Fisken kommer inte längre än till skålens kant...(smittar jag?)

Ett populärt samtalsämne har många gånger varit hur glömsk jag är, och jag befarar nu främst två saker. Den första farhågan väcktes idag vid lunchtid då jag mötte Jonas på väg hem från gymet. Följande konversation utspelade sig:
Jag: "Jo, jag la köttfärsen till chili con carnen vi ska äta ikväll i kylen för den hade tinat färdigt"
Jonas: "Okej. Såg du att jag hade flyttat på din ansjovisburk? Den hade läckt."
Jag: "Ahaa, okej. Vad bra!"
Jonas: "Jo, vad ska vi äta ikväll förresten?"
Ridå.

Nå, den andra farhågan uppenbarade sig som en logisk förklaring till de återkommande problemen jag har med att kunna sätta namn på saker; som olika frukter (ananas till exempel), kålrot (som ofta får heta vitkål, rotkål eller liknande) och en mängd andra saker. När jag inte kommer på vad det är för ord jag söker så slänger jag helt enkelt ur mig något annat (varför de flesta killar jag inte kommer på namnet på får heta Stefan). När vi satt och åt middag kom diskussionen in på tumörer (efter att Lisen påpekat något om någon som endast hade en hjärnhalva) och så slog det mig - jag kanske har en tumör som ligger och trycker på något centra som styr sådana saker. Jag vet ju att det händer hos många äldre som har haft tumörer eller blodproppar. Men, som tur är har jag aldrig varit speciellt hypokondrisk så det får stanna vid ett teoretiserande av en förklaringsmodell.

Annars då? Jo, fotbollscupen och mitt deltagande gick som smort. Lunds Nation vann hela kalaset, jag gjorde ett mål (efter pass av Jonas) och till min stora lycka var jag inte ensam tjej utan fick till min hjälp tre tjejer som deltog för Lunds nation i innebandyspelandet (det var en mixcup), varav en spelade i division 1 och en i division 2. Puh.
Sen var det skyltsöndag, på Skånes vis. Det vill säga 7 plusgrader, regn och tivoli (!) med munkförsäljning (!!). Nej, de har inte fattat vad det handlar om helt enkelt. Här har man dessutom två skyltsöndagar, nästa infaller nu på söndag då man tänder granarna runt stan. Är detta ett försök att kompensera för avsaknaden av snö och allmän skyltsöndagskultur? (De har för övrigt skyltat för jul i mer än två veckor nu).

Och jag jobbar och sliter, men det verkar som att jag jobbat bort mina arbetsuppgifter för jag har inte direkt så mycket att göra längre. Så jag har bestämt mig för att jobba lite mindre bra för att fortsätta ha arbete. Mycket lustigt.

Igår gick jag för övrigt till frisören, något som bara verkar hända var fjärde-femte månad nuförtiden. 120 kronor skulle han ta för uppgiften och förväntningarna sattes därefter varför jag endast begärde en "toppning" av slitet hår. Jag blev dessutom orolig då jag såg en burk med "Daxvax" (hatat och förkastat av i princip alla frisörer) stå vid spegeln. Men klippt är jag, och det blev väl okej resultat med tanke på insatsen (120 kronor). Jag har faktiskt lite teoretisk kunskap om hur en klippning ska gå till och han använde sig minst sagt av okonventionella metoder, men han var riktigt trevlig och ett extra plus i kanten var att han pratade och lät precis som Zlatan!

Nej, nog med detta. Nu ska jag återvända till min gruppuppgift om jordägarfrågan i Zimbabwe respektive Sydafrika. En dyster uppgift, tyvärr.