Hallelujah moment x2

Jag är inget fan av att vare sig tacka eller beklaga högre makter för saker som händer här i världen, men jag vill gärna hitta någon att tacka för dessa två uppenbarelser som skänkts mig hittills denna vecka.

Det första "Hallelujah moment" kan jag egentligen tacka (och förbanna) min förvirrade sida för; Nämligen att jag inte fick underkänt på mina uppgifter och hemtentan. I cirka fyrtiofem långa, förvirrade och pessimistiska minuter var underkännandet en hemsk realitet och ett faktum. När jag kom till föreläsningen, 12.14 (en minut före utsatt tid) sa Karin att resultaten satt uppe på anslagstavlan. Hade fått underkänt? Hon sa nej, så jag andades ut och kände lugnet; jag hade fått godkänt och behövde då inte titta på listan. Men, med en minut på mig och inget bättre att göra tänkte jag slänga ett öga på listan ändå (ja, dumma dumma jag). Väl på listan sökte jag efter mitt personnummer...860612, 860704, (här borde jag komma in...men, va?), 870105. Var var jag? Uppenbarligen inte med på listan. Jag hade alltså fått underkänt, eller kanske ännu värre - tror de att jag har fuskat på något vis? I huvudet började jag dra igenom hela hemtentan och efter 45 minuter hade jag accepterat och vant mig vid tanken att jag skulle få göra om rubbet.

Men ack, inne på expeditionen låg alla våra uppgifter och tentamensuppgifter. Jag kikade på uppgift efter uppgift och letade efter det svarta fåret bland dem som hade gett mig underkänt. Det fanns ingen. Listan som jag inte var med på redovisade betygen för de som gjort tentamen i "Geografisk grundkurs, del A", och det är väl inte mer än rättvist att jag inte fick godkänt på den kursen? Hallelujah. (Jag fick inte bara godkänt, utan väl godkänt! It made my day).



Vidare till den andra uppenbarelsen, som faktiskt kändes mer som en skänk från ovan, hittade jag osmakligt nog i en soptunna. Det är sant. Men ack, vilka skatter som slängs i sådana! (En åsikt jag delar med råttor, uteliggare och burksamlare. Samtliga en ekonomiskt medveten skara, så jag känner mig i gott sällskap). Nå, efter mitt städpass på tandläkarkliniken åkte jag den klaustrofobiska hissen ned med proppfulla soppåsar fulla med kanyler, borrkronor, blod, handskar och papper och en drös med kartonger till soprummet. Väl där gormade jag över mängden sopor jag måste släpa med mig och det ständiga mörkret i källaren som utgör en livsfara då man har famnen full med sopor. Jag kastade i ursinne sopsäckarna så långt jag bara kunde in i en av de stora, gröna soptunnorna.

Plötsligt skingrade sig molnen, den förbannade blåsten blev en ljummen sommarvind och solen lös i det skånska soprummet. I bakgrunden tyckte jag att jag hörde Louie Armstrong sjunga om en underbar värld, och om jag inte minns fel började de nakna glödlamporna i taket lysa lite vänligare, lite starkare.

Där låg en genomskinlig plastsäck, avsändare H&M. Det viktiga var dock innehållet, ty där låg allt jag inte äger och behöver. Smink. Eyeshadows, duo-shadows, blushers, powders, foundations, coversticks, shimmers, lipsticks och allt de kallar sina produkter. De hade med andra ord gjort en rensning i sina hyllor, vilket innebar att det var en salig blandning av testprodukter men även oöppnade förpackningar. Nu ligger de i vårat sovrum. Två plastpåsar fulla med prylar jag inte visste att jag ville ha eller behövde. Nu har jag en ögonskugga i varje tänkbar färg och säkert ett matchande lipgloss, annat vore konstigt. Perfekt. Hallelujah.