Det går upp och ned

Återigen är onsdagen korad till veckans tyngsta dag, trots att de förflutit ovanligt fint de senaste veckorna. Men denna dag har tyvärr ramlat ned i det tråkiga onsdagsmönstret. Suck. Det är relativt kallt, regnet droppar ner och det gick inte bra på hörförståelseprovet (jag har en minst sagt för sådana tillfällen olämplig vana att då man verkligen måste lyssna skarpt vandra iväg i min egna djupa tankeskog. En vana som även gör det omöjligt att lyssna på ljudböcker; alla tappra försök har slutat i att sitter och tänker på blåbärsmuffins eller nåt annat väldigt orelevant för situationen).

Nå, några snickerskakor och kokostoppar senare har jag höjt sinnesstämningen några pinnar och nu sitter jag och krafsar, ändrar och pillar i mitt tal om Frankrike under 40-talet som ska framföras nästa vecka. Puh.

Den trevliga sockerchocken från kakorna hade just börjat avta i en fart med en farlig acceleration då jag av tristess (krigshistoria är inte min favoritkaka, om man säger så) kollade min mail. Av rent misstag råkade jag öppna ett mail från en "Maluwa Vandenbrink" med ämnet "Vinst i tävlingar!" (sådana innehåller oftast mer blinkande reklam och eventuella spionprogram än jag kan tåla och hamnar utan undantag direkt i papperskorgen) men det visar sig faktiskt vara en förfrågan om vilka linser jag önskar få, då jag är en av vinnarna i Studentlivs linstävling. Wow! Det var dock skapligt längesedan i Malin-minne-mått mätt jag tävlade, så jag vet inte riktigt hur många linser jag får, men jag är lycklig även för det minsta! Jag har för närvarande Jonas (alldeles för stora) glasögon på näsan som man var och varannan sekund får pressa upp på plats då de envisas med att slinka nedåt. Ger mig visserligen möjligheten att efter en utläggning jag gjort rätta till glasögonen och därför ge en extra tyngd åt argumenten (jämför en glasögontillrättning med ungefär "så är det faktiskt". Rörelser säger alltså mer än iallafall fyra ord), men oftast är det bara jobbigt så ett par linser vore en kul omväxling.

Tävlingen gick ut på att man skulle berätta en historia om när man, på grund av att man sett fel, gjort ett roligt misstag. Min historia handlade inte om att jag sett fel, men man kan väl ändå säga att det var jag som blev utskämd i och med händelsen. Någon (annan) regnig dag ska jag skriva ned den här i bloggen också.

Nå, med andra ord så tuffar berg- och dalbanevagnen (det vill säga jag) uppåt och uppåt efter förmiddagens swoooosh-dykning à la Balder (ni som varit på Liseberg och åkt den vet vad jag menar).

Nu behöver jag bara få se en riktigt intensiv, hård, spännande och jämn match mellan Sverige och Tjeckien ikväll (som Sverige givetvis ska komma segrande ur) för att bli rätt tillfreds med dagen ändå.

Ungefär som matchen mot Ryssland alltså men med den stora skillnaden att Sverige ska vinna.

Jag i stora glasögon (och min kära mössa, som tyvärr blev kvar i Prag där kortet är taget. Snyft).