Önska mig lycka till, del 2

Har varit kolugn hela dagen och tänkt "hä årn sä", samt "det jag inte kan nu kan jag inte imorgon, ingen idé att stoppa korv". Nå, nu börjar det närma sig morgondagen och att stoppa korv verkar mer och mer ses som ett bra alternativ till att köra tentan totalt. Okej, godkänt får jag förhoppningsvis, men som vanligt vill jag alltid få lite bättre än okej. Därav börjar oron gro i magen då jag inte alls har lagt ner någon energi över huvud taget inför stundande salsexamen det senaste halvåret jag gått kursen, vilket betalar sig nu.
Jag hoppas någonstans att jag är klar i huvudet imorgonbitti och att jag lyckas plocka fram några naturliga franskakunskaper, att det ska visa sig att jag är en fantastisk talang av något slag (vilket inte har visat sig än dock) och framförallt att provet visar sig vara barnsligt lätt.

Hittills har min växande oro inte slagit ut i ökad motivation att sätta sig ner och studera. Jag skramlade ihop en timmas studerande ute i solstolen (24 grader! puh! dock har mina ben inbyggd solskyddsfaktor 60 så jag varken bränner eller brunar mig) och knappt en timma ikväll. Istället sitter jag och knåpar med hemtentamen i utredningsmetodik, som går mycket lättare då polletten äntligen har trillat ned. (Okej, dessutom vill jag läsa färdigt kursboken, då jag redan har 15 kr i krav på biblioteket och bör återlämna den snarast om den siffran inte ska eskalera).

Jag får väl avsluta med ett stort NÅJA! I komme ju oppifrå nårrland, å denna oopp jär en it nervöös...(?)