Väl i Kungsträdgården ser jag en stor scen uppsmälld, och runtom sticker små rent-a-tents upp som små vita bergstoppar och jag ser stora logotyper basunera ut "K-RAUTA" och "Gårdsfest". Tälten ser inte ut att vara fyllda med något intressant; broschyrer, äldre karlar och tekniktjafs. Men, då klockan var 10.50 och mässan just intill inte skulle börja förrän elva tänkte jag förströ tiden genom att strosa runt bland alla ointressanta bilar och verktyg. Helt plötsligt går jag in i en bunt människor, som vid närmare uppsyn ser ut att stå i en kö. Så här i efterhand har jag själv svårt att förstå hur det gick till, men likt rovdjuren har sina instinkter har jag mina, vilka direkt sade till mig att här var det tal om något åtråvärt, alternativt gratis. (Jag menar, en lång kö med medelålders kvinnor och män som är den grupp vars puls är den som slår hårdast när det bildas köer av olika slag; i mataffären, på väg hem från eller till jobbet eller till Com Hems kundjänst, ja, de kan inte stå där utan en bra anledning). Helt plötsligt står jag alltså i kön, utan att veta vad det är jag köar för och när kön ska börja röra på sig. Bakom min vänstra axel hör jag dock en rundlagd tant med finsk brytning som säger att "de hunttra förstta får en sån tär slakborrr". Jag nappar åt mig en broschyr och visst, jag står i en kö för att få en slagborr. En halvtimma senare har jag den i handen, min alldeles egna sladdlösa slagborr från Bosch.
Justja, lifestylemässan. Bah, den var en grym besvikelse, jag blev så besviken att jag åt några äckliga, puffiga lösviktsgodisar (jag tycker verkligen inte om skumgodisar) i avsaknad av något av värde i övrigt att plocka på sig. Jo, en Fanta Lime fick jag (jag tycker inte om kolsyra så den kan Jonas få).Tur att Lidl ligger på vägen hem så att jag fick med mig ett kilo risgrynsgröt.
No comments:
Post a Comment