När ordet "mätt" är ett understatement

Det slår mig att jag är så hemskt lyckligt lottad att jag kan sitta må illa av den anledningen att jag har haft för stor tillgång till mat. Det är rätt pinsamt. Jag ursäktar mig med att jag har ett ovanligt stort intresse för att smaka allt som går att äta, samtidigt som jag har en ovanligt liten magsäck kombinerat med en ovanligt stark svårighet att inte äta upp det man har på tallriken, för att inte tala om omöjligheten att slänga ätbar mat.



VIS (Växjö International Students) ordnade en hejdundrans matfest - matlag från Sydkorea, Vitryssland, Polen, Grekland, Tyskland, Litauen, Frankrike, Kina, Sverige, USA och så något mer asiatiskt land - hade lagat en herrans massa plockrätter som det bara var att köpa biljetter för att lösa ut och avnjuta. Himlen för en sån som jag! Men helvetet för en mage som min. Nåja.

Sydkorea bjöd upp ett fantastiskt ihopplock av fiskkakor, chilikakor, sötpotatissalsa, tonfiskssushi och mer. Vitryssland imponerade starkt (!) med för mig nya rätter såsom kycklingleversallad (med ägg), pannkakor som man fyllde med en gryta med fyra olika sorters kött från gris (förutom grönsaker) samt fyllda potatiskakor med romsås (mums!) och zucchinirullar med någon nötblandning inuti. Sedan avsmakades Polens utbud, som bestod av två sorters soppor (en variant av borstj samt en kryddig korvsoppa med persilja och ägg), lantbröd, kryddig korv samt fantastiska söta piroger fyllda med äpplen med vispgrädde, kanel och socker till. Sedan fick jag tjyvsmaka tysk surkål, klimpköttbullar och litauiska söta kex med sirap och russin, litauiskt friterat bröd med morotsdip (som tydligen äts av karlar när de ser på fotboll och dricker öl). Sista anhalt innan min mage började skrika hemskt blev Kina. Två sorters vårrullar, tre sorters dumplings (varav en söt en med kakaoblandning) med varierande innehåll och varierat omdöme.

Jag grämer mig lite över att jag inte smakade den grekiska kladdiga chokladpajen, den franska quiche lorraine-pajen, den litauiska fläsklimpan och den tyska gratängen. Men även jag har en gräns, tro't eller ej. Det var dock inte svårt att skippa det svenska och amerikanska bordet. Pratade med en engelska om att det hade varit trevligt med ett bord med sheperd's pie, brödpudding och varför inte haggis? Det är verkligen intressant hur de olika rätterna mottogs av de olika provsmakarna. Några kinesiskor jag träffade och utbytte mat med gillade förvånansvärt nog (!) kycklingleverröran från litauen, och en engelska som verkade älska alla sötsaker tyckte att den supergoda polska äppelpirogen smakade illa. Mysko.

Nä, nu har jag rabblat klart om maten, jag vet att det inte är vidare intressant för andra än mig själv så nu får jag sätta stopp. Men jag har bilder på intressanta maträtter som jag väl måste få lov att publicera här när jag väl tryckt in dem i datorn?