Tvättkärringen

Förr eller senare blir alla det de under hela sitt (yngre) liv säger att de inte ska bli; "Som sin mamma", "en sån som vägrar accepetera utveckling och förändring" och "en surkärring" är några exempel. Jag vet redan nu att jag kan skippa det där, trots att jag vill bli en hipp mormor som förstår sig på all ny teknik, skrattar och säger "äsch då" när bussen drar förbi en i 120 km/h och stänker gegga över hela kappan och bara rycker på axlarna när man märker att kassören på ICA har missat att det var extrapris på bananer och tog fullt pris.

Jag ger upp, och accepterar mitt öde. Jag sitter redan hemma och gormar högt vid köksbordet över tokstollarna som ringer in till p1 (nästa steg är att ringa in själv) och blev idag riktigt irriterad då karln som hade tvättid innan mig överskred tiden vilket innebar att jag har fått hänga tvätten på tork runt hela lägenheten istället för i torkskåpet (nästa steg är att skriva en lapp och sätta upp på anslagstavlan). Dessutom funderade jag allvarligt på att spara kvittot från Willy:s och åka tillbaka och begära återbetalning då jag märkte att jag hade fått betala 5 kronor för mycket för mina surimi-sticks (nästa steg är att åka buss de 30 minuterna enkel väg och faktiskt göra det).

Fast, jag är faktiskt en sån som gillar förändring (än)! Och jag (till skillnad från t.ex. morfar som vägrade äta ris och andra saker han aldrig prövat förut) prövar gärna allt i matväg som jag inte ännu har avsmakat (skorpion, grisfötter och Durianfrukt ligger bland annat på listan). Jag ser dock ett faktum som skulle kunna göra mig mer matmässigt konservativ, och det är denna jäkla GMO-mat (som bland annat från och med idag blir tillåtet att odla i Frankrike) som jag vägrar äta av många skäl. 1. Av sympati för allergiker. En kvinna fick en allergichock sedan hon ätit tomater, på grund av att hon ätit fisk. Hon tänkte givetvis inte på att tomater nuförtiden kan innehålla fiskgener (som proppas in i dem för att göra dem tåligare mot kyla), givetvis måste hon ju göra det! Trist bara att man inte märker GMO-varorna. 2. Företag kan och får ta patent på bland annat grödor, det vill säga liv. Råkar det blåsa lite säd från grannens GMO-odling till din och det börjar växa där, helt utan din vetskap eller vilja, kan företaget som äger sädestypen kräva dig på pengar eller helt enkelt påstå att det som växer där är deras. Hu! Dåligt, inte minst sagt för odlarna i u-länder.

Äsch, nu börjar jag sladda iväg alldeles för långt. (För övrigt ett typiskt drag för ilskna pensionärer som ringer in till p1 med ett ärende men jagar sedan upp sig själv och börjar riva av en lång klagan över allt här i livet vilket till slut måste stoppas av moderatorn).

Durianfruktsätande i Thailand