Peppar, peppar pepparkakshus!

Så var det gjort! Tredje upplagan av (ingenjörs)firman Enmark & Forssell's årliga pepparkakshus är färdigställd.

Detta år har vi investerat i modernare teknik (läs: karlssons klister och spritsertub) för att göra det så smidigt som möjligt och framför allt för att undvika mindre utbrott så här i juletider.

Det började illa. Först användes kontaktlim, vilket visade sig vara en mindre passande komponent tillsammans med byggmaterialet (läs: pepparkaksdelar) och små men begränsade olyckor skedde. Denna ersattes raskt med Karlssons klister vilket blev en succé även om den lät vänta på sig (det torkade förvånansvärt sakta). Även i år fick vi skadade byggdelar i inköpt byggsats, denna gång dock endast en kantstötning. Jonas åt genast upp skadat byggmaterial för att hålla byggarbetsplatsen ren. Då de romerska bågarna med apelsinsmak var för tunga för bindmedlet fördes även de ner i våra munnar av samma anledning. Nytt för i år är det rosa inslaget, och ett gammalt inslag som får stå över denna jul är sockerbits-snögubben med lakritshatt. Min tolkning av designen är att julen är kärlekens högtid, därför de många hjärtsymbolerna och den rosa färgen. Observera detaljerna som lagts ned med att forma istappar.

(Bilderna visas i omvänd tidsordning, det bara blev så).

.

Växtgift i fingrarna

Om mina fingrar är gröna så är det av växtgift. Jag har stora svårigheter att få blommor och växter att trivas under min omvårdnad. Efter att ha gett upp och köpt plastblommor trodde jag att jag hade slutat försöka hålla liv i riktiga varianter. Nu har jag inhandlat amaryllisar (?) och gjort en halvful (halvfin? beror på hur man ser på saken) dekoration med mossa och lite annat krafs, och väntar nu med spänning på att de ska blomma. Då min vanliga (om)planteringsteknik är att dra upp blomman, fylla jord i en annan kruka och trycka ner den och eventuellt vattna, och allt detta på mindre än en minut, har jag låga förväntningar. De kostade bara 30 kronor totalt så det är en risk jag tar. Borde jag ha fuktat jorden? För det gjorde jag inte.

Kul med en överraskning. Nu ska jag gå och köpa ett pepparkakshus. I år blir bindningsmedlet karlssons klister.

Dagens middag: Hemlighet från ICA

Ica tvärs över vägen har fått många rätt fula adjektiv skrivna om sig här, men egentligen gillar jag att dom säljer ut matvaror för halva priset när de håller på att gå ut (jag är fortfarande skeptisk till att de även säljer mat som har gått ut, inte så mycket för att jag tror att den är oätlig men det är ju faktiskt olagligt).

Jag och Jonas kunde inte komma på vad vi skulle äta för middag, och vi kom gemensamt fram till att jag går till Ica och köper något av det som är på halva priset. Klart och betalt! Nu ligger det ett hemligt, halvapriset-paket i kylen...som ett kinderägg fast ingen leksak eller choklad, men väl en överraskning! (Okej, liknelsen var dålig)

Återupptäckt favorit

Ramlade in på mappen "Gamla skolarbeten" igår, när Jonas pratade om sin projektarbetsuppsats han gjorde på gymnasiet, vilken han var riktigt stolt över. I min mapp hittade jag en hel del jag inte är stolt över (min bokrecension av Anne Franks dagbok på tyska fick mig att förstå var lärarinnan fick sina hårda ord ifrån angående min skriftliga förmåga. Samtidigt blev det än mer oklart hur jag lyckades få ett VG. Då tyckte jag ju givetvis att jag förtjänade det på grund av min excellenta läs- och hörförståelseförmåga, som nog mest berodde på att jag är duktigt på att göra kvalificerade gissningar när det gäller flervalsfrågor).

Nå, tillbaka till vad jag egentligen upptäckte. Att jag gillar korvsoppa! Det framgick av en inlämningsuppgift i ämnet psykologi där man skulle skriva vem man var.

Malin = korvsoppa.

Relativt sett, alltså

Jag känner att jag jagar någonting. Jag ligger steget efter, efter vad vet jag inte. För att försöka bena ut det har tre separata, inte helt identiska, att-göra-listor gjorts och innehållet bockats av rätt fort. Ändå tror jag att jag måste komma ikapp någonting. Jag antar att i min värld så betyder ordet "ligga bra till tidsmässigt" att ligga steget före. Det resulterar i att när jag, objektivt sett, precis följer en tidsplan, är jag i min tidsplan efter.

Jag väntar på att detta något jag vill komma ikapp ska visa sig så att jag kan komma om det.

Krångligt.

I väntan på det sitter jag, med en smarrig (och gratis) bananchokladkaka i magen, och längtar till julen, mer specifikt kanske julafton (den brukar för övrigt infalla den 24:e december i min värld också).

En ljusgul jul?

När jag handlade blodpudding idag (vi har cirka 2,5 kilo lingonsylt hemma så det är dags att börja storkonsumera lingonsyltskompatibla rätter) frågade jag av nyfikenhet kassörskan hur mycket ett paket saffran kostade.

"Trettien å femti". Aj. Slag i magen (snarare snåltarmen). För ett paket, 0,5 g saffran? Det blir alltså 60 kr/gram, vilket blir 60 000 kr/kg. Det är annat än kilopriset på pasta, det.

Besviket vandrade jag hemåt (i småregnet, med det gråa taket till himmel över mig, föreställ er den trista bilden) och muttrade för mig själv att "det blir nog inget lussebullsbak i år". När jag bakar lussebullar tar jag alltid minst ett paket extra saffran. Hellre inga lussebullar alls än blekgula stackare som inte fick chansen att bli fullvärdiga, härligt varmgula, saftiga bullisar.

Jag får väga upp med extra mycket glögg och pepparkakor (som för övrigt kostar 5 kr/burken på Willys just nu, betydligt mer ekonomiskt julmums. Tyvärr är det inte lika gott, inte bra för magen att storkonsumera och man vill helst blunda när man råkar kasta ett öga på innehållsförteckningen).

Aj aj aj

Det var nog ödet, som jag sa till Jonas idag. Hade vi åkt till Jönköping och sett Skellefteå ge HV 71 smörj hade Jonas lillfinger inte slitits ur led. Då hade alla varit glada och nöjda. Jag för att jag hade fått se Skellefteå vinna, och Jonas för att han skulle ha haft ett intakt lillfinger.

Nåja, nu tror ju inte jag på ödet på det viset.

Helgen är nu slut och den kan sammanfattas i dödssynd - Frosseri. (Nu är jag ju dock inte troende på det viset heller). Igår blev jag inbjuden på en riktigt trevlig hummerkväll, och inte vilken som helst för den delen. Vi åt nämligen upp legenden Bengt, en så stor hummer att den hade fått ett eget namn. Idag har vi ätit "mackisar" (för att prata pappa-språk, och nu pratar jag inte om pasta) med rejäla klickar majonnäs och nyponsoppa med mandelbiskvier (ah, dessa biskvier. Varför dessa inte står på kak-hyllan på ICA är ett mysterium).

Jag har fortfarande kvar en halv chocolate chip cookie med smarties från fredagens Subwaylunch och en halvfull (så väljer jag att se det) bunke med Ben and Jerry's Phish food ligger i frysen och väntar på att få guppa runt i min mage om nån timma.

Gött.

Förresten var jag lite bitter i mitt senaste inlägg. Mest över att jag hade tappat ett presentkort på fyrahundra spänn och inte kunde svälja att jag spillt ut mjölken, så att säga. På min protestpromenad in mot stan slog det mig att jag hade bytt presentkortet mot pengar med Stina sist jag var i Göteborg. Läxan är lärd, gråt inte över spilld mjölk, du kanske bytte den mot ett paket ägg istället.

Dubbelbra och dubbeldåligt

Igår var en dubbelbra dag, kanske till och med trippel. För första gången på veckor lyste solen, seminariet på förmiddagen gick som smort och på kvällen slukade jag och Jonas deliciös mat på Båtsmannen och såg en så pass spännande biofilm efteråt att jag satt på nålar i två och en halv timma. Mycket bra med tanke på att jag inför bion kände att ögonlocken kämpade en till synes utsiktslös kamp mot gravitationen och att action/spänningsfilmer i vanliga fall får mig att bli sömnig.

Denna dag hade (har?) egenskaper som också skulle ha kännetecknat en dubbelbra dag. Vi skulle ha sett SAIK möta HV 71 i Jönköping, solen lyste på morgonen och jag skulle skynda mig in till stan för att köpa ett par skor för mitt presentkort jag sparat på så länge.

Men tji fick jag. Det visade sig att Jonas hade innebandymatch så hockeyn fick strykas. Nu gick solen i moln och presentkortet har på något outgrundligt sätt lämnat min plånbok, så skorna kan jag även de stryka.

Så till dig som förmodligen har hittat mitt presentkort jag tappat, hoppas du har köpt dig ett par riktigt fina skor. Förslagsvis stövlar, för det ska regna i Växjö hela nästa vecka.

En liten bit av Västerbotten?

Här sitter jag, med ett kylskåp som dignar av allehanda ljuvligheter för gommen. Inte minst stoltserar den med en fin triangel Västerbottensost, hjortronsylt och hemmakokt lingonsylt som påminner mig om att snart är det jul och tåget tar oss upp till det perfekta stället att vara under vintern.

Jag och Jonas har på fredag slagit våra påsar ihop i fyra år och det tänkte vi fira på något vis. Efter mycket hjärnverksamhet och fantasi som tyvärr gav väldigt lite utslag i konkreta genomförbara idéer (det enda Växjö hade att erbjuda i helgen var en konstutställning och en julmarknad ute i tjottahejti, och biljetter till Stockholm eller Göteborg låg inte på trevlig nivå) så slog en gul-svart blixt ned i mig. Det visade sig att jönköpingslaget HV 71 möter Skellefteå på lördag! KALAS! 12 mil enkel väg är inget avstånd, förutsatt att vi får låna en bil av någon vänlig själ. Jag har lagt in ett bud hos vännen Minó och hoppas att det visar sig vara ett erbjudande för bra för att motstå. Problemet är att ståplatsbiljetterna är slut! Sittplats innebär en radikal eskalering av budgeten, men se än har jag inte gett upp. Greppandes efter halmstrån har jag nu mailat runt till North Power Stockholm som ska bussa dit ett glatt gäng supportrar för att höra om de kan ha ett par biljetter som ligger och skräpar.

Nu håller jag tummarna för att jag får en fin försmak av julvistelsen uppe i norr och får se SAIK på lördag!

ps. jag ska tvinga Jonas att ha på sig en supportermössa då, jag har nämligen två stycken. hihi.

Har vi gemensamt DNA?

Efter fråga på Facebook som jag inte kunde besvara vidarebefodrar jag frågan till bloggen. Nämligen, är jag släkt med en Ingela Forsell, Britt-Inger Forsell Peter Forsell eller en Simon Forsell Clemens?

Jag är i alla fall inte släkt med Gry Forssell, så mycket vet jag.

Tele2 - born to be sheep (det vill säga IQ-fiskmås)

Få slogans är så passande och talande för ett företag som det Tele2 försöker banka in i oss att de är. Efter att ha umgåtts med får ett tag har jag observerat trögheten som gömmer sig bakom det stenhårda pannbenet. Efter att ha haft att göra med Tele2 har jag nu observerat samma tröghet. Det kan inte vara en slump att de har ett får som symbol.

Efter alla rundor med dem så har man lust att vråla i luren att man säger upp rubb och stubb och väljer en annan operatör. Tyvärr är det ingen idé av två anledningar - ett, vi kan bara välja dem och två, alla operatörer är dynga, de varierar bara i storlek, konsistens och odör.

Ironiskt nog fick jag ett brev av dem idag där de tackade mig för att jag var så nöjd med Tele2, för undersökningar har visat att de har de mest nöjda kunderna (säger ingenting om hur många procent som var nöjda eller ej, det handlar således inte om absolut nöjdhet utan relativ nöjdhet, märk väl). Som jag sa ovan fast i andra ord - det finns ju grader i helvetet.

Kommer AIK fullända min dag?

Dagens föreläsning - inställd (ofta inte positivt men just idag var det skönt)

Dagens lunch på Raskens - supersmarrig

Dagens middag med Jonas + svärpäron - fillimumma (småländska isterband, rödbetor, vitkålsstuvning och potäter)

Dagens stora överraskning - A på tentan i Svensk och jämförande politik (!!!)

Dagens (trevliga) förnedring (?) - kommer Skellefteå att krossa lillebror Luleå i kvällens hockeyderby? Jag håller tummarna.

Päron är här!

I går kväll äntrade Jonas föräldrar Birgitta och Thomas Stallvägen! Jippi! Hittills har vi hunnit med gott fika, en omgång Buzz (frågesports tv-spel), dumpa farligt avfall på återvinningen, besökt slottsruinen Kronoberg (jättehäftigt!), handlat mat som aldrig förr på Citygross, fikat gofika från Hennings bageri, tittat i album, slirat runt på Universitetsbiblioteket och runt Campus...ja oj vad vi hinner med! Nu mumsar vi choklad också. Men vi får inte äta för mycket för om en timma ska vi infinna oss på PM och vänner och äta superdupersmarrelismarrig mat!

När jag skriver nästa gång är jag nog rund som en boll.

Mmmmmm

Det bästa av allt - jag har en bit kvar! (Det är givetvis blodkorv på bilden och inte chokladpudding)

sista slipandet

Nästa höst får ni kanskekanske(kanske) följa mig när jag bloggar från USA:s motsvarighet till fjollträsk! Sista besöket hos studievägledaren är avklarat (han har en förmåga att göra folk nervösa så jag ser detta som dagens stora bedrift) och imorgon ska jag lämna in min ansökan om utbytesstudier höstterminen 2010. Mitt förstaval är George Mason University som ligger i Fairfax utanför Washington DC. På Universitetet huserar bland annat två tidigare Nobelpristagare (inte för att jag föreställer mig att se skymten av dessa, förmodar jag, herrar). Snåltarmen lade sin röst på Thailand eller något annat land där jag skulle få mycket för studiebidraget, Fairfax var kanske ett av de sista alternativen då det visar sig vara en av de rikaste förorterna i USA. Det ryktet kollade jag givetvis upp, och det visade sig att medelinkomsten låg på 700 000 kr om året. Jisses, hoppas inte att mataffärerna vet att ta betalt efter köpkraft.

min variant av Mårten gås

svartsoppa var ingen favorit (tänk glögg + blod med nyponkrämskonsistens) och dessutom är det rätt dyrt och förmodligen inte heller speciellt gott att köpa den i färdig korv, så i år har jag hedrat den där Mårten genom att avnjuta en smaskig portion blodkorv med smör och lingonsylt.

Jag är rätt avundsjuk på Anton och Åsa som jag har hört ryktas får äta riktig, hemgjord blodkorv lite då och då. Så om Anton (eller Åsa) läser det här: Jag önskar mig hemgjord blodkorv i julklapp. Smöret och sylten fixar jag själv.

vi finns överallt

när jag gick runt "sjön" (växjösjön, låt munnen smaka på den och upprepa det en tio-tolv gånger) idag mötte jag en gubbe på cykel som hade en Skellefteå AIK-mössa på sig! Hurra hurra hurra! Nästa gång ska jag stoppa honom.

När man är ledig städar man

Ja jädrar nu skiner det här på Stallvägens tredje våning. I alla fall på våra kvadratmetrar. Jag har dessutom påbörjat en ny bok (och lovat mig själv att inte sluta läsa den när kurslitteraturen börjar kräva uppmärksamhet igen, vilket är imorgon) och sått krasse. Tveksamt om det kommer att gro så bra, märkte att "parasta ennen" var september 09. Äsch, nåt litet frö är nog en överlevare.

Bästa fyndet idag: Kamerasladden!

Nu ska jag ta mig till vännen Jana och se söndagsfilm. Perfekt avslutning på en dag som får 7 av 10 duktighetspoäng. Det som drar ner betyget är att jag inte skrivit min ansökan till utbytesstudier än och att jag inte lyckades dra mig till bibblan för att återlämna en bok (inga böter än!) och skriva ut lite papper.

Livet mellan böcker

Mellan hyllorna i biblioteket tänker jag alltid att jag ska sluta upp med allt jag gör nu för att bara läsa böcker. Jag inser nämligen att hur mycket jag än läser kommer jag aldrig att bli mätt. Kanske är inte målet med att läsa litteratur att bli mätt. Likt man äter upp en hel chipspåse på en gång för att det är njutningsfullt, så slukar man även en bok.

Började i varje fall fundera på hur jag skulle försörja mig. Att leva på bidrag kändes inte försvarbart då jag inte vill att andra ska betala för mitt kravlösa bokläsarliv, att börja med avancerad skatteplanering kändes för riskfyllt och att bli börshaj på heltid är ju just ett heltidsjobb. Sedan började jag fundera på om Miljöpartiet har slopat idén om medborgarlön? http://sv.wikipedia.org/wiki/Medborgarlön

Har det inte det får jag helt enkelt åka till Ryssland eller Zimbabwe för att lära mig den mycket oädla konsten i storskaligt valfusk och se till att Miljöpartiet får 175 mandat i Riksdagen. Det varandes helt otänkbart, läste jag i dagens DN att förtroendet för Maria Wetterstrand har ökat stort: http://www.dn.se/nyheter/valet2010/fortroendet-okar-stort-for-mp-topp-1.989809

Nu har jag alltid tyckt om Wetterstrands raka stil. Jag ser framför mig hur hon ger mansgrisen Berlusconi en rejäl omgång i Europeiska rådet och ger den lille sprätten Sarkozy svar på tal! Det ni.

Varför det står 1-0 till mig mot Willys

För att göra en lång historia kort (okej, händelseförloppet är egentligen kort men för att jag njöt av varje sekund finns det så mycket ord att beskriva dessa sekunder med, men som sagt, jag håller mig kort), harrkel.

Ni har kanske läst mitt tidigare inlägg om att mr. Willys ägnar sig åt lurendrejeri genom att priset på hyllkanten redan är inklusive eventuell rabatt från produktens leverantör (tänk "Prova på vår nyhet från Pågen! 3 kr smakrabatt"). De struntar alltså helt i att man kommer med en liten rabattlapp och fyller i den. Nonchalant tar de emot den och lägger den åt sidan, inget blippblipp som sagt.

Nå, här kommer jag med lite smått och gott och ett paket digestivekex. Under denna lägger jag min A4-lapp som berättigar mig till detta paket gratis. Inte nån fjesig rabatt, här ska det fås saker.

Tjejen i kassan viker direkt ihop lappen och lägger den åt sidan. Yes, tänkte jag. Precis vad jag ville. Inget blippblipp. Totalsumman blir 28 kronor, varav 13,50 är digestivekexen. Men det låter jag inte påskina att jag vet då. Jag pillar i pengar i mynthålet och kassörskan ger mig kvittot.

Med låtsad förvåning tittar jag på kvittot och säger att "men oj, jag skulle ju få digestivekexen. det är ju det som står på lappen" (här njuter jag i fulla drag, hon har ju inte ens tittat på lappen så hur skulle hon veta det?).

Kön stockar sig bakom mig. Kassörskan tillkallar sin kassör-granne och samråder. Sedan viker de upp lappen och tittar. Inget blippblipp utan knatterknatter följer (som är dubbelt så jobbigt och tar trippelt så lång tid). Mycket knatterknatter. Kön blir superlång. 13,50 trillar ut igen och hela kön har nu uppmärksammat händelseförloppet.

Och Willys får skämmas! Jag vill ha blippblipp när jag lämnar in rabattcheckar, annars får ni en massa knatterknatterjobb. Se detta som en varning.

Snart smäller det

Antingen vill jag att tiden ska gå fortfort så att jag får lämna alla tjocka böcker om Svensk och jämförande politik (och börja med nya tjocka böcker om internationella relationer...), eller så vill jag att klockan ska snurra tillbaka och vara ett på dagen och att jag ännu har tid att i lugn och ro banka in det sista och få någon ordning på årtal, reformer och gubbar.

Efter tentan har jag superroliga saker att göra: rengöra och städa (speciellt toan), skriva verksamhetsplan, lämna tillbaka böcker på bibblan (och betala böter, fy på mig), räkna ut matkostnader och inte minst berätta på bloggen om varför det numera står 1-0 till mig versus Willys. Ha!

ps. jag tog digestivekex! men kupongerna är bara att printa ut från datorn så lita på att jag ska trycka ut ett par stycken och hämta ut både pasta och kakor...mouhihihihihi

...men det är jag också!

Mouhahahaaaa. Nu ska jag lämna Svensk och jämförande politik åt sidan för en stund och ge mig ut i slasket (ja, när det "snöar" här blir det outhärdligt slask här, ni vet så att man blir blöt i skorna direkt, fast dom är jättetjocka. dags att dra på sig stövlarna med andra ord!). Närmare bestämt ska jag knalla till Willys med en stor kupong i handen (ett helt A4 täcker den! förstår inte varför, missuppfattade kanske någonting när jag skrev ut den på skolan) som berättigar mig till antingen a) lasagneplattor b) pasta c) ballerina/singoallakex d) mariekex eller e) digestivekex.

Kan ni gissa vad jag kommer att välja?

Den där Willy är en lurig jäkel

Som den medvetna (och snåla) konsument jag är håller jag koll på skäliga priser och fina rabatter, och nu har jag upptäckt att herr Willy här borta håller på med fula tricks!

Ta till exempel pastan jag köpte igår. 9,90 kr står det på lappen innanför plastlisten. Inte något "just nu" eller något extrapris eller något sådant. Alldeles vid sidan hänger det ett rabatthäfte, 3 kronors rabatt. Jippi, det tar jag. 9,90 - 3 = 6,90 kr = bra pris. Enkel ekvation. Trodde jag. Kassörskan tar obrytt emot lappen jag fyllt i och lägger den åt sidan. Inget blippblipp med scannern eller knapprande i kassan. 9,90 får jag likväl betala.

Förra veckan samma sak, men med en påse bröd med tillhörande kupong.

Slutsats: Kupongen är helt överflödig då man får rabatten ändå, och är endast ett simpelt lurendrejeritrick.

Shame on you, Willys! (Han är trots allt billigast ändå, så som den gnidiga kvinna jag är kommer jag likt förbaskat att linka dit lika ofta som förr...)