Jag är hemma!

Oj, så skönt det är att vara hemma! Inte för att det är något fel på Lund, inte alls. Det är bara vars stället ligger. Okej, att det i princip aldrig snöar på stadens breddgrader är väl ett litet fel då. Å andra sidan kan man då cykla året runt (vilket man kan göra här också, men det är betydligt mer riskfyllt och svårt).
Ikväll ska det bakas var det tänkt, och jag har suttit och klurat på vad man ska ta sig för. Jag är sugen på att koka ihop någon god marmelad, men jag är riktigt sugen på dessa Rocky Road-godsaker som Leila har bakat. Leila vet vad som är gott så jag litar på att hennes godsaker håller hög smaskighetsfaktor.
Ingredienser: (12 kakor)
600 g mörk kvalitetschoklad 70 %, 2 påsar dumlekola,2 nävar mini marshmallows, 3 dl salta jordnötter,1 dl skalade pistagenötter. Och det är lätt som en plätt! Man smälter chokladen, blandar i de andra ingredienserna och smetar ut kladdet (med en tjocklek på 3 cm) på en bakplåtspappersbeklädd plåt och låter den stelna i kylskåp. Sen skär man upp dem!
Varför jag är så inne på godsaker (mer än vanligt) grundar sig nog i att jag i någon timma har pysslat ihop en bakbok med mina favoritrecept till Cecilia som har fyllt 21 här i december. Då är det svårt att byta spår!

Imorgon så är planen att jag och Jonas ska ge oss ut på skidor. Icke-utförsaktiga sådana, men bara för att man åker på relativt plana ytor innebär inte att man (läs: jag) slår mig mindre illa för det. Förra årets skidstrapats slutade i minst tre rejäla fall, vilket är fler än vad jag brukar råka ut för då jag åker slalom. Nå, i år ska jag försöka hålla mig på benen! Fortsättning följer...

Tick, tack...tick, tack

Det är alltid lite (lite?) jobbigt att packa, trots att jag (ovanligt) tidigt blev färdig med packningen känner jag fortfarande att det är någonting jag har glömt. Någonting viktigt. Jag har skurit ned på packningslistan rejält, till skillnad från min käre göteborska Stina (som i och för sig ska flyga, den miljöboven!) tänker jag inte ta med mig 6 par skor. Eller blev det sju?

Ja, nu ekar det tomt i korridorerna här, det är inte många kvar och jag längtar så in i vassen efter att få åka härifrån! Jag har planerat att traska härifrån tio i elva senast så att jag är i god tid till tåget. För missar jag det så vet jag inte vad jag skulle ta mig till! Innan får jag inte glömma att ta en alvedon, jag känner mig riktigt dåsig och trött redan nu så jag hoppas att jag kan somna på vägen till Stockholm, för sen är det sittplats hela vägen! Ujuj. Nåja! Gladast är nog räven (vilket i detta fall då blir jag) för jag får komma hem!

Tiotusenkronorsfrågan är forfarande: Vad har jag glömt?

Och tiotusenkronorsångesten kommer att bli: Varför var jag så oerhört lugn?

There and back again

Jag och Jonas i Köpenhamn! (Med en halvnaken Gisele Bündchen i bakgrunden)
Dagen började kanon - vi fick tillbaka tentan och det gick superoptimopsiskttoppipangfenomenaliskt! Sen har dagen dock gått upp och ner som en knölig lerväg på någon ö i Thailand. I brevlådan hade det dunsat ned januari månads hyra - som nu har höjts någon hundralapp, och på kontot hade det betydligt lättviktigare CSN-bidraget anmält sitt intåg, som i december har sänkts betydligt fler hundralappar. Tråkig ekvation. Nå, sen mumsade jag i mig lite chokladbollar och nougatkakor, så då var jag på topp igen! Full av socker cyklar jag iväg till Nova för att göra julshoppingen. För er som vet var Nova ligger, så vet ni att det är en bit bort. För er som inte vet - nu vet ni. När jag väl kommit till shoppingcentret utanför stan och just ska klämma mig in i cirkulationsdörrarna kommer jag på att börsen ligger hemma på frysen. (Full av socker antar jag) bestämmer jag mig för att inte bli det minsta arg eller upprörd och cyklar plikttroget tillbaka hem, och vänder. Köper lite julklappar, och vänder hem. Ja, efter det har det också gått lite upp och ned. Men nu väntar julmiddag! Om fem minuter ungefär, precis då jag har tvättid. Dålig timing. Nåja! Snart får jag komma hem, jag längtar som tusan. Men jag undrar hur plågsam min 18 timmars tåg/bussresa kommer att bli. Jag har nämligen någon mystisk, hemsk värk som kommer efter c:a 10 minuters sittande eller liggande i hela vänstra sidan från höften och nedåt. Det värker mest på rumpan, baksida lår, ovansida lår, runt knäskålen och vid vristen. Sedan hjälper det inte att jag dessutom verkar ha sträckt mig på baksida lår. Det är med andra ord oerhört plågsamt att sitta ner en längre stund - när vi åkte från och till Köpenhamn tickade minuterna sakta - och nu ska jag åka betydlig fler minuter än 60. Jag får springa omkring på tåget helt enkelt, men det är nog inte så uppskattat på nattåget misstänker jag...och så vill jag ju faktiskt försöka sova en blund.

Imorgon blir det en fullpackad dag! Hittills har jag inte packat något inför avresan, dock. Nå, imorgon ska jag jobba i 2 timmar, sticka direkt till en 4-timmars föreläsning och sen direkt till jobbet igen för att jobba 2 timmar. Pust. Sen packningen!

Nej, nu måste jag tvätta!

Something's rotten in the state of Denmark...

Det sägs att man lär sig något nytt varje dag. Det tror jag också att man gör de flesta dagarna. Sen finns det de där dagarna då man blir plågsamt påmind om något man redan vet. Idag var just en sån dag. Nu vet jag att när man ska ta ut en form ur ugnen använder man inte handen. Det kommer jag att påminnas om även imorgon, då jag ska sitta och flippra tusentals papper på jobbet - med precis de fingrar jag har bränt. Mina plastfingerborgar kan rädda mig ifrån skavsår och annat ajaj, men inte brännskador. Bilden till ovan är från julmyset på "fyran" där Den Stora Olyckan skedde. (Jag överdriver dock något, ett bevis är ju att jag kan sitta här och knappra på tangenterna).

Annars har dagen varit väldigt njutbar. Vi vaknade, såg julkalendern (igår hade vi ett marathon och "såg ikapp" alla avsnitten och nu är vi fast!) och sen knallade jag iväg på en promenad. Jag lyckades även sikta min danske professor, som är skrämmande lik en jultomte på alla möjliga sätt, vara ute på en strapats. Och som om det inte vore roligt nog att han ständigt är glad och rosig om kinderna - han flanerade omkring med händerna knutna bakom ryggen, smuttandes på en pipa. När jag är så hjärntvättad av julkalendern leder det mig inte så osökt in på någon tanke om att han faktiskt kommer från Nordpolen. Han är ju faktiskt professor i demografi, och om något bör väl tomten behöva hjälp med den frågan på julafton då han ska besöka världens alla barn? Då måste man veta i vilka koncentrationer de befinner sig och var, vilka åldrar de är i och så vidare. Nu inriktar han sig dock på HIV/AIDS (på tal om det har FN nu bestämt att fasa ut "HIV" och endast benämna pandemin AIDS) men det är nog bara en täckmantel.

På tal om Danmark, eller snarare danskar, ska vi besöka deras högborg imorgon - Köpenhamn. Vi är så nära, så det vore ju förkastligt om vi inte lyckades ta oss över sundet. Så imorgon ska jag upp med tuppen så jag hinner jobba några timmar, svänga förbi universitetet och sticka in hemtentan i postfacket och sen bär det av!

Men gladast var nog...grisen?

Nu har magen för första (nästan, jag har provsmakat julbord på ICA) gången blivit proppfull (ja, det är omöjligt att inte bli det) av julbord. Bäst är ju faktiskt fisken; sill och gravad lax! Av min mycket rolige, och väldigt korte, bordsgranne fick jag tre överraskningar i ett! På något konstigt sätt blev det ett slags tyskt tema mellan oss, då jag gav honom tyska pepparkakor. Till min förvåning hade han ätit dem förut och tyckte att de var supersmaskiga, vilket han förmodligen är ensam om då de smakar...ja, lite lakrits iallafall? Väldigt tur alltså att jag fick just honom som bordsgranne då han förmodligen var den enda som skulle ha uppskattat min present. Jonas och hans bordsdam gav varandra exakt samma sak - en chokladtomte, vilket de två i övrigt var ensamna om. Ja, vad säger man?

Att springa upp för sju våningar (vi började nämligen i källaren) och mellan det genom varje vånings korridor och kök tog musten ur oss! Det är tradition att bilda ett jättejultåg och sjunga sig upp hela vägen från botten till topp. På tal om tradition, där var en gammal räv till kvinna som konstaterade att hon gick på sitt första julbord på Lunds Nation 1950 och har gått sedan dess. 57 år! Jisses.

Kan man ha bara en fräken?

Eller har man bara en fräkne? Vilket är vad text-tv förordar.

Nåja, här är det bara glada dagar! Tentan är till 97 % klar, Jonas har avklarat sin idag, julfesten står inför dörren och kanske dagens ljuspunkt - ett telefonsamtal från ICA. Som vanligt deltar jag i alla möjliga tävlingar, och se, jag vann en stor tygkasse full med ekologisk mat! Så nu har vi öl, saft, marmelad, vildhallonsylt, digestivekex, bananer, havregryn, chips, kaffe, knäckebröd och lite annat i det redan proppfulla skafferiet.

Så, oavsett köttfärsompackning hit och dit, så är ICA i fortsättningen min favoritaffär! Oink, oink. Bäst är kanske att äta sina egna små nassar?

Mama, I'm coming home!

Nu börjar det verkligen närma sig, det är ju redan lucia! Och den har jag firat så till den grad att jag nog anser mig färdig med lussebullar, pepparkakor (tveksamt fall dock) och glögg med tillhörande russin och mandlar för denna jul. Men man ska aldrig säga aldrig. Morgonen började iallafall tidigt, klockan sju sprang jag upp från sängen och knallade upp de 6 våningarna till "Penthouse" där huset bjöd på luciafrukost och luciatåg på tv (med en karl som sjöng med en hemskt bra men hemskt jobbig röst att lyssna på i den tidiga morgontimman). Sedan bar det iväg till jobbet - väl där hann jag inte jobba mer än en kvart förrän Briggen, som äger byggnaden Axis (de jag jobbar åt) hyr lokaler åt - bjöd på lussebullar, pepparkakor (riktigt fina, med ett fartyg på), glögg och tillbehör. De hade även skrapat ihop ett luciatåg som vi starkt misstänker tvingades under slavliknande former av deras högstadielärare att delta, det var nämligen riktigt oengagerat, speciellt tomtenissarna verkade vantrivas.

Nåja, fem minuter senare bar det ner till matsalen för då var det dags för Axis luciatåg. Med lussebullar, pepparkakor, glögg med tillbehör. Det utgjordes också av en grupp som även de under slavliknande former hade tvingats delta - det är nämligen de nya på företaget som måste vara med. Nu uppgår de dock till mer än 150 stycken så några få stackare valdes ut. Ett tveksamt sångframträdande men med egenkomponerade texter (mycket internt, men jag förstod iallafall att Sony är deras värsta konkurrenter här i krokarna).

Så, väl på skolan så visade det sig att det bjöds på - lussebullar, pepparkakor, glögg och tillbehör. När jag sedan cyklade till Hemköp för att hämta ut ett paket bjöds det på lussebullar (två sorter) och, faktiskt, kaffe!

Imorgonkväll ska jag och Jonas på julfest här på nationen och jag tänker försäkra mig om att jag slipper sätta i mig ännu en torr lussebulle. För dom flesta jag smakat idag har varit av den varan. Baka dem med kesella eller ersätt sockret med sirap, eller kanske mitt bästa tips - låt dem inte ligga framme i evigheter!

Nå, nu ska jag knappra vidare på tangenterna. Mitt (ambitiöst) uppsatta mål är att vara färdig med hemtentan idag, alltså i extremt god tid. Då kan jag börja koncentrera mig på att göra allt färdigt inför hemresan och kila på stan och köpa julklappar!

En avslutande notis: Gräsmattorna är fortfarande gröna här. Blir de någonsin inte gröna? Alla skåningar borde få uppleva en riktig vinter någon gång. Med tanke på vad som redan nu tycks hända med klimatet så är den enda lösningen en biljett till Norrland.

Utgifter och uppgifter

Så har nästa tenta ramlat in, med en gruppuppgift att avklaras som hängde med i svansen. Så uppförsbacken innan jag når Norrland och jultoppen känns brant; men långt där framme ser jag krönet på något sätt.

Det är ju faktiskt riktigt intressanta frågor det handlar om (utvecklingsstrategier), det trista är att beta av 1700 sidor kurslitteratur av varierad kvalitet.

Så det är uppgifterna, sedan till utgifterna. Igår märkte jag på väg hem från föreläsningen att cykeln "studsade" lite konstigt och konstaterade att bakdäcket nog var punkterat, men vid en snabb blick bakåt såg jag en mörk sak som såg ut att sitta fast på däcket ("ahh, det är nog bara något som har fastnat", tänkte jag och klev av cykeln för att undersöka saken närmre) - vilket tyvärr visade sig vara cykelslangen som likt en böld hade trängt sig ur ett stort hål i däcket. Skit också, men slangen var ju hel iallafall. Tills idag då jag var på väg mot cykelaffären för att skaffa ett nytt däck. PANG. Så fick jag beställa en ny slang också och beslöt därmed att de fick göra jobbet åt mig vilket såklart kostar extra. Det var iallafall billigare än att skaffa en begagnad cykel. Problemet är dock hur jag ska ta mig till jobbet i veckan utan cykel utan att det inkräktar allt för mycket på min tid jag måste studera och närvara på föreläsningar...

I helgen hände det roligare saker! Oj, vad det bakades. Det började i torsdags då Annelie med vän bakade kladdkaka, och inspirerade av det gjorde jag och Jonas en likadan (extra supersmarrig) i fredags och följande lördag konstruerades det pepparkakshus, pyntades pepparkakor och Maria bakade lussebullar OCH en kladdkaka. Söndagen fortsatte i samma stil; Anna i klassen hade kombinerat julpysselkalas och hade således bakat enorma mängder lussebullar (varav en stor lussegran!) och hade tre burkar med pepparkakor redo och några liter julmust och glögg. Efter kalaset väntade julmys på korridoren vilket innebar (ja, gissa...) lussebullar, pepparkakor, glögg och julmust. ÖÖRK. Denna överkonsumtion av bland annat kanel fortsatte genom att jag till middag åt saffranssoppa och igår norpade åt mig en mjuk pepparkaka efter föreläsningen. Kanelöverskottet i min kropp är således stort.

Framöver ser prognosen inte ut att förändras; på fredag ska vi förbereda inför anordnandet av julcafeét vi ska hålla på lördagen genom att baka (och smaka) enorma mängder julrelaterade godsaker (jag ska stå för saffranstryffel med vit choklad och rostad mandel) för att sedan på lördagen äta upp resterna. På söndagen har det framgått att det är "julmys" (innebärande en hel del bakning och smakning) på "fyran". På tisdagen är jag bjuden på något julmiddagsliknande genom en volontärorganisation jag jobbar lite extra med. När ska detta ta slut? Inte förrän nästa år, anar jag.

På fredag kväll är det dock andra bullar; tjänstemannafest med djungeltema (vilket nog inte kommer att innehålla element av varken saffran, kanel eller kardemumma) och före det en tackfest för jobbet vi utförde under Gåsfesten (vilket verkar innebära att man i princip får dricka hur mycket och vad man vill i baren uppe på "Penthouse". Personligen hade jag nog tyckt att man kunde lägga pengarna på en trevlig middag eller något, ett förslag som varit uppe ett antal gånger men har inte genomförts. Än).

Jag funderar fortfarande på vad jag ska klä ut mig till, då jag initiellt ville vara Pumba men insåg att jag varken ser ut eller kan rapa som han (två viktiga förutsättningar).