Where the action is

De senaste åren, speciellt det senaste, har det gått upp för mig hur relativt många och dessutom lyckade värdetransportsrån som görs i Sverige. Lite här och var, oftast i landets södra delar sprängs, kapas och rånas det skåpbilar fulla med stålar och värdesaker. För någon morgon sedan ögnade jag igenom ännu en notis om just ett sådant rån i DN vid frukostbordet och klagande frågade Jonas hur de kan "få" lyckas nästan varje gång (och undrade även försiktigt om vi inte skulle ta till oss den informationen och byta bana en stund för att dryga ut studiemedelskassan, det blev dock avslag på den punkten).

Nå, det var nog i förrgår som jag och Jonas slötittade på långköraren Efterlyst med Aro och den där sluddrige "brottsexperten/författaren/docenten-eller-vad-han-nu-är".

Vet du någonting om rånet? Var du i närheten? Ring oss på 08-Blablablabla"

Jag började fundera på hur spännande (fel ordval, men ni förstår) det skulle vara, eller snarare hur värdefull man skulle känna sig om man faktiskt hade sett något och kunde hjälpa till i mordet på Kalle eller rånet på Anna och jag nämnde det även för Jonas. Nåja, vi återkommer till det.

Det slår mig hur mycket man missar när man åker tunnelbana. Nu pratar jag inte bara om påträngande alkisar, äckliga gubbar, kvav luft, stinkade lukt och störande personer i allmänhet utan med vad man missar uppe på markytan. Hade jag valt underjorden hade jag inte fått äran att riskera mitt liv genom att lyckligt ovetandes cykla förbi gasläckan i centrala Stockholm, svischa förbi Johan Rheborg en solig förmiddag och kvadda en perfekt hög med hudbajs (hade jag åkt tunnelbana hade jag förmodligen trampat i människans motsvarighet av denna vara så jag är inte missnöjd över det eländet ovan jord faktiskt).

Nå, igår när jag och Jonas hade gjort stan (utan inköp från min del, vilket varje gång får mig att känna att jag har sparat pengar trots att jag i realiteten bara inte har blivit av med några, jag vet) trampade jag hem efter Sveavägen. Jag fick ett otroligt sug efter risgrynsgröt och bestämde mig för ett besök på Lidl efter samma gata. När jag närmade mig började jag se blinkande blåljus en masse. Ännu närmre kunde jag urskilja ett par piketbussar, några polisbilar och ett antal poliser utspridda runt Lidl med avspärrningstejp virade lite här och där runt området.

Min första tanke var "fan, nu har något dumhuvud rånat Lidl. Varför rånar de Lidl?! Handelsbanken ligger ju här just bredvid och jag vill ju ha risgrynsgröt!". Till min förvåning (och lycka) ser jag dock att Lidl är knökfullt med ivriga fredagshandlare. Det är alltså bara att knalla in. Gröten var dock slut och som en parentes fungerade heller pantningsmaskinen "nej, polisen har stängt av den tills vidare...mummelmummel" hörde jag av en kvinnlig anställd.

Mina tankar följde: Okej, utanför står alltså två skåpbilar inringade av avspärrningar utanför. Pantningsmaskinen är avslagen här inne - det är ju för tusan ett bombhot som är på gång! Hallå, varför utrymmer de inte hela kvarteret? Försökte polisen utrymma stället men alla snåla käringar och karlar bet sig fast i kycklingfiléerna för 50 kronor kilot och klamrade sig fast i godishyllorna med invändningen "vem bryr sig om en eventuell bomb när lösviktsgodiset kostar 3,99 kronor hektot?"?

Nå, jag traskar ut och frågar två poliser vad som händer egentligen, varpå de faktiskt ser smått roade ut när de svarar "Jomen det har varit ett värdetransportrån här serru".

Klockan var ungefär fyra, och rånet hade utspelat sig vid tretiden. Jag kunde med all sannolikhet ha hamnat mitt i händelsernas centum (och dessutom haft anledning att ringa både Efterlyst, DN, Aftonblaskan och kanske framförallt polisen och fotopepprat brottsplatsen med min mobilkamera, vilkens bilder jag senare skickar till blaskor som betalar tusenlappar för sånt) om jag bara hade insett att shoppingen på stan var utdömd redan vid halv tre-snåret.

Det visade sig iallafall vara en ensam gärningsman som kommit åt en väska med värdesaker. Läs artikeln här.

Återigen får jag anledning att undra hur de ständigt lyckas komma undan? Sveavägen är på en fredagseftermiddag tjock med både bilar och folk. Polisen hade dessutom en helikopterflaxare till hjälp (förutom ett tiotal polisstyrkor). Hallå, det har man inte ens i "Tjuv och Polis", då är man fem-sex poliser och en bil i Volvo 240-klass men man lyckas alltid fånga skurkarna! Antingen får Alga göra spelet mer realistiskt, eller så får poliserna göra ett bättre jobb. Jag menar, jag växte ju upp med bilden av att polisen för eller senare lyckades fånga tjuvrackarna (innan de tog båten/tåget eller flyget till fjärran stad och kunde säkra de stulna pengarna för alltid) och att polisen hade överlägsen utrustning (läs: träbil mot plastfötter). Men det är ju helt fel. Men det är ju bra Alga, låt barnen tro att farbror polisen alltid är steget före, så får de lära sig den hårda vägen istället (läs: när de i vuxen ålder ringer och kallar på polisen under ett pågående inbrott i hemmet och de dyker upp tre timmar senare med orden "vi har så mycket att göra, vi var tvugna att prioritera annat").

Min kommentar till alla brott kommer händanefter att vara: "Jag säger då det, det där skulle aaaaldrig ha hänt i Tjuv och Polis".

(Litet Obs! Kanske är på sin plats, då det är inte meningen att det är ska vara ett politisk ställningstagande av något slag eller orättfärdig kritik mot poliskåren, oavsett färg på regeringen och nedlagd energi hos polisen finns det mer ofog än polisresurser).