Som man (glömmer) städa får det stinka

Ni håller väl alla med om att räkmacka är något av det godaste man kan smaska i sig till lunch (givetvis med några rejäla tryck med majonnästuben ovanpå). Alla håller väl också med om att gamla räkskal luktar sällsynt jäkligt. De senaste dagarna har jag satt guldkant på dagen genom att äta just dessa deliciösa mackor. Givetvis inte med några smaklösa färdigskalade ursäkter till räkor, därav produceras det en mängd räkskal. Med fördel bör de avlägsnas från köket omgående för att inte framkalla odören ovan beskriven. Ibland är tanke lättare än handling (läs: jag glömde totalt bort att Jonas blev less på att det låg räkskal i diskhon och förpassade dem till soporna då han samtidigt fick mig att lova att gå ut med dem så fort som möjligt). Som sagt flög fågeln iväg med det löftet, och jag åt räckmackor även följande dag och var dessutom duktig och kastade skalen direkt (för övrigt i soptunnan just utanför, jag tänkte tyst för mig själv att jag nu gjorde livet lite obehagligare för de burksamlare som brukar länsa Campus' soptunnor i jakt efter det pantbara guldet).

Imorse smetade jag ut mig som våt cement i vår dundersköna fotölj (för femtio kronor, det bästa fyndet jag någonsin gjort!) och lät mig stelna hela förmiddagen. Så kom Jonas hem från föreläsningen vid tolvsnåret och utbrast bestört att här luktade det ju (här sa han en massa otrevliga saker), och där satt jag och mös mitt i odören?! Jonas störtade mot köket och gav sig sedan ut med odörens källa: soppåsen med räkskalen i. När jag slet mig upp från min cementerade ställning märkte jag att det stank något fruktansvärt. För att gottgöra mitt illaluktande misstag skurade jag under diskbänken, dammsugade lägenheten "light" och lät korsdraget suga ut påminnelsen om det. Min plan att äta räkmackor även idag förkastades snabbt och byttes ut till äggmacka (med helt luktfritt skal!).

Räven raskar över...Willys parkering?

Det är inte varje dag man går och handlar som en räv i full fart ilar över parkeringen rakt framför en.

Ett UFO har landat

Mot betalning, bör tilläggas. Kontant betalning, för att vara exakt. Det var längesen jag höll i så mycket kontanter, samma sak sa karln som tog emot sedelbunten på databutiken när jag följde Jonas för att bära hem den nya energislukaren. iMac, heter den gigantiska saken som nu står stadigt på vår glasskiva till skrivbord, och yikes, vad den är stor! 24 tums skärm, det är ju banne mig just det måttet jag har haft på min tv under hela min ungdom. Belysas bör att det är Jonas som har lagt ut lappar för denna, jag harvar kvar med min filur till laptop ett tag till.

DN Kontakten del 2 - Språklig skaparverkstad

Äntligen - tisdag och DN (Önske?)Kontakten. Det verkar just som att många använder vad Machiavelli skulle kalla bågskyttens teknik och siktar högt för att nå sitt mål, och önskar därför hejvilt. (Ja, varför inte, de har ju betalat för annonsen och trots att sannolikheten är lika liten som på att skrapa fram tre tv-rutor på Triss så - plötsligt händer det...?)

Jag börjar ana att den omtalade mrs. Anka (läs denna intervju om ni inte hört talas om kvinnan) redan har börjat ge en handfull mindre nogräknade män tokiga idéer:

"Tjock mansgris söker karriärskvinna som vill satsa på hemmet. Jag är 53 år. Du 35-40 år. Inga barn, tack."

En karl som har satt ribban på en något mer (ärlig?) och realistisk nivå kommer dock här:

"Jag är en 52-årig man som ser rätt så skaplig ut. Jag söker en kvinna som..[]...ser ganska bra ut..."

Något som jag lagt märke till tidigare är den oerhörda massa under kategorin "kvinna söker man" som tolkat devisen "man är så ung man känner sig" så att man följaktligen beskriver sig som tjej (ironiskt nog förekommer det nästan uteslutande bland de som är 60+). Motsvarande uttryck går inte att finna under "man söker kvinna" då ingen kallar sig pojke för att beskriva sin ungdomliga sprudlighet. Kanske för att det inte anses vara en attraktiv dygd för en man samtidigt som det är en viktig och eftertraktad egenskap hos det motsatta könet?`

Nå, nu till det kanske mest intressanta. Denna avgrundsskillnad mellan begreppen "tjej" och "kvinna" som finns har skapat ett språkligt tomrum där inget av begreppen beskriver det som (snopplösa) insändare vill få fram - att de är en perfekt mix av kvinnlig mognad (intellekt) och tjejaktig energi (sinnelag, utseende).

Därav det nya ordet "tjejkvinna".

I och för sig tycker jag att det är rätt fantasilöst att bara foga samman orden då de tillsammans inte bildar ett tredje ord med egen betydelse utan är av samma karaktär som ett ord som "rödgul", istället för "orange" som är en fullständig blandning som får sin egen karaktär och betydelse.

Trots att många spännande termer, ord och förkortningar har skapats på grund av den utmaning i form av textbegränsning och konkurrens som kontaktannonsskrivandet innebär är den på det sättet limiterad i det att man inte får vara så pass fantasifull och skapande att sina potentiella intressenter inte förstår ett jota av annonsen.

Spänningen stiger...

Till min STORA lycka visar Svt (tack public service, helt plötsligt känns det så rätt att betala tv-avgiften) Skellefteås första match för säsongen! Förmodligen mest på grund av att de möter Färjestad, men ändå.

Som uppladdning har jag spelat Skumdums "Heja AIK" (och måste erkänna att jag just nu lyssnar på "Disneys bästa" och har svårt att bestämma mig för min favoritdisneyfilm, så jag har väl kommit lite av spåret...).

Saftningen och geléingen igår gick riktigt bra! Jag har aldrig smakat fläderbärsgelé förut och ja, min blev iallafall en smakmässig blandning mellan svarta vinbär och hallon (?). För att kolla surheten hos fläderbären mumsade jag i mig ett par stycken (för att sedan läsa att de tydligen är giftiga i rå form) och bestämde mig för mycket pektin och lite socker då de var lite väl mogna.

Nu måste jag bara ut och klubba ner ett rådjur eller brotta ner ett vildsvin så att vi har någon stek att komplettera gelén med (eller tvärtom?). Dags att skaffa jaktlicens kanske?

Nu återstår att torka äppelskivor och rönnbär. Jag är minst sagt sugen på en torkställning (eller en frukttork!) men jag ska nog lugna mig lite.

Hur många ska rösta idag?

Jag går aldrig till kyrkan, är varken konfirmerad eller engagerad i kyrkans verksamheter, men röstberättigad är jag till kyrkovalet och se rösta det ska jag. Ni ska föreställa er glädjen i den gamla tantens ögon inne på pastorsexpeditionen i Öjebyn när jag röstade sist! Jag var tydligen den enda under tjugo som hade varit där hittills under dagen.

Några gången har det slagit mig (okej, när jag får deklarationen) att jag kanske borde gå ur Svenska kyrkan då jag är lika lite kristen som något annat. Jag har dock hejdat mig då det dels är krångligt och dels så går denna pyttelilla peng av det lilla jag tjänar förhoppningsvis i någon utsträckning till att bevara kyrkobyggnader och till hjälpverksamheter.

Förra veckan började jag dock fundera över just det här med att Svenska kyrkan, som ska vara skild från staten, ändå får plocka in sina avgifter genom Skatteverket. Borde inte alla religiösa samfund erbjudas denna service av dem i så fall? En annan idé som jag funderat på, och som framfördes i DN, var att kyrkan skulle kunna upprätta ett slags stödmedlemskap för de som inte är kristna och vill vara med i Svenska kyrkan men ändå vill bidra till bevarandet av deras kulturbyggnader. Kanske någonting?

Giftiga plättar?

Jag har varit lite purken över att jag inte lyckats hitta några kantareller (i och för sig har jag väl inte gett mig ut i skogen och letat än heller) men det får nästan övervägas av att jag har hittat en massa träd och buskar vilkas klasar jag hoppas är fläderbär (och ett päronträd! det står dock tydligt på någons ägor så jag får fortsätta drömma om päronpaj...). Efter lite sedvanlig googling har jag kommit fram till att jag tar risken och ska koka lite fläberbärssaft. Efter lite ytterligare googling på jakt efter ett till synes bra recept har jag inte kunnat fälla ett avgörande, så, alla fläderbärssaftskokare där ute, har ni något lyckat recept att dela med er av?

Så här i influensatider kan det även vara passande med lite fläderpannkakor (saft är inte riktigt min grej) då forskare har funnit att fläderbär hjälper mot influensa! Nu inte sagt just den här influensan...

Ett brev kommer lastat...

...med en bulle! Jag skulle nog vilja kalla det världens bästa bulle (den klår dock inte krångisbullarna i varken smak eller doft) av sin sort. Det var nämligen från min fina vän Emilia som hade bemödat sig att skriva ett så gulligt och uppskattane bull-vykort att jag malligt var tvungen att visa upp det för Jonas då jag kom innanför dörren (inte minst för att jag hade fått en jättefin bulle med posten och han ett brev från Radiotjänst...)!

DN Kontakten del 1

En liten (ja, just det ordet) hobby jag har är att grundligt gå igenom DN:s kontaktannonser, som publiceras två gånger i veckan (innehåller dock ofta samma annonser, tråkigt nog).

Det handlar inte alls, som man först kan tro, om att sitta där i egenskap av sambo och tycka synd om eller skratta åt de som söker en livs- eller resekamrat (eller efterlyser någon de mött på finlandsfärjan eller i rulltrappan till t-banan och fick upp intresset för trots att de ofta inte vet just mer än hur personen ser ut). Jag ser det som en slags studie i mellanmänskliga relationer och psykologi. Efter att ha gjort detta regelbundet kan jag konstatera en hel del saker om de som sänder in DN-kontaktannonser. Bland annat att män som söker män är odiskutabelt mest petiga gällande etnisk härkomst, ålder och utseende och att en förbluffande majoritet stockholmare har som intresse att vara ute i naturen trots att det knappt finns någon där de bor.

Ur förra veckans insändare rev jag ut två stycken jag fann värda eftertanke om vår samtid och samhällsreflektion (närmare bestämt våra medievanor).

Nummer 1

"Jag är en kille, 25 år, från Turkiet som söker en tjej. Mina intr. är sport, resa, film. För tillfället sitter jag på anstalt."

Såhär efteråt förvånas jag över att min första reaktion var att det var lite synd för honom att sitta på anstalt om man har de intressena (förutom film då, som säkert erbjuds mer tid än nödvändigt att förkovra sig i under fängelsetiden). Det andra jag blev nyfiken på var av vilken anledning han satt på anstalt för. Men min största fundering så här i efterhand är hur många svar han egentligen har fått (man har ju läst att allt från massmördare till pedofiler får kärleksbrev och friare). Kanske borde jag skriva till honom och fråga?

Nå, nu till Nummer 2

"Ensam kille söker ensam mamma, gärna från landet."

Enkel reflektion - Någon som sett "Bonde söker fru" och "Ensam mamma söker" alldeles för mycket?

Trendbrott?

Många saker här på senare år har kommit i min ägo genom donation då den ursprunglige ägaren har funnit föremålet för gammalt/fult/slitet/tråkigt/omodernt och bytt ut det mot någonting nytt. Som den slaskhink jag är tar jag emot det mesta med öppna armar (och mun), men nu har ett radikalt trendbrott skett. Jag har beställt egna glasögon. Alltså som i meningen att de är obegagnade och jag är förste ägare. 705 riksdaler inklusive bågar, glas, frakt, aviavgift och spegelreflexskydd kallar jag ett helt okej pris. Min första tanke var att köpa två-tre par på grund av det låga priset men har efterhand insett att jag tar ett glasögonpar i taget (och att jag fortfarande är snål).

Välkomna, välkomna!

Jag fick just ett glatt (och knackigt, vi bor tyvärr i någon slags radioskugga) samtal från mor där hon meddelade att de med all sannolikhet brummar ned till oss alldeles i början på oktober. Superoptimopsiskttoppipangfenomenaliskt roligt, inte minst för att de kommer dagen då jag har gjort min första tenta för terminen. Går det dåligt - då kommer jag på bättre tankar, går det bra - får jag en jättebra "present" i form av mor och Dan!

Nu måste jag smida planer på vad vi kan tänkas erbjuda dem att hitta på här i djupa småland. Tror att mor kan vara lite lockad att åka åt Kosta...

Dödssynd 1: Frosseri

Det är inte bara Den där uppe som nog har ett och annat att säga om bilden nedan; om Flourtanten hade sett detta hade nog hinken åkt ut ur lägenheten illa kvickt och ersatts med ett års floursköljning. Nu är jag, icke konfirmerad och för ung för tidigare nämnd dams besök som jag är, inte särskilt bekymrad över det men min plånbok är det förmodligen med tanke på vilken potential den har att skapa en enorm tandläkarräkning.

Det som syns på bilden är inte mindre än en hink full med chokladpudding som håller på att vevas ihop! Annika fick äran att med såväl slev som elvisp försöka röra ihop den tjocka smeten. Nu åt vi inte upp allt själva utan serverade det på vår avslutningssittning i förrgår (okej, i ärlighetens namn goffade vi i oss en hel del själva också).

På tal om tandläkarbesök gjorde jag nog ett av de kortaste besöken i tandläkarhistorien idag. Steg upp i ottan och cyklade till min nya tandläkare i god tid, nu skulle tre tänder lagas och jag var mentalt redo. Väl där inne skakar hon hand med mig och frågar "jaha, vad kan vi göra för dig då?" och sen visade det sig att de varken hade min journal eller fått information från min gamla tandläkare om att jag skulle laga tre hål idag (och att den senare skulle stå för notan). Vi blev båda lite ställda och hon frågade lite tafatt "jaha...öh, du vet inte vilka tänder du har hål i?" och nej, det visste jag faktiskt inte. Så här i efterhand blir jag lite nyfiken på om hon helt sonika hade gått på mina ord om jag sagt vilka tänder jag ville ha lagat?

Nåja, egentligen hade jag väl inte förväntat mig mer av den administrativa härdsmälta (läs: tandhygienisten) som behandlade mig sist i Piteå. Även fast jag sa att jag inte skulle laga tänderna i Piteå för att jag bor i Växjö envisade hon sig med att boka en tid hos en tandläkare i Piteå, "för att jag inte vill släppa iväg dig utan att ha bokat en tid"...?? Jag frågade då "okej, så när jag kommer hem ska jag direkt ringa och säga att jag vill avboka tiden för om jag glömmer avboka tiden får jag väl betala för det?" och då var hon tvungen att säga ja. Touché, logik i ädel form. Ringde för övrigt själv och bad överflyttning av mina jounaler (då hygienisten sa att det fick jag göra själv), först till Växjö och sen till Piteå, varvid receptionisten i Växjö sa att detta var konstigt då detta ska skötas av tandläkarklinikerna emellan. Suck. Trippelflippelsuck.

Livet från den ljusa sidan

Nu börjar nollningen så här kommer nog att eka lite tomt med uppdateringar. Kampen pågår iallafall mot köksinkräktarna och jag börjar komma åt deras lite klurigare gömställen, jag har hälsat på vännen Stina i Göteborg och överlevt och nu är jag blond (ska inte uppfattas som ett resultat av Göteborgsresan). Jag har glömt i princip alla mina svarta sockar i Piteå, vilka utgör en majoritet av mitt totala antal sockar, så jag återvänder så gott jag kan och tackar gener eller något liknande för att jag knappt svettas om fötterna alls.

Lova, angåene bullarna, du får mer än gärna övertyga mig, om vi säger så (hehe! egentligen är det nog så att jag har ätit dina bullar mycket mer sällan än farmors och Carins och kan inte komma ihåg den distinkta smaken, någon gång har jag nog ätit dina när jag trott det var Carins också).