Idag strosade jag runt Växjösjön (ser ut som en tungvrickare men är inte det) med p1 i öronen och lyssnade intresserat på forskare och läkare som avfärdade alla möjliga barndomsmyter (kramp efter bad till exempel). Så kommer en permobil puttrandes bakom mig och när kvinnan är alldeles jämte mig vänder hon huvudet åt mitt håll och vrålar: "ja det var ett jävla väder tycker vi!!" Kvinnan brummar vidare. Jag stannar nästan av förvåning. Dels för att hon vrålade i mitt öra, dels för att jag undrade vem hon menade med "vi" (och kom fram till att hon kanske har en Gollum-liknande personlighetsklyvning men där hennes båda sidor uppenbarar sig på samma gång) men mest av allt för det att när jag blickade ut över promenadvägen och sjön kom fram till att det var alldeles underbart fint väder idag. Första snöflingorna hade börjat dala, marken var ännu inte halkig, det var ljust och helt vindstilla.
Nä, jag vill inte vara med i hennes "vi" om det var mig (och inte hennes andra hälft) hon drog in i sin världsbild. Hon upplevde ett jävla väder, medan jag hade en ljuvlig promenad en mild vinterdag.
Om det är något man inte kan styra över i sitt liv är det vädret, men då kan man se till att välja sin inställning till det. Mycket finurligt och gör livet lite enklare på något sätt.
No comments:
Post a Comment