Det är hit man kommer när man kommer hem

Ikväll har jag turen att bli bjuden (av Jonas snälla föräldrar) till Aucusticum och en spelning med Euskefeurat. Förhoppningsvis kan jag då återskapa min bild av den normale och vänlige Pitebon som fick sig en törn igår. Vid närmare eftertanke blir det nog inga problem.

Suck.

Jag kan rent av säga att jag ogillar att gå på stan. Många kallar min inställning "manlig", jag misstänker att de syftar på det faktum att jag har en klar strategi när jag ska iväg och göra inköp. Före avfärd vet jag precis vad jag ska ha, funderar ut var jag ska gå för att hitta det och kalibrerar siktet däefter. Vissa kallar det tunnelseende, jag kallar det rationalitet. Inget planlöst, gå-omkring-och-kikande i tre-fyra timmar. Nej, in och ut. Idag var en sådan dag, då jag är minst sagt stressad över hemuppgiften som ska skrivas men som inte (sorgligt nog) har den egenskapen att den skriver sig själv, var jag angelägen om att göra en snabb sväng förbi stan och göra mina ärenden.
Mitt mål var JC i Småstaden. In, köpa ett par jeans om det skulle finnas några som passar mina exakta kriterier, och sen ut. Men ack, halva Piteå visade sig stå ivägen.
När jag äntrar Småstaden är det fullsmockat. Jag kommer då på att det var just idag de tre Idol-finalisterna skulle uppträda. Man kan ju tänka sig att dessa "artister" har en målgrupp i åldersspannet 7- 17 år. I Piteå är dock alla intresserade av att med egna ögon få spana in någon som har varit med i TV. Ja, för det är ju väldigt få som har möjligheten att klämma in sin nuna i något TV-program nuförtiden (host) och det är ju väldigt häftigt att kunna säga att man har sett någon "på riktigt" som varit med i TV. Iallafall för Pitebor. (Jaja, det är elakt och överdrivet sagt, men det ligger faktiskt någonting i det).
Jag tog ett djupt andetag och gav mig in i folkmassan. I början var jag artig, försiktig och ursäktade mig. Men ju fler människor som gav mig onda blickar ("du tar ju min plats!, "träng dig inte!") och ju mer vaakumförpackade folk verkade bli ju längre mot JC jag kom, desto mindre artig, försiktig och vänlig blev jag. Någon elak kommentar slank nog ur mig till slut. Jag stod helt plötsligt i mitt i min värsta mardröm.
I en shoppinggalleria, långt ifrån varje tänkbar utgång, full med dumma människor (jag misstänker att ungefär 80% av de som stod och tittade mot det håll de hörde musik strömma från inte såg något annat än toppeluvor och småbarn sittandes på sina föräldrars axlar, inte hade en aning om vem det var som sjöng, men eftersom det stod en massa annat folk där måste det ju vara något man inte får missa, eller?) och med väldigt lite syrerik luft tillgänglig. Dessutom tickade tiden och jag tog mig ingenstans. Jag beslöt att avbryta min färd mot JC och ställde om siktet till närmsta möjliga väg ut från helvetet; Sivs Ur & Guld. Väl där tog jag ett antal djupa andetag och kom efter många om och men fram till att jag nog inte bör tutta på byggnaden (i vetskap om att folk inte skulle gå ut när de hörde brandlarmet, för herregud, då förlorar man ju sin plats!) trots allt. Det är ju ändå jul. Typ.
Jag hade tillslut kommit ut ur "dum-bubblan", och trodde att galenskaperna skulle upphöra utanför. Ack, så fel jag hade. För att samla mig innan jag skulle möta upp med mor tänkte jag gå in på Hemtex. Vad möts jag av? Alldeles vid butiksöppningen står låga bord med handdukar på rea (vilket inte är ovanligt, då Hemtex ständigt fälls i olika reklamdomstolar för att de felaktigt skyltar med rea), men det står något mer på borden. TVÅ EXPEDITER. Hej, här står vi och får lön. På borden. Oj, ja se där står det folk som vill köpa saker i kassakön. Men det går ju inte, nej. För expediterna står på borden och tittar på Idol-Kevin.
Nej, när Idol kommer till stan går vettet ut.

Vad var det nu Gert Fylking brukade säga?

Äntligen! Just ja, så var det. Tillåt mig att säga samma sak om det minimala framsteget angående studiemedel och fribelopp som jag ramlade över idag på DNs nätupplaga - http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=867959. Tillåt mig även att sucka en aning, främst av två anledningar. Eller kanske tre. 1. Hur kan det ha tagit så lång tid att komma fram till att detta är självklara förändringar som måste göras? 2. "Det är ännu inte huggit i sten" = när jag läst färdigt kanske förslagen i bästa fall ligger ute på remiss. 3. 900 kronors ökning? Vilket skämt! Det är precis som om Lars Leijonborg vore Tonys köksassistent Joe som kommer med ben till Lady och Lufsen (läs: studenter) när de egentligen borde få "det bästa som huset hava!". Problemet med liknelsen är väl att det inte finns någon vänlig Tony i maktens korridorer och att studenter kanske inte borde få à la carte-menyn helt gratis. Nåja.

På tal om allt detta kommer jag osynt att tänka på kopplingen mellan en annan borgerlig politiker och en annan tecknad berättelse som visas på julafton.

Hälften av dagens studenter anser att de måste jobba extra för att få ekonomin att gå ihop. Finansminister Anders Borg ser dock helt andra anledningar till varför studenter utöver studierna bör arbeta:

"En och annan arbetstimma kan de flesta klämma in. Det bygger karaktären."

(Sagt i Uppsala studentkårs tidning Ergo)

Förutom att det är helt uppenbart att de egentliga anledningarna är att han 1. Vill ha en större andel av befolkningen som betalar inkomstskatt 2. Vill ha en mindre andel av befolkingen som får bidrag, så har han förvånansvärt nog (!) verkat lyssna noga på Karl-Bertil Jonsson under de gångna jularna. Med tanke på Karl-Bertils syn på klyftan mellan de rika och fattiga lär han och herr Borg befinna sig mil ifrån varandra på den politiska färgskalan, men de verkar vara rörande överens på denna punkt. Hade inte Borg lika gärna kunnat citera Karl-Bertil? Jo, jag tror det:

"Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar."

Ingen lär dock någonsin anklaga Borg för att vara kommunist. Hans yttre kan möjligtvis få människor att misstänka honom för att ha visst samröre med någon illegal MC-klubb, men det är en helt annan historia.

(Som kuriosa kan ju nämnas att unge herr Borg en gång i tiden har förespråkat anarkism och uttalat sig om att klasskampen är en myt. Låt mig citera: "Att skapa sitt eget liv, det behöver man ingen riksdag eller demokrati till. Det klarar man alldeles utmärkt av att göra med sina egna pengar. " Synd för dem som inte har några då, säger jag. Har någon nog god bandbredd att se klippet så gör det: http://www.youtube.com/v/hTLOrbmpVG4)

Nej, Anders Borg kan man ju prata om i evigheter. Jag slutar nog här och får fortsätta i en Del 2.

Sms från mor

Hej mumsan du körde iväg med motorvärmar sladden kolla om den sitter kvar kram mamma

(oj...)

En liten jämförelse

Vill man ha nedanstående julaftonsväder...(som erbjuds i Skellefteå)

...eller vill man sitta och äta julefrukost vid fönstret, och se hur solen skiner, gräsmattorna ligger våta och grådassiga och fåglarna stortrivs i värmen? (Som man får göra om man har oturen att fira jul i Växjö)

Nu tuffar vi hemåt!

Helt plötsligt har det gått en massa decemberdagar! Vår köksjulkalender är snart täckt med kryss, och idag har vi kommit fram till en ring! Ringen betyder att det är idag vi inte bör glömma (vilket inte är troligt, men det är alltid bra att göra påminnelser) att vi ska åka in till resecentrum och hoppa på ett tåg mot norr!
PPP - Plånbok, pengar, piljett...snart är vi redo! Först ska vi bara göra vårat bästa för att fylla bukarna med all mat som står kvar i kylen (blir en tuff uppgift, men jag ska göra ett tappert försök då det smärtar så att slänga fullt ätbar mat).
Tut, tut! Snart ses vi! Om inte SJ får för sig att som vanligt inte förstå sig på teknik, vädrets effekt på spår och tåg, kundservice och vikten av att tågen går i tid, så om inte alldeles för lång tid!

Tji fick du Askungen!

Jag har minsann också varit på slottet. Inte på bal i och för sig, men väl på en mellanfest, som det så fint kallas. (Numera räcker det inte med att samlas hemma hos en person innan man går ut på krogen, nej, nu ska man först träffas ett par stycken och "fixa till sig", sedan ska man till en "förfest" där det blir lite fler människor, för att sedan när man väl kommit tillrätta ska rusa vidare på en "mellanfest" där det vanligtvis är ännu mer människor (läs: en större fest). Sen, sen får man pallra sig ut till krogen. Puh, ja, vem sa att det är ohälsosamt att gå ut och svira numer? Det är ju en halvmara för tusan.)

Jag väntar dock på att få gå på en riktig bal på slottet. Vad vore inte det, om inte alldeles...alldeles...snordyrt?

Byter gärna regn mot snö

Snart smäller det! Ska bli riktigt kul att få vända uppåt, ungefär som att längta efter att åka på charterresa för att få känna den där varma luften som möter en som en vägg när man går ut från planet, fast helt tvärtom. Nu längtar jag efter att få möta torr, knastrig och iskall luft när jag trycker upp tågdörrarna och kliver ut på Älvsbyns tågperrong.

Innan jag åker är det dock saker som ska göras; tömmas kylskåp, packas, pluggas (får en hemtenta sådär lägligt dagen då vi åker som ska vara färdig lagom till när jag kommer tillbaka), julavskedsfestas med klassen, ha julklapps-"spel" med kompisarna (man köper tydligen två presenter var som alla lägger i en "pott" som man sedan spelar om, vad hände med solidaritetstanken som underbygger julen egentligen?!) och så ska det skaffast intyg så att jag får använda Korpengymmet i Piteå. Puh.

Och just, jag måste kånka femtioelva böcker till biblioteket också. Har lånat på mig en del, och trots att det är jul är jag inte så snäll att jag tänker ge Universitetsbiblioteket mer än nödvändigt många bötespengar när jag kommer tillbaka efter jul (dessutom sa pappa att han redan köpt mina julklappar , så jag kan gott vara lite elak och ändå få julklappar! Haha! Fast, tillbaka till ämnet så är det ju ganska snällt att lämna tillbaka böcker i tid.)

Snögubbe som stod (understryker just ordet stod) utanför vårt hyreshus för någon kväll sedan! I studentfattighetens Mecka pryds den givetvis inte med sådana lyx-bijouterier såsom stenknappar, morotsnäsor och (än snofsigare ) givetvis inte någon halsduk eller hatt heller.

I ett samtal om önskelistor med mor

Mamma: ...men du önskar dig ju mest husliga saker, Jonas önskelista var mer...personlig!
Jag: Gör jag väl inte? Det som är "husligt" är bara bruléeformarna, vågen och bakmaskinen väl?
Mamma: Ja, och så de där vita formarna.
Jag: Mamma, det är bruléeformar.

(Varpå jag rådde henne att inte köpa sådana till mig då det uppenbarligen är stor risk att det blir något helt annat).

"Mamma mia, fransmän börja prata svenska!"

Det var med hakan hängande i brösthöjd jag just lyssnade när den franske (även om jag tvivlar på denna tillhörighet, då han fortsatte talet på engelska) nobelprisvinnaren i litteratur, Le Clezio, höll sitt tacktal.

(Okej, jag vet att han brukar omnämnas som "världsmedborgare" etc., men en fransman ska väl alltid vara en fransman? Alltså; endast prata franska, med ymniga rörelser (han stod stel som en pinne) och ljudeffekter (hörde inga sådana) och vara lite sådär skränig. Jag såg ingen dagsfärsk baguette under handen heller (i och för sig är han ju i Sverige och fnyser förmodligen åt våran kultur av bake-off bröd).

Halva jobbet klart

...Eller halva jobbet kvar, beroende på inställning. I praktiken har jag dock mer än halva hemtentan kvar att skriva, då den andra hälften är betydligt knepigare att reda ut och skriva om.
De närmsta dagarna lär jag därför spendera innanför väggarna på Stallvägen 7. Men där borta vid helgens inträdande, ja där börjar friheten! Och ännu lite längre bort, där hägrar resan hem till Norrland! Snö, folk som pratar bekant och något annat än grådaskigt väder väntar. Kanske en och annan julklapp också om jag har varit snäll?
(Ps. Det har jag. Jag lovar.)

This is Växjö

Hämtat från www.yr.no (som olyckligtvis ofta förutspår vädret med goda resultat. Det krävs dock ingen meterolog för att förutspå att det i nio fall av tio, en slumpmässigt vald dag i Växjö, är grått, blåsigt och att det åtminstone har regnat någon gång innan dagen är slut).

Den eviga frågan som fått sitt svar

Jag förbrukar inte onödigt många (förmodligen färre än 98% av alla kvinnor med tillgång till dessa i västvärlden) rakhyvlar per år, men då jag väl slänger en (väl använd) tjänare uppstår alltid samma fundering. Var tusan kastar man den? Hårdplast, metall, farligt avfall (det vill säga en bemannad ÅVC) eller ner i hushållssoporna bland apelsinskal och småslafs?
Nu har jag fått mitt svar. Ner med dom i soppåsen bara (men de ska "förpackas väl")! Tjoffpang.
Ja, man lär sig någonting nytt varje dag.

Hej mitt vinterland!

Inte för att det är här direkt, eller att vinterlandet för den delen kommer att komma alls. Kanske just därför vi bara var tvugna att smälla upp julgranen, pyntet och pysslet redan i söndags! Börjar så smått förstå varför amerikaner pyntar som de gör. Kompensation, eller nåt i den stilen.

Nå, här finns det (många suddiga) bilder på julstöket.

Givetvis upprepade vi fjolårets projekt med att konstruera Annas pepparkakshus (borde man inte kunna köpa färdiga moduler, som man kan göra i byggbranschen?). Inte helt oväntat fick vi ett måndagsexemplar, som förutom att ha båda långsidorna och en bit av skorstenen knäckt, så var den felgräddad och saknade ett hörn på långsidan. Det var inte riktigt så att vi behövde mer utmaningar...! Nåja. Varken Rom eller Pyramiderna byggdes på en dag vilket dock detta pepparkakshus gjordes, gemensamt är dock att de alla krävde sina offer...

Tur att de bara kostar en femma på IKEA i Älmhult. Synd att det ligger en bit bort.