Det var med hakan hängande i brösthöjd jag just lyssnade när den franske (även om jag tvivlar på denna tillhörighet, då han fortsatte talet på engelska) nobelprisvinnaren i litteratur, Le Clezio, höll sitt tacktal.
(Okej, jag vet att han brukar omnämnas som "världsmedborgare" etc., men en fransman ska väl alltid vara en fransman? Alltså; endast prata franska, med ymniga rörelser (han stod stel som en pinne) och ljudeffekter (hörde inga sådana) och vara lite sådär skränig. Jag såg ingen dagsfärsk baguette under handen heller (i och för sig är han ju i Sverige och fnyser förmodligen åt våran kultur av bake-off bröd).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment