Sunday 6 January 2008

När snön ligger på marken i Skåne...

...då känner jag mig ännu mer säker på att jag valde (okej, hade inte så mycket val) att åka tåg istället för att flyga. Nackdelen med kombinationen snö och kullerstensgator är att min enormt tunga resväska måste dras och inte kan rullas i snömodden. Mina axlar är döda, min rygg värker och huvudet bankar. I natt ramlade även jag ned i det stora förkylningsträsket så nu sitter jag här och snorar, harklar, hostar och knaprar Mucoangin. Maratonresan gick i övrigt bra, jag är dock oerhört skeptisk över busschaufförernas (förmodligen bolagens påtvingade) policy att hellre komma i tid än att ha hastighets- och väderbegränsningarna i åtanke. Skäms! Vad spelar det då för roll om jag har ett enpunktsbälte runt magen om vi blåser av Högakustenbron?


Jag har försökt ändra adress på min Råd & Rön-prenumeration jag fick av Jonas föräldrar, men se det gick dåligt. Nu ska jag ta tag i lite research om hyrbilar, dragkrokar, möjligheten att sälja vår frys och lite annat.


Det har varit så himla roligt att vara hemma, tiden har gått attans fort men jag tycker ändå att jag hunnit med lite av det jag ämnade göra, både på den mer trista fronten (tvätta, laga, lappa ihop saker) och roliga fronten (se Skellefteå AIK spela underhållande hockey och få vara med släkten och vännerna).


Det hörs möjligtvis en kvinnoröst vråla lite okvädningsord. Domarens insatser dög uppenbarligen inte alls i något avseende och det uttryckte hon snabbt; att han inte släppte ned pucken tillfredställande snabbt i och med tekning ("släpp pucken nångång domarjävel!") eller när han stod ivägen för ett AIK-uppspel ("men för faaan domarj...", men inte hann längre då det resulterade i att AIK kunde kvittera till 1-1 och därmed tystnad från hennes sida. För tillfället). Det som jag funderar över är varför en sådan person går på hockey, då det verkligen inte verkar vara ett nöje utan snarare 3 x 20 minuters raseriutbrott, hårslitande och andra aktiviteter som allmänt befrämjar en för tidig död. Det avled faktiskt en man i Skellefteå Kraft Arena den kvällen. Det kan jag dock inte hörröra till detta resonemang då han segade ihop innan matchen hade börjat. Obehagligt och tråkigt.

1 comment:

Anonymous said...

Helluu! Piteå is the same. Alla är ju sjuklingar verkar det som. Stina med flaggan i topp.
Jätteotäckt att det är mordbrand och Så nära mig också. Shit. Och EFS och allt. Huvva.
Jo det var jättekul att se att det hänt något. Även om jag misstänker att det beror på att jag inte tränat på en vecka. Idag så vägde (haha) jag upp för det genom att äta nötter. Hm, jag är nog också lite tveksam till sånna vågar, ska det vara på riktigt antar jag att man måste gå till typ ett gym eller så.
Hows lund? Förutom snön, som faktiskt kommit hit också.