En lång norsk dag och natt

Utflyttningsfesten var en riktig succé! Det tillfälliga hagelregnet hindrade oss inte från att äta, dricka och skratta gott i tältet som stod uppsmällt ute på gården. Som tidigare nämnt är jag minst sagt rosslig, så jag tog det väldigt lugnt och hade planer på att retirera rätt tidigt för att nöta kudden lite fler timmar än normalt för att driva bacillerna på flykten. Det kunde nog inte bli mer fel. Det var så kul att det var väldigt svårt att tänka på refrängen, trots att mina ögonlock tippade ned (inte alltid samtidigt) både fem och femtio gånger. Nå, vid tretiden sade vi tack och hej, drog med oss Jonas vän J som hade hamnat i sin egen värld efter för mycket procent i det flytande intaget och inte var kapabel att pallra sig hem på eget bevåg.
Ute var det minst sagt kyligt, väl vid T-banan märker vi att sista tåget gått för natten. Två-tre timmars väntan ute i natten på att underjorden skulle börja mullra igen uteslöts. En överförfriskad herre upplyste oss om att det går nattbussar. Ja, här finns det mycket detaljer att berätta men vi kan hoppa förbi bussens avgång utan oss, oroliga samtal från J's flickvän (som efter hand byttes ut mot mer förtvivlade sådana och till sist med väldigt upprörda inslag), misslyckat försök att vinka in taxi, beställande av taxi som inte dyker upp och svinkall väntan och hoppa över till slutresultatet; Värdens övernattande lillebror springer ut och öppnar iklädd (snarare avklädd i) kalsonger sedan J ringt och bett honom springa ned och öppna porten (vilket var helt onödigt då vi kan koden) och efter att vi slängt i oss lite mat så blir vår sovplats golvet.

Nu är vi iallafall hemma, klockan åtta gav vi oss iväg i tysthet och tog tunnelbanan hem via Centralen. Pust. Stön. Detta var precis vad min sjukdom ville ha för att fortsätta frodas och äta upp min energi. Dagen har genomlevts (lidits?) i zombietillstånd med tillhörande pyjamas, rufsigt hår och torra ögon.
Nåja! Vi har sett en riktigt kul film (Semi-pro med Will Ferrell, en favorit!) som passat dagens mentala tillstånd och så har vi smällt i oss palt.
Nya tag imorgon! Förhoppningsvis (tyvärr inte troligtvis) slutar det brinna majbrasa i halsen så att jag kan öva på den muntliga tentan på fredag.
Hurv.