Wednesday 16 April 2008

Den kommer smygande...

Vilken chock! Jag höll på att trilla i Brunnsviken på min sedvanliga morgonpromenad då jag hörde på P1-morgon att vitaminpiller är cancerframkallande! Jo, jag har hört det där om chips, mobiltelefoner och allt möjligt som nu ökar risken för att få cancer som har smällts upp på blaskornas löpsedlar de senaste åren (ett säkert sätt att sälja lösnummer). Men vitaminer?! På P1-nyheterna! Det måste man ju bara ta seriöst, vilket jag nu gör efter att jag även läst det i pappers-DN.
Jag har ju några stackars "En om dan"-multivitamintabletter som kära mor sände i ett förnödenhetspaket här i vintras då jag bodde i Lund. Mamma, vill du ta livet av mig?!
Nej, dom där tabletterna får stå kvar ovanpå fläkten (jag har varit nog så dålig att äta dom medan jag var lyckligt oventandes om att jag proppar i mig cancerpiller), idag har jag köpt äpplen och apelsiner (till ett mycket bra pris på Willy:s, för övrigt).

Jo, på tal om Willys. Min rygg och nacke är lite knackig så jag bestämde mig för att utstråla lite mognad...och sådär ni vet, ja, helt enkelt bestämde jag mig för att ta en kundvagn (som på Willys i Rissne är över normal storlek, här storhandlas det kan jag säga! Man kan till exempel köpa smör i tvåkilosburkar). Jag hade fått en sån där fin nyckelring i förbutiken också, med en fejk-tia (med andra ord, en vuxenattiralj) i änden av kedjan. Nu var det bara att skrida till verket och ta en vagn för att få knalla runt i butiken och utstråla vuxenhet (redan där undrar jag vem jag skulle lura, ser jag ut som en fembarnsmamma?) med en stor vagn puttandes framför mig. Jag stödde dock på patrull. Tia-jäkeln tryckte jag in men låset ville inte klicka. Jag testade samtliga vagnar, men ingen ville klicka med mig eller min tia. Frustrerad var jag nära att gå in till förbutiken igen och meddela att dom där tiorna minsann inte passade. Så kom en vänlig man och undrade om jag hade problem. Jag förklarade, och han erbjöd sig att försöka. Vips, tog han lös tian från nyckelringen och tryckte in den. Klick. Voilá!
Min Walk of Fame inne på Willys blev istället en Walk of Shame, speciellt då jag lyckades stöta in i den hjälpsamme mannen åtminstone fyra gånger (samtliga gånger kunde han inte dölja sitt breda leende då han såg mig försöka få styrsel på den stora vagnen bland tomatkonserver och risgryn).

1 comment:

Anonymous said...

Stort att göra palt! Känner som att jag måste lära mig det nu som utflyttad pitebo.. det är som nåt man SKA kunna. Dock är jag Ännu mer impad av det faktum att du gjort pitabröd. Hur får man till hålet i mitten? eller inte hål, ihåligheten. :o)
Jag har ätit något så enkelt (men fantastiskt) som tacos. Och snart blir det cashewnötter och colazero framför Las Vegas! jippi (ordet som jag fick skriva in nu "word verification" var f.ö PAJXHOXS. haha)