...så utgörs som jag nämnt tidigare min underkropp av dallrig risgrynsgröt, men jag borde vara attans söt också, ty socker är en stor del av min föda. Okej, jag har försökt sluta med risgrynsgröten. Jonas köpte mig i och för sig 500 g Felix-gröt förra helgen men jag har varit duktig och har kvar några slevar! Kan bero på att den faktiskt inte är så god. Ofta hänger smak ihop med pris, men i detta fall måste jag som risgrynsgrötskorvsexpert säga att den billigaste gröten jag har funnit även är den godaste (Hallelujah för det!). Den finns på Lidl och smakar utmärkt. Nå, efter ännu en dag på konditoriet med (allt för) många avsmakningar sitter jag återigen här med lite svajig mage. Jag försöker ursäkta mig med att jag smakar mig igenom utbudet, men med det som argument får jag svårt att förklara mitt slukande av chokladboll (jag har redan smakat den, och den är riktigt smaskig). Nå. Fransk chokladmaräng, mörk chokladpralin och en milano har slunkit ned.
Ja ja, till saken! Jag har nu bestämt mig för att nu banne mig ska jag inte äta sådana hära sockerbomber på ett tag. Expedition "Malin utan socker i en vecka" ska få sin början imorgon. Puh. Hur ska detta gå? Det är ju socker i det mesta (till och med blodpudding! Varför, säg mig varför?) men jag vet ju vad som är mat och vad som är...eh, lite mer av den smaskiga arten. Jag ska rapportera hur det går. Jag funderar på att låta denna expedition pågå tills jag faktiskt klarar en vecka. Vi får se. Jag ska ladda upp med att se "Du är vad du äter" ikväll (Den svenska varianten är dock så tråkig, tacka vet jag den där elaka engelska kvinnan med sina gröna grönsaksbrygder!). Jag ska försöka bänka mig framför Gordon Ramsays restaurang-räddarprogram också. Och så var det det där med franskan...
Ps. "Våra" Milanos ser inte riktigt ut som på bilden (de ser ju ut som stora finska pinnar! Varför ha de pärlsocker på?), nåja.
No comments:
Post a Comment