Retroaktiv Kändisspotting: Vacker kvinna glömdes

Jag hade i det närmaste förtidspensionerat min serie "Kändisspotting", efter sviktande kändismaterial sedan vi låtit flyttkaravanen lämna Stora Staden. Då är det tur att man då och då lämnar Lilla Staden vi nu bor i, för är det någonting kändisar gör så är det att vara på resande fot. Nu lever jag inte något liv i ekonomiskt överflöd och försöker följa av mig uppsatta principer (ej flyga inrikes), därav åker jag tåg och buss i första hand och undviker det förmodligen bland kända människor mer vanliga färdsättet flyg, vilket tyvärr minskar mina chanser att få rapportera om en ny spaning (Arlanda är en riktig guldgruva!). Nå, gissa min förvåning när jag på väg upp mot Norrland, på perrongen i Alvesta, en obetydlig ort i Småland med 7 647 invånare där de flesta stannar just för att byta tåg och ta sig därifrån, ser Carolina Gynning i kläder som osar dyra pengar stå och prata i mobiltelefon på bräkigaste skånska. Det första jag lade märke till var varken den snygga munderingen eller att det var just tidigare nämnd känd person, utan snarare blev jag slagen av vilken exceptionellt vacker kvinna jag just gått förbi.
(Bilden är från expressen.se, tagen av Anna Hållarns. Jag förstår inte hur upphovsrättskydd fungerar så jag garderar med att plita ner lite hänvisningar till fotografen här.)

Jag säger som Sunes pappa Rudolf

...men med en liten modifikation -
"Sol i sinne, blek inne".
(Med andra ord, jag sitter inomhus på min rumpa och jobbar medan ryssommaren värmer varje semesterfirare där ute runt om i Sverige. Men jag är inte bitter...eller?)

Äntligen palt!

I Lund gjorde vi vår egen, i Stockholm likaså (där fanns de dessutom att köpa) men i Växjö har det varken blivit tillverkning eller inköp av de deliciösa gråa klumparna. Det finns alla tänkbara varianter av kroppkakor till försäljning men icke den smaskigare degvarianten palt. Igår inhandlades ett stycke "black and white" (det vill säga en lever- och en orginalvariant) handrullade paltar från Strömlida och idag kokades de på jobbet. För att vara en sådan vanlig maträtt här fick jag till min stora förvåning se trånande blickar och höra kommentarer som "ååh, palt, så himla gott!". Jag fick dessutom tips om en norsk variant som finns som pulvermix där man tillsätter vatten, som lär smaka riktigt gott om man mixar rätt andelar. Måste provas, även om jag föredrar att göra palt från grunden. På tal om det ska blodpudding tillverkas någon dag.
Nu förbereder jag mig mentalt för att om ett tag äntra Vuxenapoteket för lite inköp men många och långa köer. Hyllorna lär väl gapa så där förskräckligt tomma som de brukar och sända ut tydliga (men av oss ignorerade) signaler om att vi inte riktigt har något sunt förhållande till dessa varor här i landet.

Carin: Jag fick en chock för tre somrar sedan då jag hade en liten jäkel på benet, som jag i panik sprättade bort i tron att det var en (okej, helt ofarlig liten svart) spindel. Efter lite eftertanke fastställde jag att det var en fästing, hur som helst fungerade min automatiska spindel-på-min-kropp-reflex riktigt rappt och bra och kan även appliceras vid fästingupptäckter.

Jag minns dessutom med äckel fästingen pappa visade mig som hade parasiterat på Zetina, om det var för två somrar sedan. Så jag känner till att de finns ett par stycken och att de blir fler, men då de är lika vanligt förekommane som mygg i Skåne än så länge så är jag rätt lugn häruppe. Jag funderar på att ta en sån där spruta någon gång, till hösten tänkte jag nämligen ta på mig stövlarna och ge mig ut i min Växjöitiska omnejd för att plocka svamp och annat gott jag misstänker att jag kan hitta...

Myggor vs. Fästingar

Man glömmer så lätt, särskilt sådant som inte är så speciellt kul att lägga på minnet. Såsom att (den i och för sig friska och ljuvliga) luften här uppe är full av sticksiga honmyggor i jakt på blod.
Ack, vad jag blev plågsamt påmind när jag gav mig ut på joggingtur efter de härliga slingorna på Grisberget. På positivkontot får ändå räknas att man får grym motivation att inte stanna eller sakta ner (i skräck för att ett trettiotal ettriga myggbrudar får chansen att tanka fullt från din bloddepå). En given post på negativkontot är att man kan glömma att stretcha på plats eller för den delen stanna för att knyta skorna.
Jag var full av sympati för mannen iklädd t-shirt som jag mötte, vars händer var fulla med koppel till två hundar och samtidigt hade hittat lite björkris som han förgäves försökte slå bort myggen med.
Mor hade frågat om jag inte skulle täcka mig med lite myggmedel innan jag gav mig iväg. Pyttsan, tänkte jag; jag ska ju faktiskt jogga och då behövs ju inget illaluktande, kletigt myggmedel! Synd bara att jag inte tänkte på det där med att knyta skorna, stretcha och jobbiga uppförsbackar där man har tillräckligt låg fart för att blodjägarna ska få fäste...
Nåja!
Än har vi inte förstört klimatet nog för att det ska bli tillräckligt behagligt för fästingar att trivas och frodas här uppe, även om de är på väg att få rätt god spridning norröver. Jag är inte avundsjuk på jobbarkompisen som får plocka en 20-30 fästingar från sin katt varje sommar.

Gödning pågår

Är det något jag uppskattar är det att bli bjuden på god förtäring (förvisso är det trevligt att bli bjuden på förtäring generellt sett men helst ska det ju vara gott också). Detta har jag märkt är en vanligt förekommande gest från diverse personer på min nya arbetsplats. Nu är det semesteravtackning hit, dubbla femtioårsfiranden dit och allmänt generösa chefer som bjussar på picknick och luncher. Jag har även fått veta att det är underförstått (och väldigt viktigt att man respekterar) att man bjuder sitt "team" på något på sin stora dag. Är det inte meningen att man ska bli bjuden på en sådan dag, inte att man ska bjuda? Hmm, någonstans har det gått snett. Nåja, glad är jag och jag filar redan på vad jag ska bjuda på den 1 augusti då jag faktiskt jobbar från mitt på dagen till kvällen.

Den här, en enkel sån där...eller så såg den här jättesomrig och god ut, eller en alternativ chokladrulle? Nej, det blir nog något helt annat som ännu är högst hemligt...

Visst göder jag andra också, bilden är från min födelsedagsbuffé anno 2008 som pågick mellan 11.00 - 21.00. Besöket fick droppa in när de ville vilket resulterade i att jag var tvungen att fika med varenda en som kom, vilket var trevligt men lämnade mig med grav magknip och lågt näringsinnehåll. Men en dag är det nog okej. Max två. Undrar om jag kommer att kunna klå förra årets upplägg med hembakta kakor, tårtor och rubbet? Vi får se...

Omdöme: Strömbackaskolans matservering

Så, enligt rykten (läs: elever som klagat, bland annat i artiklar i lokaltidningen PT) ska matkvaliteten på Strömbackaskolan ha sjunkit så lågt att den är oätlig. Dessutom anklagas den för att vara näringsfattig. Det väckte direkt min skepticism då jag tyckte att maten under min tid var helt okej, och så här i efterhand har kommit att tänka på hur lyxigt det var att ha en lunchkafeteria att gå till när det började knorra i magen mitt på dagen istället för att ställa sig vid spisen och trolla med få medel.

På dagens lunchmeny stod: Burgare

Bättre: När vi fick burgare serverades det grönsallad, lök, ljust hamburgerbröd, veggoburgare och burgare samt ketchup och hamburgerdressing. Sallad fanns i form av ananas/vitkål och ev. en bönsallad och en skål med kall, mjuk broccoli samt en med torra rivna morötter.

Idag mötte vi ett betydligt bättre grönsaksutbud. Förutom det som nämndes ovan (bönsallad fanns inte dock) fanns pizzasallad, knaprig blomkål med vinägrett, krämig pastasallad, rivna morötter (ej torra), tzatsiki, krämig potatissallad med tonfisk samt i slutet stod någon slags creme fraiche-röra som jag inte minns namnet på. Minns jag inte fel hade de ett annat knäckebröd nu.

Sämre: Plasttallrikar (vi hade porslin, inget problem för mig dock men ger ett fattigare intryck), fortfarande serveras burgare istället för HAMburgare (dvs. de innehåller för liten andel kött för att få benämnas hamburgare, jag vill inte veta vad allt som inte är kött är...)

Övriga noteringar: De serverar nu lättmjölk istället för mellanmjölk samt har kedjat fast de fyra olika kryddorna som erbjuds vid ett bord.

Allt som allt - skolmaten var just vid detta testtillfälle bättre. Värt att nämnas är att det är sista veckan och det kan då tänkas att de serverar lite extra gott vid sidan om än vad de vanligtvis gör. Dessutom lär det vara så att en dag i veckan serveras soppa eller gröt, samt att en dag serveras endast vegetarisk mat.
(Själv älskar jag gröt i alla dess former, ett tips om man är sugen på ris à la Malta är att köpa risgröten på bilden nedan, som smakar väldigt likt och dessutom är hälften så dyr. På tal om ris à la Malta, som låter franskt, heter det om jag inte minns fel "riz à la mande" eller något liknande på franska, vilket tyder på att vi svennar på något sätt missförstod någonting på vägen och tyckte att Malta var roligare än mandel. Ett tips är därför att inte fråga en maltes om efterrätten då de förmodligen kommer att haja noll.)

Lite kallare, mycket ljusare

Efter en helg med knackig internetuppkoppling och några efterföljande dagar med fullspäckat schema från första gluggöppning till slutlig gluggstängning har jag nu satt mig oförskämt bekvämt i bäddsängen och kopplat upp mig mot världens vida webb.
Utandning.
Så. Jo, vad har hänt? Sundsvallshelgen bjöd på mycket, höjdpunkten var då två av mina allra skånskaste vänner fick tillfället att uppleva en riktig norrländsk raggarkväll med hundratals bilar och tredubbelt så många raggare ute på stan. De stod med hakan i navelhöjd och lyckan var gjord då en vänlig men tystlåten man vid namn Lasse lät dem åka med i hans ljusblå Chevrolet Impala - 66.
Nå, efter en lång bussresa efter världens tråkigaste vägsträcka (det vill säga norrlandskusten, bortsett från den ganska spännande högakustenbron) hamnade jag i Piteå sent på kvällen och infann mig på mitt nya arbete i god tid ack så få timmar efter det. För att prata i banktermer ligger sömnkontot på rätt mycket minus just nu, jag planerar att göra en insättning de kommande dagarna om det är möjligt för att balansera kontot.
Jag trivs mer än utmärkt på jobbet, alla är väldigt välkomnande och får en att trivas riktigt bra! (De hade mig redan i måndags då de bjöd oss nya på lunch på Furuborg, där jag för övrigt var den enda som tog efterrätt - två gånger). Det är dock mycket som ska in i huvudet och sedan ut ur munnen och fingrarna när jag sitter vid datorn inloggad i systemet med headsetet på knoppen.
Idag gjorde jag och min gamle vapendragare Stina ett besök på vår gamla gymnasieskola, dels för att utvärdera skolmaten som det varit ett sådant rabalder över då elever varit på gränsen till matstrejk på grund av dess påstådda undermålighet, och dels för att se hur skolan ser ut nu sisådär fyra år sedan vi sist satte våra fötter där (särskilt intressant efter allt jag läst om cancerfall, mögel och sanering).
Det ska dock tillägnas ett helt eget inlägg.

Klart, klart, klart...

Idag var jag uppe med tuppen (nåja, han hade kanske fikarast vid den tiden) och började rensa, kasta, göra ärenden, packa och fixa. Nu är jag nedfallen i fåtöljen och ser på lite skräp-tv för att få lite distans. Inget kvar i kylen som kommer att mögla? Inget superduperlivsviktigt jag har glömt att packa? Inget ärende kvar som måste göras här i Växjö? Nope, jag tror inte det. Blommor kastade, mat i kylen rensad, förpackningar diskade, cykeln fastlåst, papper utskrivna...med mera, puuuh! 18.12 avtuffar tåget som efter ett byte kommer att lämna av mig (och två vänner) på Sundsvalls tågstation sisådär fyra på natten. Sen får vi vackert vänta eller hitta på något som fördriver tiden fort som attan, till niotiden då vi ska infinna oss i lokalerna där Röda Korsets Ungdomsförbunds Riksårsmöte håller hus. Jag ska inte vara med som deltagare i år men jag ska hjälpa till att organisera tillställningen!
Sedan tar mig den allt för bekanta Norrlandskustbussen (suck...) mig hemåt på söndagkväll, hemma vid dörren lär jag vara vid tolvtiden. Måndag morgon sparkar sedan jobbet som banktjänsteman igång på Swedbanks telefonbank ute på Furunäs (en jädra bit från mig gång/cykel/billedes men irriterande nära båtledes...).
Nå, nu ska jag mumsa blodpudding! Inte för många dock, jag vill inte må allt för dåligt under tågresan. För en gångs skull är jag inte dunderförkyld när jag ska resa vilket känns underbart! Inga sprängande öron, svullen hals och rethosta här inte! Peppar, peppar...

Fattiga riddare med socialbidrag?

Morgonens frukost blev en ovanlig lyxig tillställning, nämligen fattiga riddare med alla tänbara tillbehör (kanel, kardemumma, sirap, äppelmos, pinjenötter, keso, cream cheese, björnbär...men inte allt på en gång!). Men då vi bor i ett land där ingen officiellt ska tillåtas vara fattig (men där det inofficiellt tyvärr finns mängder...) så kunde jag inte vara den som var den och gav smeten lite grädde, och vips blev det fattiga riddare med socialbidrag! (Om jag inte är felinformerad så är rika riddare just en smet med grädde istället för mjölk?)

Gott!

Regnet smattrar nu mot vardagsrumsfönstrena och skapar myskänsla, eller rättare sagt åh-måste-jag-verkligen-gå-till-Hyresbostäder-och-bibblan-idag?-känsla. Men jo, jag måste. Men SEN, då vill jag mysa ner mig i vår fantastiska fåtölj och se film! Och packa sen förstås...

Mögel?

Det skulle ju regna idag, och därför skulle jag dra mig till bibblan för att hitta någon lämplig bok att referera till i min tenta förutom kurslitteraturen för att det ska se sådär proffsigt och genomtänkt ut. Icke, solen STRÅLADE ju när ögongardinerna hissades upp i morse! Jag satt en stund i solen, grundligt insmord i solskydd, och njöt av att djupläsa varenda artikel i DN. Sen hoppade jag på cykeln och trampade in till Specialistkliniken för att en hudläkare skulle kika på mitt ansikte för dyra pengar. Hon konstaterade att jag förmodligen har en blandning av rosacea/acne och därför fick jag recept på en gelé som verkar mot just den kombinationen. Jippi! Resultatet väntar dock på sig, minst fyra veckor. Nåja! Jag väntar med spänning. På väg hem fick jag trevligt resesällskap i form av en nyckelpiga som parkerat på cykelkorgen.
Väl hemma har jag kokat mina linsburkar, torkat ur vårt stora badrumsskåp, tvättat (bland annat duschdraperiet) och skrubbat på badrumsväggen, för att sedan inse att det förmodligen är mögel och därmed bör min hyresvärd få stå för det jobbet. En ny aktivitetspunkt imorgon är alltså att gå till Hyresbostäder och be dem göra vårt badrum till något annat än en mögelstia, nu när jag gjort det så fint i övrigt!
Imorgon vankas för övrigt en tur in till Växjö stad för att lämna tillbaka böcker från statsbiblioteket, och så en vända in till universitetsbiblioteket för att lämna tillbaka andra böcker och dessutom undra hur tusan en bok jag vill låna men redan är utlånad, inte ska vara tillbaka förrän i november?! Mysko.
Sedan ska jag börja gnugga tänka-efter-knölarna och fundera ut en lätt men ändå innehållsrik packning, vilket blir något av en utmaning. Alternativt får jag träna mina muskler i expressfart så jag orkar mer saker, vilket är en om möjligt större utmaning än det första alternativet.

Oro på molnfri himmel

Den gnagande känslan återkommit! Jag var färdig med tentan efter fyra dagar (det vill säga för fyra dagar sedan) och det återstår tre innan den ska vara inlämnad. Först tänkte jag inte på det, men jag blir mer och mer misstänksam över hur jag kan vara färdig i så extremt god tid. Har jag missat en hel uppgift eller någonting elementärt klurigt? Det återstår att se, jag vet dock att min hjärna definitivt har tagit på sig semesterhatten och svarar inte när man anropar och arbetarna där uppe i kontoret skulle gå ut i vild fransk strejk (dvs. låsa in chefen över helgen?) om jag gav dem mer jobb.

Nej, nu ska jag pallra mig iväg till gymet för att gå på ett extremt dyrt träningspass. Då det kostar 240 kronor i månaden och jag har varit där i snitt kanske 4 gånger i månaden får det nog räknas som min sämsta investering genom tiderna, något som snåltarmen grämer sig över men som mitt övriga jag har sopat under mattan. Förnekelse är felköpets bäste vän, som jag (okej, jag kom på det just nu) brukar säga.

Sedan ska jag gotta mig i vaniljsås. Egentligen borde jag ha skrivit äppel- och björnbärssmulpaj med vaniljsås, men jag gör egentligen själva pajen endast för att kunna gotta mig i det deliciösa tillbehöret.

Borde man inte kunna göra någon slags vaniljsoppa? Med lite kanel och äppelbitar kanske? Hmm, tål att tänkas på.

Blåbärssmulpaj serverad i hushållet Forssell/Enmark när vi undersökte hur det var att bo i Stockholm (okej, Solna).