Nej, inte Tompa igen!

Cykeln till jobbet idag. Solen sken, vinden lade sig bekvämt om min rygg och knuffade mig ordentligt framåt denna gång och trafikljusen visade mig ideligen sina gladaste gröna sken. Allt väl så långt. Väl på jobbet fick jag dock för mig att mitt flyt behövde brytas och det var enkelt gjort genom att få femmiljonergrader-varmt kaffe + sump över min vänstra hand. Min bästa hand! Var tredje minut har jag varit tvungen att stå under kallvatten och skölja. Usch. För att trösta mig har jag tryckt i mig bland annat; en katalan, en jordgubbstartlett, tre kulor vaniljglass med hasselnötter och chokladsås, ett chokladhjärta, några tuggor belgisk chokladtårta, några björnbär och några jordgubbar, en chokladpralin och lite annat smått och gott. Uuuurk, säger dock min mage som börjar befinna sig i samma ledsna tillstånd som min vänsterhand. Men jag måste ju prova mig igenom sortimentet!

Nå, angående den där Tompa nu. Jag var redo att rista en ny skåra i mitt kändisspotting-vedträ när jag såg en lång, lite fräscht solbrun, medelålders karl med utseendet i någorlunda behåll kliva fram mot kassan. Det är en kändis, banne mig. Är det Björn Ranelid? Näää. Patrik Sjöberg då? Nope, både för kort i rocken och kort i håret. Men jag har sett honom förut. Men var?

Sen slog det mig. Bio 3:an, Piteå. Jag har länge varit mallig över en av mina få kändisspottings i Piteå, nämligen då jag gick på bio med Tommy Nilsson. Okejdå, gick på samma bio. Mitt odiskreta utpekande (en lång arm riktad mot karln tillsammans med ett "Men det där är ju den där Tommy Nilsson!" och två stora bruna koögon gloendes i pekfingrets riktning) resulterade även i att han uppmärksammade mig. Och nu stod karln framför mig igen, såhär tre-fyra år senare. Frågor som dök upp var: 1. Jag har sett få kända ansikten i mitt liv, så varför, o varför träffar jag på någon av de få jag redan sett?, 2. Är han fortfarande tillsammans med Malin Berghagen-eller-vad-hon-nu-heter? Och slutligen, 3. Känner han igen mig?

Nej, det gjorde han inte.

Klart slut, nu ska jag ställa in matbröden jag fick ta med mig hem i skafferiet och försöka få i mig någonting näringsrikt idag. (Jordgubbarna och björnbären är några av få föredömliga födointag denna dag).

Till sist tänkte jag bjuda på lite herr Nilsson för dem som inte riktigt vet vad han har gjort på senaste - klicka här. (När jag cyklade förbi Göta Lejon på vägen hem såg jag för övrig samma karl igen - nu på affisch. Han spelar Kapten von Trapp i Sound of Music på samma gata (Götgatan). Risk för att vi ses igen då kanske? (För övrigt ser han väldigt rosig, len och överretuscherad ut på affischen - ungefär som Prince Charming i Shrek. Det vill säga inte så charmant).