Ett erbjudande jag inte kunde motstå

Mor (numera kallad "Leonona Olovssoni"...eller nåt annat, öh, italienskt) har likt en maffiamoder, givit mig ett erbjudande. I dagens teknikberoende värld genom ett sms; "gå till datorn, läs och begrunda mitt förslag. kram!". Jonas läste det före mig och nickade och sa "nej, det kan du verkligen inte säga nej till". Erbjudandet var att hon skulle sätta in pengar på mitt (arma) konto. - Jippi!

Men, sen kommer vi till villkoren. Villkorsbundet bistånd (jag har ju trots allt läst ungefär 10 högskolepoäng i detta ämne) blir allt vanligare och ett tecken på detta är väl att det även lyckats leta sig in i mors biståndspolicy. Nå, detta är ett såkallat bundet bistånd, pengarna är öronmärkta. Till kläder och skor. Till kläder och skor!

Jag kan fortfarande dra mig till minnes när mamma drog fram plånboken och gav mig två-tre Linné med orden "och nu vill jag inte att du kommer hem med ett par byxor!". Ibland kom jag hem med en t-shirt, en tröja, underkläder eller ja, ytterligare ett par byxor att trycka in i min proppfulla garderob. Detta konsumtionsrace nådde nog toppen någonstans vid New York-resan då jag kom hem med en hel del - bland annat ett par byxor för 200 dollar.

Idag kan jag inte säga att jag ångrar mitt köp, men det finns inte på kartan att dra mitt VISA för en sådan sak igen. Mammas förmanande ord och bryderier har bytts ut till de motsatta; "men du måste ju köpa dig någonting, unna dig något! Köp ett par byxor eller ett par skor!". En ny kofta är dock inte vad jag köper när jag känner att jag vill, som man säger, unna mig något. Då köper jag hellre en bunke Ben & Jerrys, bakar kakor (eller grahamsbullar, det är mina fina på bilden) eller köper något helt onödigt men kul - kanske en bok eller lite pyssel. Jag har tagit mig ut från konsumtionsträsket, och där utanför vill jag stanna!

Ett antal saker bör man känna till för att förstå vilket kaos detta skapar inom mig:
1) Jag har inte köpt ett klädesplagg sedan, juli förra året? Ett par byxor på superrea för 50 spänn.
2) Vadå kläder och skor? Jag har en lång lista med "borde/ska köpa"-saker, och jag kan säga att kläder och skor hamnar långt ner. Kanske till och med så långt ner att de borde finnas på en imaginär "borde/ska inte köpa"-lista. Just nu ligger hemförsäkring, linser, glasögon och tvättmedel ganska högt upp på min inköpslista.
3) Hur ska en snåltarm som jag klara av att köpa ett par brallor för samma pris som jag hade kunnat köpa linser för? Oundvikligen kommer jag att omvandla den där t-shirten jag köper till 2 kilo köttfärs, 5 liter mjölk och 4 avocados. Suck.

Nå, nu har jag handlat inför morgondagens tårtbak, ätit kokt kyckling (med dillsås från en fiskbullsburk, rekommenderas ej) och ska nu surfa efter ett billigt hotell/vandrarhem att bo på i Prag.

Au revoir!