Vi är olika, magen och jag

Jag har hört att många tänker att man ska hålla igen på maten dan före dopparedan, av oklar anledning men jag gissar att man antingen 1. tänker att om man äter lite en dag "får" man goffa maximalt på juldagen eller tänker 2. att julmaten smakar mycket godare om man svälter sig lite. Denna idébildning med dess olika inriktningar kallar jag gemensamt för fastism.

Personligen tror jag på att man bör fylla magsäcken till ansenliga mängder även dan före frossaredan för att på så vis tänja ut den (om än tillfälligt) och därmed göra plats för dopparedagens föda. (Frossism?)

Min mage är dock av en annan åsikt än min personliga, vilket jag märkte med all tydlighet under natten. Den tycks snarare vara en radikal fastist och beslutade sig därmed för att jag skulle få titta ner i kräkhinken mellan klockan tre och halv-sjusnåret och emellan det få parkera på toaletten. Efter att jag var färdig med det blev den nöjd. Jag har främst två funderingar kring magens beteende. För det första, varför? I och för sig åt jag blodpalt och lingonsylt som luktade tveksamt när jag tänker på det så här i efterhand men reaktionen känns inte befogad. För det andra, även om den är av den radikala fastist-sorten så har den ju missat att det inte är julafton först imorgon (och verkar därmed ha tagit fel på dag)...?