Inga mer föreställningar

Idag rafsade jag ihop tre av fem gröna ursäkter till växter (ska inte tala om den gröna låda jag fann inne i kylskåpet igår...det var dock snarare svamp än blommor och luktade därefter...) och kastade dem i soporna. Med andra ord åkte vårt julinköp (en sån där som liknar en julgran), vårt påskinköp (en gul påskblomma) och Erik Ullenhags (Folkpartiets partisekreterare) kvarlämnade vårbukett. Det slår mig nu att jag och Jonas är något av säsongs-blominköpare.
Nu återstår två stackars orkidéer som en gång var så vackra att jag kunde stå och stirra på dem på håll och blev så tillfreds och stolt över det fina vardagsrumsfönstret och dess utsmyckningar (jag var dessutom extra varm i hjärtat för att jag hade fått dem för ett kanonpris). Nu ser de attans ledsna ut och det är bara en tidsfråga från min och Jonas sida när de också ska få ryka, då vi 1. åker om cirka 3 veckor och inte tänker skaffa någon blomvattnare, 2. har insett att vi inte är mogna för det stora ansvaret att ta hand om växter. Det räcker med att tvätta, städa, bädda nytt och handla någorlunda cykliskt.

Nåja, lite grönt har vi nog kvar i hemmet trots allt. Jag misstänker att det växer någonting luddigt i badrummet vid luftkonditioneringen och även på väggen. Likt fyndet i kylskåpet är det dock inte uppskattad, eh..."grönska".

Till hösten har jag har dock planer på att odla lite växter man får ut mer av än syre-koldioxidutbyte, nämligen krasse och groddar. Det är ju dessutom meningen att de ska dö ut (läs: ätas upp) med jämna mellanrum, vilket passar mig perfekt.