Som en palt bland ett hav av biff Rydbergs

Så känner jag mig just nu! Jonas är ivägflugen och faren till Piteå och här sitter jag på sängen och har just smällt i mig en (om jag får säga det själv, och det borde jag få eftersom att jag lagade åt mig själv) utsökt ensammåltid med fisk och potatis. Det låter kanske lite ensligt men maträtten var piffigare än så! Fisken var insnurrad i zucchini med sardininbakade oliver, purjolök och spenat. Ju.

Det börjar minst sagt utbreda sig en tråkig, tom yta att jämföra med ökenutbredningen i Västsahara i kylskåpet, för att inte tala om frysen. Inte ens en nödinsats (läs: en cykeltur till Lidl) skulle kunna täta igen luckorna, det som krävs är ett Maxi eller Willy:s i Rissne. Nå, det får bli av när jag har den andra matslukarern som bor i denna lägenhet är tillbaka.

Jo, jag har varit lite sen att meddela denna ytterst viktiga händelse - en ny kändisspotting! Det var två karlar av röd karaktär, nämligen Tomas Bodström och Ibrahim Baylan som trädde in i föreläsningssalen i tisdags precis då det var dags att cykla hem för lunch. En snabb-babblande, intensiv och, ehm "telefonförsäljaraktig" SSU:are försökte hålla oss kvar i salen för att lyssna på de ovan nämnda herrarna. Mja, jag tog mig en lunchmacka som de bjöd på och sen fick det vara nog med det. Jag kände att jag inte riktigt var upplagd för att vara åskådare till denna predikan för de redan troende (salen fylldes av SSU:s studentklubb, eller vad de nu kallar sig) det blir lätt okritiskt och ickekonkret babbel bara. Hade de slängt in en blå lirare också så hade det ju åtminstone blivit en hetsig och osaklig debatt av det hela. Nåja.

(För övrigt fick jag beröm av herr Bodström för att jag plockade upp ett bananskal (nej, det var faktiskt inte ens mitt) från golvet och kastade det i soptunnan. Kalla mig långsökt, men kan det ha varit för att han såg den som en potentiell olycksframkallare och i egenhet av advokat och medlem i justitieutskottet inte ville ställas inför rättsliga bryderier om någon under hans propagandatal skulle...ja, låt och säga knäcka nacken i kaffepausen på grund av skalet? Hmmm.)

För övrigt, vilken kanondag! Kanon, kanon, kanon. Bättre än så här blir inte ens en vacker sommardag i juli. Man kan hålla för sant att det är stekhett ute om jag cyklar till skolan i kjol och kofta, och att jag kan sitta i skuggan i endast linne och shorts. Om vintern i Stockholm är usel, så är våren underbar! (På söndag ryktas det bli regn, då kan min åsikt om vädret här vara radikalt annorlunda. Jag menar, det måste väl ha någonting med det att göra, uttrycket "att vända kappan efter vinden"?)