Jag trängde mig ur sömnens dimma sakta men säkert. Utan att helt vara ute ur den konstaterade jag att det är första gången jag vaknat sedan jag gick och lade mig, samt att det inte var speciellt mörkt utanför ögonlocken. Är det månne morgon redan? Hallelujah, hoppet tändes. Jag öppnade försiktigt ögonen och såg en potentiell ljus och solig dag gro utanför fönstret. En snabb blick på klockan - tjugo över. Jag hade ställt klockan på halv men tio minuter hit eller dit fick kvitta. Jag klädde på mig, pillrade omkring i köket, ruskade lite liv i Jonas då vi hade bokat tvättid nio och jag skulle ut på morgonpromenad och inte ville riskera att Jonas sov över vår tid i tvättstugan. I färd med att förbereda min morgonpromenad hör jag att Jonas har satt sig upp inne i sovrummet. Kort därefter hör jag: "Men Malin, klockan är ju bara halv åtta"!
Ops. I all min lycka över att ha sovit så länge utan att ha vaknat till en endaste gång och dessutom när jag väl vaknat märkte att vädret var fint (även om jag tyckte det var märkligt att det inte var varmare än +1 grad vid halvniosnåret) kikade jag kanske lite för hastigt på klockan och fokuserade kanske lite för mycket på minut- och inte timvisaren.
Jonas suckade att han hade slitit som ett djur för att få sig upp i sittande position. Han damp ned i sängen igen (på min kudde som vanligt, den är nyare och skönare) och jag var inte sen att haka på.
Bättre tidigt än aldrig?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hej! Tack så mycket. Det blev verkligen en toppendag.
/M
Hihi, vad är vi för enna pensionärer egentligen? Jag har nu vaknat mellan 7 och halv åtta i flera veckor. Jag förstår inte riktigt meningen med det. Eller tja, nu under påsk kommer jag börja jobba mellan 06-45 och 08,00.. så DÅ är det ju bra att vara morgonpigg. Men när man faktiskt kan och får sova länge är det lite trist.
Post a Comment