Varför det står 1-0 till mig mot Willys

För att göra en lång historia kort (okej, händelseförloppet är egentligen kort men för att jag njöt av varje sekund finns det så mycket ord att beskriva dessa sekunder med, men som sagt, jag håller mig kort), harrkel.

Ni har kanske läst mitt tidigare inlägg om att mr. Willys ägnar sig åt lurendrejeri genom att priset på hyllkanten redan är inklusive eventuell rabatt från produktens leverantör (tänk "Prova på vår nyhet från Pågen! 3 kr smakrabatt"). De struntar alltså helt i att man kommer med en liten rabattlapp och fyller i den. Nonchalant tar de emot den och lägger den åt sidan, inget blippblipp som sagt.

Nå, här kommer jag med lite smått och gott och ett paket digestivekex. Under denna lägger jag min A4-lapp som berättigar mig till detta paket gratis. Inte nån fjesig rabatt, här ska det fås saker.

Tjejen i kassan viker direkt ihop lappen och lägger den åt sidan. Yes, tänkte jag. Precis vad jag ville. Inget blippblipp. Totalsumman blir 28 kronor, varav 13,50 är digestivekexen. Men det låter jag inte påskina att jag vet då. Jag pillar i pengar i mynthålet och kassörskan ger mig kvittot.

Med låtsad förvåning tittar jag på kvittot och säger att "men oj, jag skulle ju få digestivekexen. det är ju det som står på lappen" (här njuter jag i fulla drag, hon har ju inte ens tittat på lappen så hur skulle hon veta det?).

Kön stockar sig bakom mig. Kassörskan tillkallar sin kassör-granne och samråder. Sedan viker de upp lappen och tittar. Inget blippblipp utan knatterknatter följer (som är dubbelt så jobbigt och tar trippelt så lång tid). Mycket knatterknatter. Kön blir superlång. 13,50 trillar ut igen och hela kön har nu uppmärksammat händelseförloppet.

Och Willys får skämmas! Jag vill ha blippblipp när jag lämnar in rabattcheckar, annars får ni en massa knatterknatterjobb. Se detta som en varning.