Ett första maj-tal!

Första maj-blogg snarare, jag sitter ju trots här med munnen någorlunda stängd (jag smackar med munnen lite och torkar tungan mot gommen då jag fortfarande har lite chokladsmak kvar på tungan). Just i detta nu står det diverse röda sympatisörer i olika nyanser ute i Sverige och ja, vad gör dem? Jo, talar och, istället för att säga vad de vill göra och förändra, så klagar dem mest bara. Jag tänker då mest på Tomas Östros tal som bara var bedrövligt (kanske för att han är inte är speciellt bra på att hålla engagerade, eldiga tal, det ligger liksom inte för honom) oavsett vad man tycker om de han attackerade (framför allt Anders Borg, som han försökte måla upp en bild av som åkandes runt i världen med dollar och euro uppstickandes ur jackfickorna och sålde ut statens bolag, lite för klyschigt, vilket gällde talet i allmänhet).

Nå! Jag har inte tänkt bygga upp detta som ett tal (jag har allt för dåligt minne av kursen i gymnasiet då vi lärde oss klassiska sätt att bygga upp just sådana) utan helt enkelt säga vad tusan jag skulle göra om jag vore statsminister!

1. Satsa på järnvägen! Speciellt Botniabanan, varför ska det kännas så motigt och uppoffrande att lägga räls efter kusten samtidigt som man ser banbyggande i södra Sverige som en investering? Alltså, sparka alla relevanta personer för ändamålet i rumpan och raska på arbetet!

2. (Åter)införa tidelag som en straffbar handling. Lagen avskaffades 1944 (samtidigt som man avkriminaliserade homosexualitet, som låg i samma paragraf, bara det visar ju vilken syn man hade på saken) bland annat med motiveringen att "ingen gjorde sådant längre". Jag vet inte om det känns riktigt rätt att avkriminalisera något för att man har fått uppfattningen att "ingen gör det längre", speciellt inte tidelag då det är något som jag föreställer mig ofta äger rum på rätt avlägsna platser, samtidigt som offren tenderar att ha svårt för att anmäla brotten. Det verkar man dock inte ha tagit i beaktning.

3. Rycka Anders Borg i hästsvansen! (Av den enkla anledningen att det över huvud taget går att rycka Sveriges stadsminister i en hästsvans. Dessutom är jag ju hans chef, så det får jag. Hihi.)

4. Förklara för Lars Leijonborg det orimliga i hans förklaring till varför en student har ett inkomsttak på ungeför 100 000 per år innan CSN drar ner studiemedlen, vilken är; En heltidsstuderande student får studiemedel av CSN för att man ska ägna sig heltid åt sina studier (det vill säga 40 timmar i veckan), vilket han anser att man inte kan göra om man har en inkomst som motsvarar denna summa årligen. På denna punkt är vi verkligen överens; staten ska inte ge en individ pengar utan motprestation (sen är frågan vilken summa detta bidrag ska vara på för att man i realiteten ska klara av att leva ett drägligt liv, men det är en helt annan fråga). Det är i praktiken det slår slint. Man räknar nämligen studiemedelstagarens inkomst under årets 12 månader, och man får endast studiemedel under de veckor man studerar. Vad man tjänar under sommaren, då man inte får några pengar från CSN och därmed inte är motprestationsskyldig, räknas dock in trots att man under den tiden inte bedriver studier och därmed inte heller har något att försumma i och med att man jobbar. Han kan med andra ord inte använda detta argument för att försvara hur inkomsttaket är satt, då det inte beskriver hur systemet är uppbyggt. Antingen måste man göra en generell höjning av inkomsttaket (vilket dock inte kommer åt problemet med studenter som försummar sina studier i förmån för arbete) eller så får man utforma ett mer flexibelt instrument som kan bestämma den enskilde individens inkomsttak utifrån hur många veckor man har tagit studielån (en länk måste alltså göras mellan CSN och Skatteverket).

Nå, nog för detta års skugg-statsministerförslag. Nu ska vi se film och smaska i oss lite av det lass snickerskakor vi just har snört ihop (det känns lite felaktigt att använda ordet "baka" då det inte krävs varken ugn eller någon typ av jästmedel för att tillverka).