Ni håller väl alla med om att räkmacka är något av det godaste man kan smaska i sig till lunch (givetvis med några rejäla tryck med majonnästuben ovanpå). Alla håller väl också med om att gamla räkskal luktar sällsynt jäkligt. De senaste dagarna har jag satt guldkant på dagen genom att äta just dessa deliciösa mackor. Givetvis inte med några smaklösa färdigskalade ursäkter till räkor, därav produceras det en mängd räkskal. Med fördel bör de avlägsnas från köket omgående för att inte framkalla odören ovan beskriven. Ibland är tanke lättare än handling (läs: jag glömde totalt bort att Jonas blev less på att det låg räkskal i diskhon och förpassade dem till soporna då han samtidigt fick mig att lova att gå ut med dem så fort som möjligt). Som sagt flög fågeln iväg med det löftet, och jag åt räckmackor även följande dag och var dessutom duktig och kastade skalen direkt (för övrigt i soptunnan just utanför, jag tänkte tyst för mig själv att jag nu gjorde livet lite obehagligare för de burksamlare som brukar länsa Campus' soptunnor i jakt efter det pantbara guldet).
Imorse smetade jag ut mig som våt cement i vår dundersköna fotölj (för femtio kronor, det bästa fyndet jag någonsin gjort!) och lät mig stelna hela förmiddagen. Så kom Jonas hem från föreläsningen vid tolvsnåret och utbrast bestört att här luktade det ju (här sa han en massa otrevliga saker), och där satt jag och mös mitt i odören?! Jonas störtade mot köket och gav sig sedan ut med odörens källa: soppåsen med räkskalen i. När jag slet mig upp från min cementerade ställning märkte jag att det stank något fruktansvärt. För att gottgöra mitt illaluktande misstag skurade jag under diskbänken, dammsugade lägenheten "light" och lät korsdraget suga ut påminnelsen om det. Min plan att äta räkmackor även idag förkastades snabbt och byttes ut till äggmacka (med helt luktfritt skal!).
No comments:
Post a Comment