Tick, tack...tick, tack

Det är alltid lite (lite?) jobbigt att packa, trots att jag (ovanligt) tidigt blev färdig med packningen känner jag fortfarande att det är någonting jag har glömt. Någonting viktigt. Jag har skurit ned på packningslistan rejält, till skillnad från min käre göteborska Stina (som i och för sig ska flyga, den miljöboven!) tänker jag inte ta med mig 6 par skor. Eller blev det sju?

Ja, nu ekar det tomt i korridorerna här, det är inte många kvar och jag längtar så in i vassen efter att få åka härifrån! Jag har planerat att traska härifrån tio i elva senast så att jag är i god tid till tåget. För missar jag det så vet jag inte vad jag skulle ta mig till! Innan får jag inte glömma att ta en alvedon, jag känner mig riktigt dåsig och trött redan nu så jag hoppas att jag kan somna på vägen till Stockholm, för sen är det sittplats hela vägen! Ujuj. Nåja! Gladast är nog räven (vilket i detta fall då blir jag) för jag får komma hem!

Tiotusenkronorsfrågan är forfarande: Vad har jag glömt?

Och tiotusenkronorsångesten kommer att bli: Varför var jag så oerhört lugn?