Till skillnad från Jefferson Airplaine väljer jag dock inte att färdas med ett jetplan, utan väljer att skumpa fram i tåg (som för den delen inte skumpar så mycket nu för tiden). Det är faktiskt ett aktivt val, som inte grundar sig på priset (till er som anser att jag är en av de snålare exemplaren av fruntimmer här i världen) utan faktiskt på att jag inte känner mig tillfreds med att åka upp och dimpa ned så fort att man knappt hinner knäppa av sig bältena innan de ska på igen samtidigt som man gör miljön en enorm otjänst, samtidigt som jag faktiskt inte har speciellt bråttom. Jag kan gott åka tåg i tretton timmar istället för att ta ett flyg som tar drygt en timma (som galet nog är billigare. Hallå där, ekonomiska styrmedel?!)Jag blev igår varse om att jag ännu inte har slitit mig loss från de asiatiska tidsperspektiven på transport, då jag suckade högt medan jag tittade på tågpriserna och sade; "Vem tusan betalar 1 999 kronor för en egen kupé mellan Stockholm och Älvsbyn? Det är ju bara en liten snärt-sträcka!". Jonas fick då påminna mig om att för många här i Sverige, är det mer än en kort sträcka, det upplevs faktiskt vara ganska långt (varav jag kom att tänka på min kära mor, bland annat).
För mig känns det dock fortfarande som att en restid på 13 timmar på svenska räls är väldigt överenskomlig, jag menar - jag åker ju ett bekvämt tåg där det är rökfritt, fräscht och där bland annat toalett, (snordyr) restaurang, bio och internetuppkoppling finns tillgängligt. Det går inte att jämföra med en av mina bussresor i låt oss ta Laos, där man helt plötsligt kommer på sig själv sitta i en buss från 60-talet, på en trasig stol utan vaddering vid fönsterplats, där det gapar ett stort, läskigt hål i trä(!)väggen, och utbrista; "Nämen det här är ju en riktigt fin buss!" Samtidigt som man myser ned sig i sätet och blickar ut över den mer än fullsatta bussen där man samsas med såväl åttabarnsfamiljer, en tandlös vietnamesiska, ett tiotal skolbarn som en och annan höna någon har tryckt ned i en påse.
Behöver jag tillägga att man dessutom oftast kommer fram någorlunda i tid med Veolia? Behöver jag tillägga att de över huvud taget har en tidtabell och en tänkt tid för avgång respektiva anländande? Då behöver i varje fall inte tillägga att de dessutom inte stannar på vägen om någon skulle se någon försäljare de vill köpa bambuskott av, eller om någon skulle vilja hoppa av mitt i skogen.
No comments:
Post a Comment