När jag inte har annat på hjärtat kommenterar jag gärna kortare artiklar i tidningar. Det finns nämligen många som lätt förbises i tidningar fullmatade med kvalitetsmaterial (som DN), förpassade de är till någon höger- eller vänsterkant.
I måndags morse läste jag följande, med rubrik "Ärvda krukväxter kan leva i generationer".
Utdrag ur texten följer (med intressanta iakttagelser kursiverade av mig):
"- Krukväxter är de växter om ligger människor närmast hjärtat, säger Karin Persson, projektledare för Krukväxtuppropet.
Projektet, med syfte att dokumentera och bevara krukväxter i deras roll som kulturistorisk skatt, startades i söndags med ett upprop till allmänheten att komma med växter äldre än från 1960 och berätta deras historia."
Okej, var börja? Jo, jag vet. Alldeles uppenbart är detta ett projekt som startats. Följaktligen undrar man om ett sådan här projekt har fått donationer eller bidrag och i så fall av vem (hoppas inte på något statligt) och i så fall - kan du som gjorde projektbidragsansökningen komma över till mitt företag om jag någonsin startar ett? (Du verkar uppenbarligen kunna sälja glasögon till blinda).
Nå, vidare till syftet. Jag vet inte hur jag ska säga vad jag tänker, men smaka på meningen "dokumentera och bevara krukväxter i deras roll som kulturhistorisk skatt". Iallafall jag kan inte hålla mig från att vrida mig av skratt (obs, omedvetet rim uppstod här, varför jag förlängde meningen med denna parentes).
Hur kommer man på frågeställningen? Jag ser framför mig en långtidsarbetslös/deprimerad/pensionär som sitter alldeles för mycket och länge framför köksfönstret och stirrar ut över den gråa Sverigebilden. Det enda som lyser upp något är två hortensior i vita plastkrukor. Voilà, där tänds glödlampan. Eller?
Okej, vidare. Man ska alltså inkomma med dessa krukväxter och berätta deras historia. Det finns visserligen museum runt om i Sverige (och världen för den delen) som handlar om det ena eller andra totalt ointressanta-för-andra-än-de-som-driver-muséet-och-någon-mer-kuf, men det här tar nästan priset.
Följer en utställning efter detta?
Ser mig själv stå framför en begonia med röda blommor i vit kruka och läsa skylten under:
"Begonia. Sådd 1956. Blommade friskt våren -57. Fick någon slags bladlöss -59, behandlades med huskur av vitlök. 1962 - ramlade i golvet, ny kruka i lergods. -69 Höst. Flyttades från sovrumsfönstret till köket. -69 Vår. Flyttades återigen till sovrumsfönstret."
Ja...och så vidare, ni förstår.
Vore det förresten inte en bra titel på en bok - "En krukväxts historia"? Eller kanske "Krukväxten Hildas fantastiska resa från ovanvåningen till faster Fridas farstufönster"?
Kom gärna med egna förslag på en bok som handlar om en krukväxts vidunderliga historia! Jag väntar.
Okej, nu har jag varit elak nog. Man måste uppskatta folk som verkligen brinner för ett specifikt intresse.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Som branschmänniska måste jag faktiskt komma med en liten diss av ditt inlägg.
Det är nämligen så att det finns ett gäng med krukväxter som inte går att köpa i butik, utan som man bara får tag på genom stickligar från någon annans krukväxt. Sånna växter som funnits i släkten i generationer t ex.
Många av dom är defintivt utrotningshotade, speciellt som många kan vara lite svåra att hålla i dagens bostäder utan en sval sal på vintern. Samtidigt är många av dom riktigt fina, det händer att dom "återfinns" och kommersialiseras igen.
När jag jobbade på Waldemarsudde så hade vi ibland sticklingar från sådana växter till salu från dom egna odlingarna och folk blev jätteglada, så visst finns intresse.
Det har ordnats ganska många olika upprop på gamla "utrotningshotade" och icke kommersiellt saluförda kulturväxter, bla äppeluppropet, perennuppropet och inte minst rosuppropet (som f ö hittade en väldigt intressant ros på en viss järnvägsstation i krångfors som Sveriges främsta rosexpert aldrig sett förut och tog med sig sticklingar av).
Så, vidga dina vyer lite :P
Hehe, tze besserwisser haz spoken!! ;)
Men jag fattar att det inte låter helt klokt om man inte är insatt i grejen.
Post a Comment