss som tillhör ungdomsavdelningen. Temat för i år är Millenniemålen, vilket ska bli riktigt intressant, bland annat för att det är ett ämne som berörs flitigt i kursen jag läser men framför allt är det ett grymt viktigt och angeläget ämne.
• Jag har framfört önskemål om surströmmingskväll här på "ettan" (med ettan menas korridoren där vi sover och äter, "fyran" är vardagsrummet) och fått blandade reaktioner. Jag hoppas!

Tankar om: Sverige - Montenegro

Pausvila. Underhållningsvärdet i matchen är så lågt att jag nog sticker iväg och gör mitt entimmes-städjobb istället. 0-3 i rumpan till ett Sverige som har ett kanonspel, grymma teknikuppvisningar och härliga målchanser är en pangmatch i mitt protokoll. Detta är inte en sån match. Faktorer som att man håller på ett lag beroende på geografi, landstillhörighet och så vidare är ju egentligen bara gynnsamma förutsättningar för att känna att det är kul att slösa tid på. Har man satt in några Gustav Vasa's på Montrose FC i Skottlands division 3 så blir det givetvis spännande och underhållningsvärdet därmed högt, oberoende av att jag geografiskt sett sitter här i Lund och egentligen hejar på Öjebyns damer i division 4 hemma i Piteåtrakten.

Nåja, nog om det. En tråkig match leder ens tankar lätt in på andra spår, som att Johan Mjällby uppvisar någorlunda stora likheter med Tomas Bodström, både utseendemässigt men även hur de pratar.
Intressant(are än matchen).