Ett kilo smör i frysen

Till min stora lycka läste jag på Arlas hemsida att Svenskt Smör går utmärkt att frysa (okej, det var inte den rena vetskapen som orsakade glädjen; det kan också ha något att göra med att det är superpris på just det på Willys i veckan). Nu har jag alltså i runda slängar, något överdrivet, ungefär 1,5 kilo smör att baka upp.
På tal om att frysa, jag har (som kanske tidigare nämnts?) planer på att svänga ihop min egen blodpudding, i tron att det är alla läskiga tillsatser i butikspuddingen som gör magen vresig. Jag har dock två problem, ellereventuellt bara ett; Killen på Willys tittade på mig med häpna ögon (med tillhörande stum mun, som senare stötte ut ett; "eh, nej..") då jag frågade om de inte hade lite fryst grisblod i nån av frysdiskarna. De har alltså inte grisblod nära mig.
Det andra, handlar återigen om frysens eventuella möjligheter; kan man frysa blodpudding? Det blir ju ganska mycket pudding i en sats, äter jag opp allt det innan den blir dålig så blir jag definitivt dålig.

När Jonas är borta...(del 2)

äter jag marängsviss. Och kikar på Desperate Housewives och the Hills. Undra vad Jonas gör när jag är borta?

Vilken härlig dag!

I torsdags var det, som tidigare proklamerat, kalas! Inte nog med att vi åt, mumsade och sliskade i oss godsaker hela dagen - det var ovanligt, otroligt nog pangväder också! Solen sken och vi med den, med andra ord. Pannkakstårtan blev riktigt smaskig. Jonas stod för plättvändningen (han lyckades till och med nästan lika bra som Pippi med att vända plättar i luften!) och jag stod för grädd-vaniljsåsvispning, smaksättning och ihopkokning av hemmagjord lingon"sylt"! Givetvis toppade vi tårtan med tre (sprakande) ljus.

I treenighetens namn åt vi givetvis trerättersmiddag också. Förrätten bestod av bruschetta med vitlök, olivolja och tomatsalsa. Huvudrätten var baconlindad (ekologisk!) , fetaost, basilika - och vitlöksspäckad fläskfilé med mixsallad (med lingonvinägrett) och färsk tomat- och vitlökspasta med portobellosvampkräm. Till efterrätt åt vi jättesöta cheesecakes med vit choklad samt inslag av mörka vahlronachokladbitar, tillsammans med en björnbärskompott.

Emellan detta smaskade vi även i oss choklad, jordgubbar, grädde, chokladsås och godis!

Behövs kanske inte säga att någons mage var ganska upprörd över någons dåliga (men ack så goda) matintag under dagen. Den arga magen och den enkelspåriga hjärnan verkade dessutom tillhöra samma person, oturligt nog. Det vore väl trevligt om man kunde stoppa i sig så mycket gott man bara kunde i munnen, sen (och här kommer det svåra, ungefär som problemet med att teleportera människor från en plats till en annan i ett ögonblick) så hamnar det hela i någon annans buk. Därmed slipper man det där förargliga magknipet som oundvikligen uppstår efter för mycket av det (allt för) goda.

Lite fler bilder finns här!

Innan jag glömmer...

En (lika hypertrevlig som pratglad) butikschef här på JC i Växjö upplyste mig om att "här i trakterna finns det huuuur många Forssells som helst!", när jag uppgav mitt namn då jag lade undan kläder.
Jag påpekade att jag stavade det med två "s", och det gjorde tydligen släkten här också. "Två s och två l!" Sade hon stolt och bestämt. (Som om någon stavar det med bara ett l? Eller har jag fel?)
Hon fortsatte; "dom är släkt med Gry Forssell iallafall! Är du det?" (Lite ivrig sådär, i förhoppningen att hon likt en Moder Teresa hjälper en nödställd, bortkommen, förvirrad norrlänning att finna sina rötter i de avlägsnaste skogarna av Småland).

Så, (nu vänder jag mig främst mot någon åt Carin-hållet som har stenkoll på det här området), kan det vara så att vi har släkt här? Är vi släkt med Gry Forssell?
Jag gissar på nej, men inväntar svar!

Det är fler som vill ha pannkakstårta

Imorgon är det hejdundrande kalas för då firar jag och Jonas att vi har hållt ihop i tre år (vilket är ett ungefär, givetvis), och vad vore ett kalas utan tårta?

Till lunch tänker vi svänga ihop en superoptimopsiskttoppipangfenomenaliskt god pannkakstårta, för att använda Mary Poppins användbara uttryck. Vi tänker dock försöka göra det lite mindre omständigt än Pettson och Findus.

Sen kommer det att hända lite mer saker, men det är ännu top secret! Jag vet att Jonas brukar vara här inne och kika så jag håller fingrarna i styr för ett tag.
Jag kan dock avslöja att det väntas smarrig middag. Efter att ha lånat bil av en snäll vän brummade vi iväg till CityGross och lyxhandlade inför morgondagen. Det blev ekologisk gourmetbacon, svensk fläskfilé, ciabatta, mörk choklad med karamell och fikonsmak, ekologisk vispgrädde, färsk pasta med tomat- och vitlökssmak, portobellosvamp, vindruvor och lite annat smått och gott (okejdå, ganska mycket annat).

Men är det kalas så är det!

För övrigt tänkte jag låna hem Sven Nordqvists fantastiska "Pannkakstårtan", som till min stora förvåning redan var utlånad! På ett universitetsbibliotek! (Som för övrigt nog är ganska annorlunda motför andra diton, då den har en hel avdelning med bara barnböcker. Det gillar jag skarpt). Den fanns dessutom i engelsk översättning, ännu märkligare nog.

Omdöme: Hummer

I fredags var det äntligen dags för hummeravsmakande, efter lite sporadiskt tjat från min sida riktat mot några trevliga gossar i min klass som verkar vara ena hejare på att fiska sådana dyrgripar. I stridens hetta lovade jag att bidra (läs: baka) vad som helst för att få vara med på en hummermiddag, vilket resulterade i att jag i fredags fick ställa mig och baka baguetter (samt, då degen jäst och inte blev så stor jag tänkt mig, cykla till Willys och roffa åt mig några fuskisar).

Jonathan (med en av två kräfthattar jag bidrog med, kräftor ser ju ändå ut som små humrar, eller hur?) och Ricky som bjussade på hummer!

Nyfiken som jag är ville jag bestämt vara med och skala monstren, så jag kan bete mig världsvant och ickeslafsigt när jag beställer in en hummertallrik nästa gång jag går (och förhoppningsvis blir bjuden) på restaurang. Hummern avnjöts alltså med (förvånansvärt goda, med tanke på det lilla hjärta som lades ned i baket) rykande färska baguetter, räksallad, isbergssallad och kanske viktigast av allt - majonnäs.

Och vad tyckte jag då? Grymt gott, givetvis. För en som gillar det mesta i fiskväg (ostron kan man inte riktigt räkna då de sväljs hela, varför hela idén med att äta, tugga och känna smaker försvinner), speciellt räkor och kräftor så kan man säga att hummern tog smaken ett steg längre, det var liksom mer smak helt enkelt.

Men. Och det finns ett enormt stor men (vilket ni som känner mig kommer att förstå att jag understryker skarpt); 800 kronor kilot. Egentligen behöver jag inte säga något mer...men jag gör det iallafall. Jag menar, det mesta är ju ändå mer eller mindre oätligt (skal, hjärna, inälvor etc. även om man kan koka buljong på skalen) vilket gör att om man köper en hummer på ett kilo à 800 spänn, så kastar man i princip 600 spänn i soporna efter rensningen.

Det är riktigt gott liksom. Men det är blodpudding för sju spänn också (jag vet, jag kan inte komma över det).

Ps. Givetvis betalade jag inte för hummern, men det förstod ni väl att jag aldrig skulle göra ändå. Men kan vara värt att förtydliga så ni inte tror att jag gått och blivit ognidig.

Korrekturläsare med ångest?

DN mallar sig alltid för att de får priser hit och utmärkelser dit. Jaja, ni är så utbildade, skarpa och top-of-the-line och allt det där. Men denna rubrik verkar ha undgått det antal (påstått professionella och duktiduktiga) DN-ögon som jag antar att förstasidan passerar innan den fastläggs och godkänns för tryck.

När man tänker efter lite kan man dock börja undra om det inte ligger någonting hemskt, men sant bakom rubriken. I så fall tog de denna lilla medvetna felskrivning lite för långt; det är kanske ett lite för avancerat sätt att sätta fingret på vad som egentligen sker i Irak utan att någon behöver stå för att ha sagt det.

(Jag tänker på de irakier som dagligen strömmar ut ur landet som de älskar men inte längre känner igen eller kan leva i på grund av ohållbara förhållanden. Om tre år är det kanske inte kvar så många irakier i Irak. Det får kanske till och med byta sitt officiella namn till "Den Forna Irakiska Staten nu mer bebodd av Amerikaner och andra Nationer" (DFISAN).)

Okej, innan jag vandrar iväg för långt så byter jag vinkel. Det finns onekligen ett annat sätt att läsa rubriken på; Skulle dessa ord ha slinkit ur den inte allt för smorda munnen av Bush Jr. skulle många kanske inte bli så förvånade (det verkar ju som att de mer eller mindre jobbar enlig denna devis efter invasionen). Nu drar jag detta väldigt hårt, mest för att passningen DN gav mig i princip öppet mål (och full frihet att låta fantasin skena iväg, jag menar, dom kan ju bara inte ha missat att se detta fel innan det trycktes) och mindre för att jag anser att det är hela bilden.

Och innan jag slutar så kan jag ju lägga till att jag kanske, eventuellt, möjligtvis egentligen tror att det var många trötta huvuden på DN-redaktionen i söndags. De får sluta att försöka ge sig på sina egna lördagskryss, helt enkelt.

Det är inte politiskt på något sätt

...men min favoritfrukt är härmed Sharonfrukt.

(Speciellt när dom kan köpas för extrapris på Willys, vilket är...nu.)

När Jonas är borta...

äter Malin allt smaskigt hon bara kan! Med andra ord makrill (som Jonas tycker "uuuusch! luktar superäckligt!"), lagrad ost (som Jonas säger "smakar kräks", en synpunkt det faktiskt kan ligga någonting i ändå) och räkor (som Jonas inte alls äter om han inte måste). Förutom allt som är smaskigt som Jonas också äter (kakor, glass, choklad och blodpudding) såklart.
Ja, jag skrev blodpudding. Kalla mig mascoscholososist (eller snarare snål som få då den primära anledningen till att jag åt blodpuddingssnärten som var kvar var för att jag inte hade hjärta att kasta något som datumet inte har gått ut på, det vill säga något fullt ätligt, om det nu inte hade varit för att jag inte riktigt tål det och därmed ja, egentligen inte kan äta det).
Som sagt, jag lever ungkvinnsliv här i lägenheten tills på söndag då Jonas är åter från en Uppsala/Stockholmstripp till sina kompisar. Kommer han att mötas av ett skinande blankt hem, en tom tvättsäck och middag på bordet? Eller, kommer han att mötas av en slafsig, fullpackad diskho, dammråttor och en slatt mjölk och två ringar korv på tallriken?
Han får se.

Adjö, kära vän?

Jag har väl sett vissa kopplingar och anat vissa samband. Men vem vill inse att man måste säga upp bekantskapen med en nära vän? En vän som mättar bra, är nyckelhålsmärkt och framför allt kostar cirka sju kronor och räcker till fyra måltider?

Jag pratar givetvis om Blodpudding. Förra veckan sa jag till Jonas "åh, vad jag älskar blodpudding alltså, det är så himla gott och billigt, det blir jag aldrig less på!", på tal om ingenting sådär. Så, jag antar att jag bad om det.

Nu har det onekligen visat sig att min mage inte längre klarar av blodpudding. Vad står på tur härnäst?

Något annat sjukt prisvärt, billigt och nyttigt? Ödet äro obarmhärtigt mot en stackars snål kvinna.

R.I.P.

1990 (eller när jag nu fick blodpudding första gången) - 2008

"Den som älskat kan ej
glömma
Den som glömt ej älskat har
Den som älskade och glömde
visste ej vad kärlek var"

(Okej, okej. Jag vet att jag överdriver. Men blodpudding var en om än inte så stor, men god del av mitt liv.)

Tavelfunderingar...

Det har inte kommit upp några tavlor här på Stallvägen än, och jag funderar så det knakar över vad som ska få blicka ut över våra rum. Ska jag måla en tavla själv kanske? Jag har ju trots allt staffli, färger och dukar. Tyvärr saknar jag det viktigaste verktyget (inspiration), så jag avvaktar.

Jag vet dock vad jag skulle vilja ha för tavla inne i städskåpet...

Önska mig lycka till

Imorgon klockan åtta är det återigen tentadags. Till denna gång önskar jag mig själv större lycka med främst tre saker (som jag inte var lyckosam med förra gången jag tenterade):
1) Att jag tar med mig den engelsk - svenska ordboken och inte den fransk - svenska, som är av limiterad nytta då tentan skrivs på engelska,
2) Sätter mig på en tillåten plats, och slipper rafsa ihop allt jag på ett pedantiskt manér lagt upp (penna, sudd, uppslagsbok, vattenflaska, matpåse, legitimation, näsdukar etc.) och i panik hitta ny plats i den stora salen,
3) Läser frågorna såpass noga att jag slipper ägna en onödig timme åt att skriva någonting jag sedan får knyckla ihop och börja om med, då jag missförstått frågan.

Så, det får nog vara mina tre förbättringsmål till imorgon! Eller ja, kanske lyckas bättre med resultatet, men det...ptja, nä. Nu har jag pluggat färdigt inför denna tenta!

Oj, just, nu kom jag på en fjärde sak jag kan förbättra (för att slippa låta tentavakten springa fram och tillbak som en tok å mina vägnar, och för att slippa anklagas för fusk); Komma ihåg att när jag går på toaletten (vilket jag gjorde en sisådär 3-4 gånger sist) att inte bara anteckna namn och tid för toalettäntrande, utan även skriva när jag är färdig på toaletten. (Mystiskt krav för övrigt, men det är en helt annan sak).