Oro på molnfri himmel

Den gnagande känslan återkommit! Jag var färdig med tentan efter fyra dagar (det vill säga för fyra dagar sedan) och det återstår tre innan den ska vara inlämnad. Först tänkte jag inte på det, men jag blir mer och mer misstänksam över hur jag kan vara färdig i så extremt god tid. Har jag missat en hel uppgift eller någonting elementärt klurigt? Det återstår att se, jag vet dock att min hjärna definitivt har tagit på sig semesterhatten och svarar inte när man anropar och arbetarna där uppe i kontoret skulle gå ut i vild fransk strejk (dvs. låsa in chefen över helgen?) om jag gav dem mer jobb.

Nej, nu ska jag pallra mig iväg till gymet för att gå på ett extremt dyrt träningspass. Då det kostar 240 kronor i månaden och jag har varit där i snitt kanske 4 gånger i månaden får det nog räknas som min sämsta investering genom tiderna, något som snåltarmen grämer sig över men som mitt övriga jag har sopat under mattan. Förnekelse är felköpets bäste vän, som jag (okej, jag kom på det just nu) brukar säga.

Sedan ska jag gotta mig i vaniljsås. Egentligen borde jag ha skrivit äppel- och björnbärssmulpaj med vaniljsås, men jag gör egentligen själva pajen endast för att kunna gotta mig i det deliciösa tillbehöret.

Borde man inte kunna göra någon slags vaniljsoppa? Med lite kanel och äppelbitar kanske? Hmm, tål att tänkas på.

Blåbärssmulpaj serverad i hushållet Forssell/Enmark när vi undersökte hur det var att bo i Stockholm (okej, Solna).