Årets skidutflykt går utåt?

Egentligen skulle jag och Jonas tagit vår årliga skidtur med fika idag (med tanke på att vi åker cirka två kilometer i gånghastighet och sedan fikar resten av tiden skulle man nog istället kalla det fikautflykt med litet skidinslag, men nåja). Vi fick dock ställa in kalaset då det är i kyligaste laget, och siktar istället på att för första gången på flera, åtskilliga och massor med år bege oss till Vallsberget för utförsåkning i helgen.

Då jag av någon outgrundlig anledning faller minst tre gånger under en skidtur (nu talar vi längdskidor) är det nog trots allt bäst att åka utför istället då min fallkvot brukar vara noll.

Peppar, peppar...

ps. på tal om kryddor (som osökt får mig att tänka på mat) så är det inte ostekt bacon jag har i munnen på bilden till vänster, det är nån sån där lufttorkad italiensk skinka med något sånt där fräsigt outskrivligt namn. Pruttskinka brukar jag kalla det (har ingenting med lukten att göra men onekligen är det i de trakterna själva biten kommer ifrån...)

Vuxen, jag?

När jag handlar på systemet är jag definitivt vuxen, men när jag åker buss är jag aldrig vuxen. Då piper jag fram "barn till Piteå/Skellefteå" och har sällan mött motstånd i form av följdkommentarer. En gång fick jag replik: "jaha minsann,vilket år är du född då?" varpå hjärnkontoret jobbade hårdare än någonsin för att snabbt producera ett svar. Det gick inte så snabbt och då alla kan sitt födelsenummer som ett rinnande vatten resonerade jag så att det är bättre att säga fort och fel än sakta och kanske fel det med. Jag minns inte om jag svarade rätt eller inte men chauffören köpte det. Så även igår, men nu använde jag en annan taktik. Bussvärdinnan gick runt i bussen och tog betalt. Några (snor)ungar framför mig som skulle till Byske hävdade skränigt att de var barn men efter att hon frågat dem om de ville svara igen så erkände de att de nog var något annat. Skulle jag våga? Jag bestämde mig för att betala en ungdomsbiljett, lite mitt emellan, inte vuxen och inte barn. Jag tog fram mobiltelefonen och slog lite på miniräknaren. Ha, nu var jag beredd! "Nittonhundranittiotvå nollåtta nollett" skulle jag säga om hon frågade när jag var född. Jag skulle nämligen säga att jag var sjutton, längre ned än så kunde jag bara inte gå och då borde man väl vara en ungdom? Jag har aldrig vetat när man klassificeras som vad i bussvärlden vilket har vållat lite problem tidigare när jag har fått harkla fram att jag är femton för att vara på den säkra sidan.

Nåja, fram kom hon. Jag hade redan övat in min replik i huvudet "hej, jag ska till Piteå, jag är sjutton, vad är man då?" Hon tittar på mig och skrattar "kära vän, då är du ett litet barn, hahaha!" Och så tog hon betalt för en barnbiljett. Sättet hon sa det på var så förnedrande att jag var på vippen att säga att jag minsann är tjugotre, såg hon inte det? Hur som helst fick jag lite problem med kvinnan bredvid mig efter det som började fundera vad jag satt och läste. Jag försökte vara kort för att inte få några följdfrågor. Vad jag minns läser man inte offentlig förvaltning och specifikt inte boken politik som organisation på gymnasienivå. Särskilt inte en det står "Växjö Universitet" på. Jag ville inte börja en helt onödig konversation med en främling om mina "gymnasiestudier" som kunde leda till att bussvärdinnan skulle få nys om att jag inte var sjutton och därmed ge mig en ovälkommen julklapp (snarare smäll än klapp) på 500 kr i böter. Jag lyckades.

Vi är olika, magen och jag

Jag har hört att många tänker att man ska hålla igen på maten dan före dopparedan, av oklar anledning men jag gissar att man antingen 1. tänker att om man äter lite en dag "får" man goffa maximalt på juldagen eller tänker 2. att julmaten smakar mycket godare om man svälter sig lite. Denna idébildning med dess olika inriktningar kallar jag gemensamt för fastism.

Personligen tror jag på att man bör fylla magsäcken till ansenliga mängder även dan före frossaredan för att på så vis tänja ut den (om än tillfälligt) och därmed göra plats för dopparedagens föda. (Frossism?)

Min mage är dock av en annan åsikt än min personliga, vilket jag märkte med all tydlighet under natten. Den tycks snarare vara en radikal fastist och beslutade sig därmed för att jag skulle få titta ner i kräkhinken mellan klockan tre och halv-sjusnåret och emellan det få parkera på toaletten. Efter att jag var färdig med det blev den nöjd. Jag har främst två funderingar kring magens beteende. För det första, varför? I och för sig åt jag blodpalt och lingonsylt som luktade tveksamt när jag tänker på det så här i efterhand men reaktionen känns inte befogad. För det andra, även om den är av den radikala fastist-sorten så har den ju missat att det inte är julafton först imorgon (och verkar därmed ha tagit fel på dag)...?

Tuuuut! Framme!

Snö snö snö snö snö. Jag gillar snö. Perfekt att här finns så mycket! Tyvärr är den inte av det kramiga slaget och därför blir snögubbekonstruktion uppskjutet till framtiden. Något jag gjort som jag inte gjort på länge är att sparka. I södra Sverige tror jag inte att det existerar sparkar, på samma sätt som att ingen känner något behov av en skoter som fortskaffningsmedel.

Klappar är fixade, julmaten är inhandlad och några tunga böcker om förvaltningspolitik pockar på uppmärksamhet...

Tuff tuff

Imorgon har jag 1. förmodligen packat klart och fått med mig allt viktigt på tåget, 2. förhoppningsvis ork att läsa förvaltningspolitik på tåget, 3. förmodligen inte hjärnan med mig på sista maratonföreläsningen med start 08.00.

Det är en subjektiv värld vi lever i...

Tänk att man kan befinna sig på samma plats som en annan människa, titta ut på samma värld men ändå se så olika saker?

Idag strosade jag runt Växjösjön (ser ut som en tungvrickare men är inte det) med p1 i öronen och lyssnade intresserat på forskare och läkare som avfärdade alla möjliga barndomsmyter (kramp efter bad till exempel). Så kommer en permobil puttrandes bakom mig och när kvinnan är alldeles jämte mig vänder hon huvudet åt mitt håll och vrålar: "ja det var ett jävla väder tycker vi!!" Kvinnan brummar vidare. Jag stannar nästan av förvåning. Dels för att hon vrålade i mitt öra, dels för att jag undrade vem hon menade med "vi" (och kom fram till att hon kanske har en Gollum-liknande personlighetsklyvning men där hennes båda sidor uppenbarar sig på samma gång) men mest av allt för det att när jag blickade ut över promenadvägen och sjön kom fram till att det var alldeles underbart fint väder idag. Första snöflingorna hade börjat dala, marken var ännu inte halkig, det var ljust och helt vindstilla.

Nä, jag vill inte vara med i hennes "vi" om det var mig (och inte hennes andra hälft) hon drog in i sin världsbild. Hon upplevde ett jävla väder, medan jag hade en ljuvlig promenad en mild vinterdag.

Om det är något man inte kan styra över i sitt liv är det vädret, men då kan man se till att välja sin inställning till det. Mycket finurligt och gör livet lite enklare på något sätt.

Ledig för julklappsjakt!

Tentan är avklarad, solen skiner (faktiskt! har inte hänt på mer än en vecka tror jag, kanske två?) och jag ska bege mig in till Växjö stad för att trängas med andra påpälsade människor som också vill köpa en massa saker men slippa stå i kö. Ekvationen blir omöjlig. Jag förbereder mig mentalt, detta är ingenting för mig. I vanliga fall vet jag exakt vad jag ska köpa och kan rationellt och smidigt fixa julklappsbiffen på en dag, men i år är fallet inte så.

För en gångs skull har jag skrivit min egen önskelista i tid, det är något slags tvärtom-år. Som vanligt har jag önskat mig nödvändiga saker (som mamma kallar "tråkiga") och utopiska saker (som en dator - det är faktiskt en önskelista och inte en jagtrorjagkommerattfålista, så jag tycker att man får ryckas iväg lite! som att önska sig en häst när man är tio ungefär) men hör och häpna har jag önskat mig relativt mycket onödiga saker (som mamma skulle kalla "roliga" saker). Jag är imponerad över mig själv.

Vad är det för en dag?

Jag är så glad över att jag firas med en så vacker middag varje år, med kungligheter och några av världens skarpaste hjärnor i deras finaste kostymer och mest praktfulla klänningar som skålar till min ära! Tyvärr har jag på grund av mitt pressade schema aldrig haft tid att närvara (i ärlighetens namn verkar det se lite småtrist ut, och jag hörde idag av en syster till en tidigare gäst att maten inte var något att hurra över, dessutom klarar jag inte av att le i sju timmar och skulle behöva lite grundläggande etikettutbildning innan). I år är jag dock lite bekymrad över att en viss Obama stjäl mitt rampljus...

Ett avlångt jä... land

Man kan tro att efter dessa (påstådda) revolutioner inom transport och kommunikation så ska man enkelt kunna ta sig genom ett välbeställt land som Sverige (utan att det ska kosta skjortan, för det ska konkurrensen se till).

Detta är dock bara sant upp till naveln på moder Svea, längre upp har inte denna revolution kommit.

Antingen kan jag för en tusenlapp åka tåg i 17 timmar och måsta åka två dagar innan jag faktiskt måste vara tillbaka i Växjö. Eller kan jag flyga direkt för 1700 spänn (snåltarmvred!). Ska jag flyga till Kalmar via Stockholm istället och sen ta buss in till Kalmar tågcentral och åka buss till Växjö station för att sedan ta bussen hem kommer jag nog billigare undan pengamässigt men omständighetsmässigt knappast. Eller kanske flyga till Stockholm, åka buss in till centralen och åka tåg till Växjö och buss sista vägen? Risken att jag då missar någon anslutning och får punga ut pengar till nya biljetter är dock överhängande.

Det är för tusan enklare (och billigare till råga på allt!) att ta sig till alla tänkbara hörn i Europa och dess omnejd än att ta sig från Luleå till Växjö.

Tänk om Sverige vore runt.

Omdöme: Ett stycke japanskt godis

En svensk forskare för närvarande bosatt i Japan frågade (mutade) klassen angående att fylla i en enkät. Jag som blivit utvald ett antal gånger av olika statistikbyråer (och svarat på samtliga enkäter, bör nämnas att det är tjocka luntor det där) och i genomsnitt fyller i tre enkäter av varierande sort per månad, anser mig vara något av en expert på att göra det fort. Mutan innebar att få lite japanskt godis som han tagit med (i en gigantisk rund plåtburk, jag höll tummarna att det var lussebullar men blev besviken...). Fort var det gjort och jag fick en avlång förpackning. När man tryckte på den kändes det som mjukt tuggummi. När jag kom hem och öppnade förpackningen visade sig något som såg ut som tjock kåda. Smaken var något min gom aldrig mött tidigare. Om någon ser och känner till frukten ni ser på bilden, vad tusan är det?

Världens finaste julkort!

Ja jag tycker i alla fall att jag fått världens finaste julkort. För att använda mig av konstruktivistisk teoribildning (eller snarare kritiska/postmoderna teorier) så ja, jag vet att det är ett totalt subjektivt påstående. Men det är okej.

Det är inte världens finaste för att mitt, jag gissar tioåriga, nylle pryder insidan - gluggen tittar fram, näsan är snörpt i en häxaktig form och håret ser ut att ha missat sin årliga tvagning (om man säger så) och kläderna ska vi inte ens ta upp (men vem brydde sig om kläder när man var tio? och varför ska man? kanske gör tioåringar det nu, en del av dem bantar ju för tusan).

På andra sidan insidan är en bild på avsändaren i sitt esse - bakom ett ståtligt korthus! Kattis!

Kortet är så fint att jag var tvungen att ta en bild på det (måste tillägga att det julröda kuvertet med gyllene text som omgav kortet var riktigt vackert det med!). Tyvärr vet jag inte var det digitala kortet har tagit vägen, min dator rymmer många mörka hål och oåtkomliga skrymslen...

Check, check, check!

Lagt händerna på bibblans utlåningsexemplar av nästa kurs' litteratur - Fixat!

Ätit magdödarmat = blodpudding och vitkål - Fixat!

Burit flyttlådor hit och dit (inte mina) - Fixat!

Fått en matpajsdeg att bli en äppelkaka (fråga inte) - Fixat!

Bränt mig på läppen av smält choklad - Fixat!

Fått Google Wave (fråga inte vad det är) - Fixat!

Ätit för mycket tacos före träning - Fixat!

Följaktligen mått illa efter träning - Fixat!

Som ni ser har jag verkligen fått mycket uträttat idag. Vem vet vad som kan hända imorgon? (Förhoppningsvis lussebullsbakande, förhoppningsvis inte vanligt förekommande magknip efter lussebullsätande).

Omdömen: Scan Variation!

Längesedan jag skrev någonting under fliken "Omdömen", trots att jag provat en hel del kulinariska avarter (för det mesta är det just det). Detta beror helt enkelt på att jag inte har kunnat ta bild på 'et, då kamerasladden varit försvunnen (trodde jag, jag visste bara inte hur den såg ut, onekligen blev det därför svårt att leta efter någonting man inte kan identifiera när man väl ser det). Nu tänkte jag alltså köra igång igen, och börja med några pålägg från Scan Variation (inte en kulinarisk avart). Glupska som vi är har vi har käkat upp alla sorter vi hade så fotot är Scans.

Vi köpte rökt skinka med äpple, grönpeppar chorizo och rökt skinka med senap.

Rökt skinka med äpple: Luktade fis när jag öppnade paketet, smakade lustig blandning av skinka och äppelgelégodis. Alltså inte ok. Jonas märkte dock inte smaken alls. Det gjorde jag. Kanske på grund av fislukten som slog mig i början. Den är alltså inte äppelrökt, utan det är någon slags "äppelpulver" i den. Skumt.

Grönpeppar chorizo: Mums! Riktigt smarrig.

Rökt skinka med senap: Mackpålägg till soppa - bra, mackpålägg till frukost - inte bra.

= fis.

Slutsats: Kokt skinka är mycket billigare och passar till allt. Paketen är ohygieniska (man får ju pilla ut dom där skivorna, inte en faktor att underskatta så här i flunsatider) och de borde inte göra skinkor med pruttlukt (även om de har ett visst samröre i vanliga fall uppskattas det inte när man ska stoppa det i munnen sedan...)

Uppdrag: Göra mamma stolt

Titta på det här mamma! (Jag tror jag snarare gör dig förvånad)

1. Jag har rengjort, skrubbat och putsat fyra par skor själv!

2. Jag köpt jord, mossa och växter och gjort ett blomsterarrangemang!

Och det blommar! (Det vill säga, jag har inte dödat den...än).

(i full färd med de gröna fingrarnas magi)

3. Jag har ett paket Proviva i kylen!

4. Jag ska inte mörda någon någonsin

(Okej, detta passar inte in bland de andra punkterna, jag vet. Inte för att det finns på min karta eller att detta skulle förvåna dig att jag inte tänker klubba ner någon, kom bara att tänka på att befästa detta då jag sitter och glor på "mamma till en mördare" på fyran och det är rätt ledsamt).