Omdöme: Hummer

I fredags var det äntligen dags för hummeravsmakande, efter lite sporadiskt tjat från min sida riktat mot några trevliga gossar i min klass som verkar vara ena hejare på att fiska sådana dyrgripar. I stridens hetta lovade jag att bidra (läs: baka) vad som helst för att få vara med på en hummermiddag, vilket resulterade i att jag i fredags fick ställa mig och baka baguetter (samt, då degen jäst och inte blev så stor jag tänkt mig, cykla till Willys och roffa åt mig några fuskisar).

Jonathan (med en av två kräfthattar jag bidrog med, kräftor ser ju ändå ut som små humrar, eller hur?) och Ricky som bjussade på hummer!

Nyfiken som jag är ville jag bestämt vara med och skala monstren, så jag kan bete mig världsvant och ickeslafsigt när jag beställer in en hummertallrik nästa gång jag går (och förhoppningsvis blir bjuden) på restaurang. Hummern avnjöts alltså med (förvånansvärt goda, med tanke på det lilla hjärta som lades ned i baket) rykande färska baguetter, räksallad, isbergssallad och kanske viktigast av allt - majonnäs.

Och vad tyckte jag då? Grymt gott, givetvis. För en som gillar det mesta i fiskväg (ostron kan man inte riktigt räkna då de sväljs hela, varför hela idén med att äta, tugga och känna smaker försvinner), speciellt räkor och kräftor så kan man säga att hummern tog smaken ett steg längre, det var liksom mer smak helt enkelt.

Men. Och det finns ett enormt stor men (vilket ni som känner mig kommer att förstå att jag understryker skarpt); 800 kronor kilot. Egentligen behöver jag inte säga något mer...men jag gör det iallafall. Jag menar, det mesta är ju ändå mer eller mindre oätligt (skal, hjärna, inälvor etc. även om man kan koka buljong på skalen) vilket gör att om man köper en hummer på ett kilo à 800 spänn, så kastar man i princip 600 spänn i soporna efter rensningen.

Det är riktigt gott liksom. Men det är blodpudding för sju spänn också (jag vet, jag kan inte komma över det).

Ps. Givetvis betalade jag inte för hummern, men det förstod ni väl att jag aldrig skulle göra ändå. Men kan vara värt att förtydliga så ni inte tror att jag gått och blivit ognidig.