Vi och borgarna

Våran morgonläsning har inte bara förflyttat sig från Norr till Söder (från Piteå och Skellefteå till Växjö, via Lund och Stockholm) utan även gjort en drastisk glidning från Vänster till Höger (här i mer ideologiska än geografiska termer). Från sossenästet Piteå med den helt dominerande Piteå-Tidningen som formligen skriker rött, till södra Sverige där DN istället blev morgonläsningen och därmed gled vi från rött till en mer blå riktning. Nu har glidningen fortsatt och numera täcks köksbordet i en distinkt blå färg; vi har en halvårsprenumeration på Svenska Dagbladet.

Jonas föreläsare berättade att genomsnittsinkomsten för en SvD-läsare ligger på cirka 30 - 50 papp i månaden (med övervikt mot de högre sifforna). Med andra ord är det vi och överklassen. Vill man se det på ett annat sätt kan man se det som att vårat (bidragsberoende) hushåll har bidragit starkt till att sänka siffrorna i statistiken.

Som fotnot kan tilläggas att vi även är nyblivna prenumeranter av Fokus (kan vara bra för att skingra den blå dimman som annars lägger sig över nyhetsintaget vid köksbordet). Viktigast av allt är kanske att säga att vi inte betalar ett enda öre för prenumerationen av SvD. De sökte testpiloter, så jag tänkte "varför inte?", anmälde mig och blev utvald. Så nu är det bara att säga tack och adjö i ett halvår till DN (jag kommer att sakna dig!) samtidigt som jag kramar om de varma 90 kronorna i månaden vi nu sparar. Vad gör man inte för att klara sig i tider av ekonomiska depressioner, bankkriser och börskrascher? Man börjar tydligen läsa SvD.

(Frågan är dock; blir man borgare av att läsa "svenskan" eller läser folk svenskan för att de är borgare? Jag tror på det senare, trots att jag hoppas på att våran prenumeration automatiskt på något vis kommer att generera en tillväxt i vår månatliga inkomst så att harmonin i universum behålls, det vill säga att vi landar på en inkomst som överrensstämmer med den genomsnittlige läsarens).