Vad jag måste stå ut med

I ett tidigare inlägg har jag avslöjat en av de många saker min käre sambo måste stå ut med (jag syftar då på Åhlénsincidenten...) men se jag har det inte lätt heller!

Det går inte en dag utan att jag tvingas titta på honom. Han står där precis bredvid havregrynen som jag gör gröt av varje morgon, och knivstället (okej, det är en vattenkaraff men den duger bra åt även knivar) i vilket det finns knivar som givetvis används flitigt. Står man vid spisen (som den husmor, eh...lägenhetsmor jag är) och lagar mat råkar blicken av tristess ofta ofrivilligt landa på denne man. Han står där och ser så löjligt (och obefogat, enligt mig) nöjd ut trots att han har två bölder som sticker ut under armarna. Det jag talar om är karln (om detta nu ens är en homo sapiens, efter besöket på Naturhistoriska riksmuseet igår har tvivlets frö bara fortsatt att växa) ni ser nedanför:

Varför figurerar denna karln på en förpackning? Det har jag verkligen inget bra svar på, men jag kan iallafall delge att förpackningen i fråga innehåller sånt där pulver som man ska blanda ut i någon vätska och slurpa i sig någon gång per dag (smakar för övrigt ganska illa) och finns i smaker som jordgubb, vanilj och choklad. Mannen på bilden ska tydligen tjäna som ett resultatexempel, och redan här känner jag att hans medverkande blir rätt kontraproduktivt. Inte blir det bättre av att man tydligt ser (se lilla ringen vid hårfästet) att han inte är det minsta mörkhyad, utan en vanlig blekfis målad i brunfärg. Det är dock det ni ser inom den stora ringen som är det som gör att jag inte kan titta på honom (det som jag tidigare kallade böld men av Jonas fått veta kallas "vingar" eller något liknande. Snacka om att albatrossen har mött sin överman).

Hans armar, som förmodligen är större än min stussomkrets ser, på grund av dessa enorma (abnorma?) utväxter på något sätt väldigt korta ut och dessutom på något sätt alldeles för högt sittande.

Nå, jag går ideligen och vänder på detta paket så att han och hans inkletade kropp och fåniga min får spänna sig för väggen istället, men likt ett illsinnat spöke är han lik förbannat vänd utåt mot köket när jag kommer in igen!

Det värsta är kanske inte att han uppenbarligen själv tycker att han är utomordentligt välsnidad och vacker, jag oroar mig över att han inte är den ende om den åsikten. Är det så här karlar vill se ut? Ja, skinkan är delad och så även smaken, men jag kan meddela att utan att ha genomfört ens en helt ovetenskaplig undersökning så önskar nog majoriteten kvinnor och män som attraheras av män inte att deras partner ska se ut så. Om inte annat så för hur i tusan skulle man hitta en skjorta till karln i julklapp?!

Och hur skulle man kunna besöka en tjurfarm utan att riskera att han vallas in i ett bås? (Det går ju visserligen att ID-märka honom i öronen...)