Hemflykten i natten

Egentligen tänkte jag titulera det som en utflykt, men då det faktiskt var så att denna lilla nattliga sightseeing vi fick uppleva igår hade som mål att ta oss hem, så får det bli hemflykt.

Jag kommer till det lite längre ned, först tänkte jag meddela (mest för att göra mor glad) att gårdagens vända på stan resulterade i ett par skor! Puh, äntligen. Jag vet inte hur det känns att föda barn, men det känns iallafall som att jag har gått och burit på någonting nu väldigt länge och äntligen har jag klämt ut den ur mig (läs: jag har haft bland annat mor och Jonas efter mig som återkommande tjatat om att jag ska köpa ett par skor, så bördan har legat tung fram tills nu). Själva förlösningen var dock inte smärtsam (till skillnad från en barnförlossning) förutom att det stack till lite snåltarmen när jag drog betalkortet i kassan.

Nå, sen inhandlades det även en rejäl köttbit (som dock vid mer detaljerad syning efter köpet visade sig innehålla mest fläsk och ben, efterföljt av marinad som tredje största beståndsdel och till sist någon blyg procentandel kött) och sedan susade vi iväg mot Märsta för att grilla. Vi hade dock oturen att inte få susa hela vägen problemfritt (väldigt typiskt då man i början av resan inser två saker; att man behöver lätta på trycket samt att det inte finns den möjligheten på tåget) då vi helt plötsligt stod still. Tågförarna pratar som vanligt lika flåsigt och mumlande som om det vore deras sista gäspande ord innan de slocknar för natten, så det var svårt att uppfatta varför vi inte dånade fram mot Märsta i 210 km/h som vi borde. Det visade sig vara ett elfel som gjorde att alla tåg i hela Stockholm just då stod stilla. Jag kan dock tänka mig att blodet i blodomloppet hos de ansvariga för tågtrafiken i detta ögonblick dånade fram i ungefär den hastigheten.

Nå, det fixade sig (trodde vi) och vi tog oss till Märsta och i och med det till en toalett (puh). På vägen hem på natten möttes vi dock vid tågstationen av väktare som meddelade att det var ersättningsbuss till en annan station som gällde då det inte fanns någon el i spåret (de tillade också med en odiskret sarkasm att det är sådant som händer när man aldrig underhåller dom där elledningarna som svajar över tågen, sedan spann de dock inte vidare på den tråden, men jag förstår att det de egentligen var upprörda över var inte det (då de körde bil) utan att det var för att de har blivit inryckta sent på en fredagskväll för att stå vid en tågstation i flera timmar och bussa folk vidare).

Det var dock en trevlig bussresa; två glada fjortisar spelade med en av sina mobiler upp en trevlig blandning musik, som de högre än bättre sjöng med i ut över bussen (min personliga favorit var nog deras engagerade framförande av Sinéad O'Connors "Nothing compares 2 u") och en vinglig, för tillfället lugn men underliggande aggresiv stockholmare hade återkommande allvarliga samtal med sin kamrat i mobilen samtidigt som någon (oklart vem) hade startat en film med Eddie Izzard (ni som vet vem han är kan förstå vilken stämning han bidrog med i det hela) men hade svårt att få till undertexterna och startade därför om filmen återkommande så att det till slut inte blev något av det.

Efter det hoppade vi på pendeltåget, åkte till Ulriksdal och hoppade sedan på en buss som tog oss till Bergshamra.

Ja, så är det i Stockholm - man bor inte speciellt långt ifrån någonting, men man bor banne mig inte nära heller.