Min småpatetiska men tillåtna (jag är ju från Norrland och den enda kändisen man ser på gatorna i Piteå utan att rycka på axlarna är Peter Eriksson, vilket inte säger mycket. Jag menar, varje gång Mikael Renberg svängde förbi Max blev jag lite extra nervös när jag skulle ta betalt) kändisspotting-rapportering fortsätter sin upptatering med Jessica Zandén. Vem? Säger ni kanske, men jag har henne färskt i minnet som den slav jag var under årets julkalender där hon spelade den hårde tv-chefen som försökte ta ned Pascal ("jag är inte galen!") Petersén på jorden. Hon har även gjort minnesvärda insatser i Tomten är far till alla barnen och inte minst i Vita lögner. Jag knuffade diskret till Jonas och viskade om han kände igen kvinnan till vänster på cafeét, men nej, han såg väldigt skeptisk och frågande ut. För övrigt var cafébesöket utmärkt, efter ovanligt lite betänketid för att vara mig valde jag en budapestrulle (små, inre stridigheter med mig själv utbröt dock och var just i färd att byta till en napoleonbakelse men ville visa för Jonas att jag minsann kan bestämma mig fort).
Ikväll har jag bestämt att vi ska se Melodifestivalen. Jag vill iallafall se E-type. Och Poodles! De tillsammans måste ju verkligen bli nåt. Om detta "nåt" är bra eller dåligt är en helt annan diskussion. Jag vill dessutom inte missa Christer Sjögrens kalkonlåt som blivit så omskriven för att den är just...en kalkon utan dess like!
No comments:
Post a Comment