När man känner sig vilsen

Det är lätt att känna sig lite vilsen här i storstaden ibland (särskilt när jag ska åka buss någonstans, vilket lätt resulterar i att man (ehrm, okej jag då) kan missa en hållplats eller två), trots att jag tycker att jag har fått rätt så bra kläm på omgivningen.
Men visst längtar man hem ibland, bort från skramlande spårvagnar och ilskna medtrafikanter (som allt som oftast beter sig som mottrafikanter...). Då är det väldigt trevligt att läsa Torgny Lindgren. Jag har just läst Ormens väg på hälleberget, och det var inte förrän boken var utläst som jag kom på att jag redan har läst den. Nåja. Sådana sena reaktioner från min sida har kommit allt oftare på senare tid, ytterligare ett exempel på en sådan kan jag ta från gårdagskvällen.Vi begav oss ut i den fina kvällen för att hitta ett ställe att se Champions League-semifinalen mellan Manchester United och Barcelona på (en match jag borde ha satsat pengar på, jag tippade nämligen 1-0 som resultat och se så blev det!). Efter stopp på såväl T-Centralen, Slussen och Medborgarplatsen som en promenad till Gamla Stan och därefter tunnelbana till Rådmansgatan fann vi äntligen ett bra ställe att slå oss ned på (Mamma: Där vi åt middag med er när ni hälsade på, Retro på Sveavägen). Puh. En bit in i matchen kom det två kompisar till Johan (Jonas kompis) och slog oss ned vid oss. För att inte ha sett än av människorna förut tyckte jag att han såg väldigt bekant ut, men jag kom utan reflektion fram till att han nog har ett typiskt vanligt utseende. I slutet av matchen började jag verkligen tänka att han såg bekant ut, men även denna gång utan någon djupare analys antog jag att det var för att han hade suttit där ett tag nu och därför sjunkit in i mitt medvetande och därför såg bekant ut.
Det var inte förrän jag stod och borstade tänderna innan läggdags, precis när jag hade spottat ut tandkrämen (jag vet inte hur tandkrämen fick mig att tänka på detta, det kanske Freud vet) som poletten ramlade ned med ett klirr; Han är ju en gladiator! Han har varit med i gladiatorerna! Jag kontrollerade med Jonas, och så sant, det var ju Loke! (Som tydligen är utbildad kock också och nu går brandmansutbildning tillsammans med Johan).

Räknas det som kändisspotting? Njää. Däremot såg Jonas och jag (varav jag bara skymtade den knöliga flinten och den beige linnekostym han flanerade runt i där på Söder; han hann nämligen passera innan Jonas upplyste mig om att det var han) Gert Fylking på Medborgarplatsen! Det räknas.
På Retro var även en skådespelare, som alla vid bordet var överens om att vi kände igen, men vi har tusan ingen aning om vad han har medverkat i. Jag återkommer om den saken. Vad jag vet är att han har figurerat i tidningen OKEJ under 90-talet i form av både affisch i
på mittuppslaget och som intervjuobjekt, jag kan dra mig till minnes att han var en sån där som många flickor i sitt tidigare tonår drömde om och trånade efter. Bah, vilket trams! Själv höll jag mig till Kim i Arvingarna. Han hade ju iallafall talang! (Och väldigt långt hår...)