Ledig för julklappsjakt!

Tentan är avklarad, solen skiner (faktiskt! har inte hänt på mer än en vecka tror jag, kanske två?) och jag ska bege mig in till Växjö stad för att trängas med andra påpälsade människor som också vill köpa en massa saker men slippa stå i kö. Ekvationen blir omöjlig. Jag förbereder mig mentalt, detta är ingenting för mig. I vanliga fall vet jag exakt vad jag ska köpa och kan rationellt och smidigt fixa julklappsbiffen på en dag, men i år är fallet inte så.

För en gångs skull har jag skrivit min egen önskelista i tid, det är något slags tvärtom-år. Som vanligt har jag önskat mig nödvändiga saker (som mamma kallar "tråkiga") och utopiska saker (som en dator - det är faktiskt en önskelista och inte en jagtrorjagkommerattfålista, så jag tycker att man får ryckas iväg lite! som att önska sig en häst när man är tio ungefär) men hör och häpna har jag önskat mig relativt mycket onödiga saker (som mamma skulle kalla "roliga" saker). Jag är imponerad över mig själv.