Cykel in till city

I går var det som bekant en, för Sveriges del, avgörande EM-match mot Tyskland. På tv4 - en kanal som vår lilla skruttiga 14" tv inte vill visa av oklara skäl. Så vi hoppade på tunnelbanan in mot T-centralen och därifrån ut till Märsta och närmre bestämt Johan och Mia. Deras, gissningsvis 40" LCD-tv ville jättegärna förmedla fyrans utbud och Mia hade dessutom bakat en supergod kladdkaka med havregryn som hon bjöd på! Perfekt! Mindre perfekt var ju att Sverige inte lyckades krossa den tyska muren och ta sig vidare i EM. Nåja.

I förmiddags knallade vi runt Bockholmen som ligger alldeles här bredvid för att kolla in promenadens potential som löpspår. Den lilla holmen var verkligen liten, men det ska nog funka med intervaller iallafall. Där fanns en restaurang och en Shell-mack också (till för båtar), och så bor där svanar! Det slog mig hur eleganta svanar är (och hur svanar kan vara så rena och vita jämt, varpå jag kom på att det är ganska logiskt då de paddlar runt i vattnet för jämnan, och därpå slog det mig att de borde ha jättetjock hud för att inte frysa så himla, och så började jag tänka på gäss som också borde ha det då de avger så mycket flott då man steker dem, och så började jag fundera på hur svan smakar när jag tänkte på hur relativt osmakligt gås är, sen började jag fundera om de är fridlysta, för det är väl svanar? Nåja, vi slutar där).

Så! Vad mer har gjorts idag? Jag har varit grymt ambitiös på alla vis, förutom inom området franska, vilket jag borde hålla på med. Nå, jag har pillat med CV och personliga brev och skickat ansökningar hejvilt omkring mig, vilket faktiskt inom några timmar redan resulterat i en genomförd kort intervju (på ett konditori, kan det passa mig för bra?) och två inbokade arbetsintervjuer nästa vecka! En på ett bemanningsföretag (kundtjänst) och en på en cykelaffär! Spännande.

Mitt största äventyr är nog ändå att jag hoppade på min lilla cykel och bestämde mig att jag skulle cykla till Götgatan 95, där konditoriet jag tänkte söka jobb på ligger. Efter en snabb titt på hitta.se och lite nedkluttande på post-it-lapp gav jag mig iväg mot storstan. En sträcka enligt hitta.se på i runda slängar 1,2 mil, enkel väg. Nu märkte jag, om jag inte hade uppmärksammat det förut, att hitta.se:s förmåga att välja den enklaste vägen från punkt A och punkt B är klart begränsad och ja, helt klart felaktig. Det tog några svängar, "ursäkta, men vet du var XX ligger?", omvägar och sidovägar innan jag var framme. Puh. Jag tog definitivt inte samma väg tillbaka. Men det var ett äventyr! På min lilla upptäcksfärd av fjollträsks inre har jag funnit en mängd bra affärer på vägen att lägga på minnet.

Annat nyttigt jag har gjort idag är att (alldeles för sent) lämna studieförsäkran till CSN då jag märkte att inga pengar trillade in som de borde ha gjort. Så nu får jag vänta ett tag på det rasslet.

Jo, lite bilder har utlovats! Idag tog Jonas kameran i näven och har plåtat lite av varje här. Samtliga bilder finns att kika på här.

Nästa stopp: Himmelriket

Vårt bostadshus utgör sista anhalten innan själen och kroppen sägs separeras (kroppen i jorden och själen, ja förhoppningsvis uppåt och långt därifrån, har man varit stygg kan det hända att själen gräver vidare ner till Hin Håle) för många. Detta är nämligen ett kombinerat ålderdomshem/hyreshuskomplex, varav de som bor i det senare ändå är över 70 år och därmed kan åtnjuta samma faciliteter som de som betalar betydligt mer (på äldreboendet) gör. Jag har kommit fram till att detta måste vara paradiset på jorden för dessa skröpliga människor, nämligen - allt de vill ha och behöver finns här. De behöver inte ge sig ut i hala loafers, kalla tunnstrumpor och kjol (hur klarar de egentligen sig ifrån urinvägsinfektioner så som de är klädda?! Ta på er byxor och långkalsonger, tanter!) och gud bevars slipper möta en massa främlingar och potentiella rånare.
Här finns nämligen inte mindre än 4 restauranger, 1 minilivs, 1 simbassäng (med vattengympa), en gympasal där det är Qui-Gong med Birgit "som vanligt" på torsdagar (enligt en lapp i hissen), en studio för drejning, en snickeriverkstad, Gullis Dam & Herrfrisör, en hud- och fotvårdssalong (de kan till och med få sina liktornar bortskrubbade genom att ta hissen ner!), en postbox och metro-box strax utanför entrén (där de kan posta de otaliga vykorten med tulpaner och hundar som finns att köpa i miniaffären till sina släktingar), ett "bokcafé" (tid för skvallerutbyte med andra ord) och kanske det viktigaste - ett hundratal andra pensionärer att frottera med. Justja, jag glömde ju - kyrkan. Detta komplex omsluter ett kapell som finns på innergården. Så, vad mer önskas? Angående det lite besvärliga med att göra sig av med diverse skräp så finns här bekvämt sopnedkast på varje våning - i snitt 2 meter utanför varje boendes dörr. Jag ska fota lite och vaska fram lite bilder också.
Våra grannar är riktigt rara allihopa - de vet dessutom vilka vi är (de har med andra ord jobbat bra på bokcaféet), att vi är från Lund och att vi nu bor i Carolinnes lägenhet. Det ska dock finnas en tant som bor i någon våning ovanför som har någon slags inbyggd skepticism mot "ungdomen" (Carolinne hade en fest i sin lägenhet, varpå tanten plingade på och meddelade att de "måste stänga av musiken!". Det är ju helt rimligt, nu var det bara så att de inte hade någon musik på).
Nå, nu ska vi inviga vårt badkar och badbomben jag fick av Lova i julklapp!

En liten parentes: Efter grundlig research på hitta.se letade jag upp det närmsta ICA Maxi i området. Efter besöket kan jag konstatera att jag aldrig varit inne i en sådan gigantisk ICA-affär, och vilket utbud! Bara skink-utbudet täckte en 10 meter lång hylla, och osten hade fått både en sån hylla och en fryslänga. Wow. Det slutade i bland annat 5 kilo nötfärs och 2 kilo kycklingfileér, det gäller att passa på!

Här händer det mycket!

Det har varit ytterst intensiva dagar må jag lova, verkligen. Tenta i 5 timmar, packa till midnatt, upp i ottan och iväg i stormen mot 08-land. Visserligen var det Jonas som stod för rattandet, han har inte riktigt vågat lita på min körförmåga sedan jag avslöjade att jag kört i diket i somras. Ska jag vara ärlig trivs jag i sätet bredvid, det var en grymt fin och bekväm hyrbil (Passat kombi). Nå, när vi var i Södertälje, sådär retligt nära Stockholm började regnet trilla ner. Carolinne hjälpte oss att få upp alla våra saker till sjunde (!) våningen där vi bor. Och sen var det ner med hennes saker. Efter det kom den riktiga energiknäckaren - grovstädningen. Hon är en lite förvirrad och tidsoptimistisk människa med stor förkärlek för småprylar men desto mindre kärlek för ordning och städning...vilket visade sig i lägenheten. Så var det städning till midnatt. Vi har ännu inte tagit tag i skurningen och att diska igenom köksutrustningen, men vi tar lite i taget.
En låååång lista med viktiga ärenden har dock bockats av i rask takt; skaffa internet, ändra adress igen (vi behövde ett C/o för att posten ska komma fram), IKEA-tur, handling, ÖoB-cykeläventyr till Solna, inskrivning (PUH! Det är en helt egen historia, men om vi säger så här; jag var inte inskriven på min kurs och det innebär en hel del spring, pappersexercis, spring, köer, betyg, intyg och sattyg) och liten lokalisering av vad som finns i omnejden. Bland annat. Franskan har dragit igång, och som väntat har de flesta redan franskakunskaper sedan innan, så det är raskt tempo vill jag lova! Har inte haft internet och därmed sitter jag här helt utan kurslitteratur men jag hoppas att jag ska lyckas vaska fram några av böckerna iallafall. Och så vaska fram lite pengar att betala dem med. Får se vad Bergshamras omnejd har att erbjuda för jobbmöjligheter.
Nå, nu måste jag nog börja traggla franska. Jag är sugen på att berätta om stället vi bor på, som om jag skulle beskriva den med en filmtitel kallas "Pensionärer i paradiset". Nåja. Det kommer.

There and back again - again

Innan jul skrev jag om hur jag cyklade till Nova (köpcentrumet som ligger utanför stan) och precis vid ingången kom på att börsen låg hemma på frysen. Då cyklade jag helt enkelt hem, grabbade tag i börsen och vände om och så var det med det. Idag var min mission att gå till Nova, vilket tar drygt 40 minuter enkel väg. Även denna gång skulle jag inse att börsen låg, som tidigare, hemma på frysen. Nu hade jag dock hunnit gå igenom hela ÖoB's varuutbud och plockat på mig utefter det. Denna gång tog det alltså lite längre tid att inse att jag inte hade finansierinsmöjligheter för mina planerade inköp - nämligen när jag stod näst längst fram i kassakön. Denna gång gick jag dock hem och vände inte för att fullgöra mina planerade inköp. Imorgon cyklar jag. Basta.

Igår kom jag på den geniala idén att färga Jonas hår och se det gjorde jag! Nu blev det ingen revolutionär förändring, jag tror inte ens att han själv märker någon skillnad. Men vill man se att det faktiskt har blivit lite mörkare och mindre solblekt så kan man. Bilderna är minst sagt suddiga och visar inga prov på bländande fototeknik men jag hoppas att man kan skönja vilken bild som tagits före respektive efter att hemmafrisör Malin satt plasthandskarna i håret. På tal om det har jag själv färgat mitt hår! Min plan att låta mitt egna, naturliga och ofärgade hår få växa ut höll ganska länge. Tills jag insåg att det skulle ta minst ett och ett halvt år till, minst. Och att jag skulle hinna ändra mig innan det, så lika bra då att ändra sig nu. Sagt och gjort, nu har jag brunt hår igen. Tack vare att jag fick en prenumeration på Råd & Rön i julklapp kunde jag logga in på deras hemsida och kolla vilken färg som var bäst. Tyvärr visade det sig att alla var jämndåliga och speciellt urusla i allergi- och miljösynpunkt och andra hemskheter. Jag köpte iallafall den som hade fått högst poäng (en slump egentligen, Åhléns hade extrapris på just den färgen). Det blev inte riktigt som jag tänkt mig, men jag är 59-kronorsnöjd. För det kostade hårfärgen.

På tal om nytt år så har Jonas avlagt ett löfte om att endast äta godis på lördagar (kan bero på att det senaste tandläkarbesöket resulterade i tre smärtsamma ingrepp...). Tyvärr har mitt dåliga inflytande och definition av "helg" och så vidare fått honom att utöka sin godistillåtna period till från fredag kväll och hela lördag. Själv är jag mer liberal och menar att man får äta godis under "helgen" (det vill säga fredag, lördag och söndag. Det blir i och för sig 3 veckodagar av 7 möjliga vilket kanske är lite i överkant; eventuellt kommer jag att justera det senare beroende på hur det går). Jag har dessutom tillägget att om jag blir bjuden så tackar jag inte nej av ren artighet. Då kom Jonas på den kanske genialaste av ideér: Vi bjuder varandra! Då insåg jag att mitt tillägg kanske innebär för stora luckor i systemet, men senare har jag intalat mig själv att det bygger på ärlighet.

Nå! Idag är det tjugondag Knut och då dansas julen ut! Vi har inte haft något julpynt att tala om tyvärr; en pepparkaksburk i plåt, mandelmassafigurer (mest läskiga fåglar som jag gjort, vilka inte har någon julanknytning alls, snarare vore de passande i ett bisarrt påsktema), en chokladkalender, en kartong till ett pepparkakshus (man tar vad man har!) och så till sist vår stolthet - pepparkakshuset. Hela dagen har jag längtat efter att få riva det sönder och samman! Och det fick jag. Jonas, Lisen och hennes vänner föreslog att jag skulle göra det med knytnäven men det skulle bara resultera i att jag slog för löst och både skulle göra mig illa och till ett föremål för pikar. Så jag tog en brödkavel! Pang! Se själva på filmen:

It's a wonderful world

Det är dock inte den gemene svenskens uppfattning, enligt en undersökning SCB genomfört på uppdrag av Sida. Bilden av fattiga länder och fattiga människor är dyster och totalskev. Respondenterna fick ange hur stor andel av befolkningen i de fattiga länderna som de tror kan läsa och skriva, har tillgång till sjukvård och slutligen tillgång till rent vatten. En klar majoritet (cirka/mer än 60%) hade den avgrundsmörka bilden av att endast 1 eller 2 av 10 i de fattiga länderna har tillgång till dessa faciliteter och kunskaper, när det faktiskt är betydligt bättre (enligt FN-statistik mellan 7 - 8 av 10). I och med det vill jag dock inte ha sagt att det på alla ställen börjar se ljusare ut, men sett till världsgenomsnittet har vi människor aldrig haft det så bra som nu (beroende på enligt vilka parametrar man bedömer ett "bra liv" förstås, vilket kan diskuteras). Nå, det intressanta är väl varför majoriteten av oss svenskar har denna dystra värlsbild samtidigt som var fjärde person vill minska biståndsanslagen (varav 5 % slopa dem helt). Uppenbarligen har folk bilden över de fattigas situation som att majoriteten är analfabeter, utan möjlighet till sjukvård och rent vatten samtidigt som de anser att Sverige inte för det bör ge så mycket som 0,7 - 0,8 % av sitt BNI i bistånd. Är man skeptisk till biståndskonceptet, dess metoder eller dess effektivitet eller vad ligger bakom denna skepticism? Det skulle jag verkligen vilja att SCB försökte utröna till nästa opinionsundersökning (denna genomfördes -02). Intressant, men ingen nyhet, är att de som är mest positiva till bistånd är kvinnor och högutbildade. Har vi kvinnor ett större medlidande, eller är vi mer naiva i vår syn på att bistånd löser problemen? Är högutbildade (och ofta mer välbärgade) mer positiva för att de har "råd" att vara det, medan fattigare personer av naturliga skäl sätter sitt eget väl och ve i första rummet och vill att regeringen bör satsa dessa pengar på "sitt eget folk" istället?

Så över till tacopaj, som blir kvällens middag. Eller snarare en halv tacopaj (en köttfärspåse är försvunnen). I "Uppdrag Tömma Frysen" (UTF) som pågår just nu försvinner kycklinglår, hokifilé, sej, lax, bacon, kassler och köttfärs i rasande fart enligt en uppställd tidsplan.

Adressändringen är klar och betald, bilen till Stockholm är bokad och cykelhållaren inköpt (dyrare än den på Sportex - tack för tipset Peter men vi hade redan kilat ner till närmsta cykelhandlare som mumlade "denna håller, de andra skitgrejorna gör inte det serru, svensktillverkad också...", och så betalde vi 300 spänn).

Nu ska jag återvända till att läsa regeringens stadsbudget för internationellt bistånd 2005. Wopii. Bara 75 sidors spindelnätstjorvig juridisk text med respektive "läsa mellan raderna"-krävande uttryck. Snart blir det att traggla franska i 180 kilometer i timmen. Jag har hört att tempot på nybörjarkurserna är uppskruvat till max, vilket enligt mig delvis beror på att man på ett motsägelsefullt vis antar att man redan kan en del då man börjar varav ordet "nybörjarkurs" känns något felvalt (de flesta som de facto läser nybörjarkurser har ofta läst det på högstadiet/gymnasiet men känner att de inte vågar kliva på en mer avancerad franskakurs på universitetsnivå. Ett bevis på att det faktiskt förhåller sig så är uppmaninen till oss antagna på nybörjarkursen; "Se till att repetera grammatik och kunskap innan kursstart". Ja, visst kan man repetera saker, OM MAN HAR LÄST ELLER KUNNAT DET TIDIGARE! Min anm.) Vi är faktiskt kassa på språk i Sverige. Ja, förutom på engelska då men det ger knappast oss några komparativa fördelar då man, även om nivån är skiftande, i de flesta andra länder också bemästrar språket.

Lund vs. Piteå 0 - 1

En liten kommentar i jaken på en cykelhållare. I Piteå kommun bor det drygt 40 000 personer. I Lund finns det 40 000 studenter. Lägg då till övriga kategorier.

I Piteå kommun finns det 1 Clas Ohlsons. I Lund finns det noll. Man behöver inte vara gubbe för att uppskatta affär'n.

Vad som däremot finns mycket och billigt av här är falafel och kebab. I min mening uppväger det dock inte avsaknaden av ovan nämnda affär, Sveriges bästa gubbdagis. Och innehavare av en cykelhållare för 199 kronor. (Vi är inte riktigt i det stadiet än att lägga ut 1000 spänn för ett high-tech-Thule.

Lund vs. Bergshamra

Flyttförberedelserna är i full gång, men jag möter ständigt hinder på vägen. På OKQ8 hade de inget cykelställ, på Avis hade de "tillfälligt stängt" (och förmodligen ingen dragkrok på någon av deras bilar enligt den centrala kundtjänsten) och till sist så finns det ingenstans att förpassa glödlampor. Nå, jag har funderat på vad flytten kommer att innebära i termer av för- och nackdelar.

Fördel Lund/Lunds nation

-100 Mbit bredband ("upp och ned") ingår i hyran, såväl som kabel-TV, el och ja, alles!

- 3 minuters cykelavstånd till gymet, skolan, "centrum" och mataffärerna

- Gemenskapen på korridoren (man slipper äta själv, finns alltid någon med något roligt upptåg på gång)

- Närheten till och hem från krogen; 40 meter till Playground och 6 våningar upp till Penthouse (och dessutom gratis inträde som kaviaren på ägget!)

- Studentlivet; bland annat innebär det att konkurrensen om Lunds 40 000 CSN-beroende, tunna plånböcker är stor och priserna därmed låga.

- Här händer det inte mycket i brottslig väg, förutom att det då och då görs inbrottsförsök av uteliggare som vill ha någon stans att sova (och samtidigt gärna komma åt Lunds Nations alkoholförråd...)

Fördel Bergshamra/Stockholm

- Lägre hyra (även om jag misstänker att totalkostnaden blir högre då ingenting ingår i den)

- En kyl och en frys! Hallelujah!

- 47 kvadratmeter att jämföra med 18,1 futtiga

- En betydligt större mängd vänner, bekanta och Pitebor håller till på dessa nordligare breddgrader

- En betydligt mindre mängd människor bräker på skånska

- Närheten till huvudstadens alla möjligheter! Museum, händelser, affärer och så vidare.

- I och med det finns en minimal, men ändock befintlig, chans att jag kan få se Skellefteå AIK spela (slutspel). (Förutsätter att de klarar sig över strecket, Djurgården slutar vid toppen av tabellen och väljer/lottas att möta Skellefteå. Hoppet lever!)

Tacka vet jag hitta.se, de har bilder på huset vi ska bo i (se ovan). Det ser fint ut och förstärks av information som att det i byggnaden finns pool, bastu, gym, frisör och någon slags livsmedelsaffär.

Nå, nu ska jag fortsätta surfa runt efter något bra bredbandserbjudande och så en digital-TV box och antenn till det. Sen ska jag göra en djupdykning i Världsbankens, Internationella valutafondens och WTO's fuffens och förehavanden.

När snön ligger på marken i Skåne...

...då känner jag mig ännu mer säker på att jag valde (okej, hade inte så mycket val) att åka tåg istället för att flyga. Nackdelen med kombinationen snö och kullerstensgator är att min enormt tunga resväska måste dras och inte kan rullas i snömodden. Mina axlar är döda, min rygg värker och huvudet bankar. I natt ramlade även jag ned i det stora förkylningsträsket så nu sitter jag här och snorar, harklar, hostar och knaprar Mucoangin. Maratonresan gick i övrigt bra, jag är dock oerhört skeptisk över busschaufförernas (förmodligen bolagens påtvingade) policy att hellre komma i tid än att ha hastighets- och väderbegränsningarna i åtanke. Skäms! Vad spelar det då för roll om jag har ett enpunktsbälte runt magen om vi blåser av Högakustenbron?


Jag har försökt ändra adress på min Råd & Rön-prenumeration jag fick av Jonas föräldrar, men se det gick dåligt. Nu ska jag ta tag i lite research om hyrbilar, dragkrokar, möjligheten att sälja vår frys och lite annat.


Det har varit så himla roligt att vara hemma, tiden har gått attans fort men jag tycker ändå att jag hunnit med lite av det jag ämnade göra, både på den mer trista fronten (tvätta, laga, lappa ihop saker) och roliga fronten (se Skellefteå AIK spela underhållande hockey och få vara med släkten och vännerna).

Det hörs möjligtvis en kvinnoröst vråla lite okvädningsord. Domarens insatser dög uppenbarligen inte alls i något avseende och det uttryckte hon snabbt; att han inte släppte ned pucken tillfredställande snabbt i och med tekning ("släpp pucken nångång domarjävel!") eller när han stod ivägen för ett AIK-uppspel ("men för faaan domarj...", men inte hann längre då det resulterade i att AIK kunde kvittera till 1-1 och därmed tystnad från hennes sida. För tillfället). Det som jag funderar över är varför en sådan person går på hockey, då det verkligen inte verkar vara ett nöje utan snarare 3 x 20 minuters raseriutbrott, hårslitande och andra aktiviteter som allmänt befrämjar en för tidig död. Det avled faktiskt en man i Skellefteå Kraft Arena den kvällen. Det kan jag dock inte hörröra till detta resonemang då han segade ihop innan matchen hade börjat. Obehagligt och tråkigt.