En smak av Norrland

Ja, se förra helgen kom äntligen Stina på besök! Och med en plötslig, relativt (3 personer) stor ansamling norrlänningar, och mer specifikt pitebor bör man ta tillvara på denna tillfälliga ansamling av humankapital och göra något som inte är en speciellt vacker syn, eller heller en särdeles fantastisk smakupplevelse men ändå så uppskattat när det inte finns att köpa färdigt - nämligen palt. Det blev ena riktiga små gourmetbollar, och nyfikna blickar och kommentarer från övriga i korridoren slutade med att Fredrik och Tobbe fick sig en smakbit. Deras kommentarer?

Fredrik: "Ja, det smakar inte speciellt. Men det smakar inte som någonting annat."
Tobbe: "Det smakade fläskpannkaka".

Inga kommentarer till kommentarerna nödvändiga (?). Nedan ser ni Fredrik äta palt som man ska - med lingonsylt och smör.

Nå, senare i veckan hade vi anledning att fira (och det gjorde vi också) att jag och Jonas har lyckats hålla oss samman i två år nu. Till min stora lycka resulterade det först i att jag härmed är bjuden och inbokad på Skellefteå AIK mot Frölunda den 3:e januari (jag får dessutom köpa en valfri souvenir! Jag funderar på att köpa en gigantisk väggflagga men Jonas har varnat för att lägga in något slags veto. Har han inte dragit lärdom av historien? Vetorätten har en tendens att förlama instititioner och skapa handlingsförlamning. Nog om det och tillbaka till tråden.)...och sen satte vi oss ned på en italitensk restaurang ("Italia", mycket fantasifullt namn, min anm.) och åt riktigt, riktigt god mat. Jag åt stekt ankbröst med honungsrostade rotsaker och polenta. Polenta är dock inte gott, är det verkligen gjort av ris? Det både såg ut och smakade blottnat bröd. Efterrätten var något av det godaste jag ätit i efterrättsväg, både jag och Jonas gjorde konstiga ljud av välbehag då vi smakade av den. Det var någon slags blåbärspannacotta/cremé brulee med olika bärkrämer och så lite kakao på det. Oj oj oj. Innan vi flyttar härifrån ska jag gå dit endast för efterrätten.


Ja, här händer det mycket. Igår lagade en blandad skara korridorare (och vän) en utsökt spagetti carbonara och sen fylldes korridoren av många festglada människor! Fördelen med att gå ut på torsdagar är många, här är tre av dem;

- Helgen känns helt plötsligt mycket längre.

- På torsdagar har Lunds nation klubb på Penthouse. Penthouse är triljoner gånger fräschare än Playground (som ligger i källaren, medan Penthouse ligger på högsta våningen, har en stor balkong och utsikt ända till Malmö).

- Faktumet att få ut på Penthouse innebär att uttrycket "gå ut på krogen" betyder att vi tar hissen (jag går dock, hissar är läskiga påfund) fem våningar upp. Sedan är vi "ute på krogen". Att "gå hem från krogen" innebär alltså omvänt - att gå fem trappor ned. Hemma. Bekvämt, med andra ord.

Nu får det vara nog med historia. Imorgon händer det spännande saker. Bland annat har lördagscafeét här på Lunds chokladtema - så det ska defintivt utforskas. Sedan vid sjutiden har jag av någon anledning lyckats bli övertalad att vara med i en inomhusfotbollscup. Och jag undrar hur det kunde ske, då det finns mycket som talat emot min inblandning i morgondagens sportutövande:
- Jag har alltid hatat att spela fotboll inomhus.
- Två av fem tår på min högerfot (som jag vanligtvis skjuter med och gör annat i fotbollsväg) är blå och mår inte bra.
- Jag har inga skor att ha.
- Jag har inte spelat fotboll på tre år.

Nej, nu ska jag frysa in vår supersmarriga mjuka pepparkaka vi bakat ikväll (inget fusk med "pepparkakskryddblandning" eller köpeskaka här inte) och se om resten av korridorsgänget äntligen har sett färdigt Pulp Fiction. (Slutet på den filmen är ju för bedrövligt så jag gick innan så jag slapp se).