Att göra sin mamma stolt

Jag vet inte om det beror på att jag har läst "Lycka!" av Dalai Lama i sommar, eller om jag har insett att livet blir så mycket enklare utan irrationella fobier, men idag har det skett någonting banbrytande i mitt förhållande med spindelsläktet.
Min spindelpolicy har tidigare varit väldigt enkel. Är de utomhus är jag på deras område; ser jag en spindel har jag har dessutom möjlighet att bara gå därifrån och låta den vara. Är de inomhus, närmare bestämt i mitt hus, har de (olyckligt ovetandes) trängt in på mitt område. Därav faller en automatisk dödsdom. Ibland blir de benådade, men endast då mamma lyckats uppfatta vad som är på gång och bryter in. Det resulterar oftast i att spindeln bärs ut. Alla parter blir glada och nöjda (förutom i de fall då mor misslyckas med frigörandet och spindeln försvinner någontstans i hemmet, till min stora förtvivlan och ilska).

Nå, idag så visade sig husspindeln (även kallad "Spiderwoman" då jag är övertygad om att det är en hona) vid vår tv-bänk. Tidigare har jag skonat hennes liv, men nu tänkte jag göra henne till ett platt paket då jag insett att jag förmodligen sover på madrass på golvet denna kväll (Jonas svärföräldrar kommer på besök!).
Men Samvetet (läs: Jonas) sitter i fåtöljen och inflikar att jag bör kasta ut den istället. Lättare sagt än gjort, säger jag och menar att man först måste fånga den kvicke ******. Plötsligt får jag ett ryck, gräver fram en burk och sätter den över spindeln. Ha! Där kan du gott sitta! Tänker jag och återgår till mina skoluppgifter på datorn. Men så talar Samvetet (läs: återigen Jonas), som tycker synd om spindeln som bara sitter där instängd.
Efter middagen och ytterligare påpekanden från Samvetet, som säger att han minsann tänker kasta ut den, inser jag risken att han kommer att misslyckas likt min mor gjort vid några hemska tillfällen, och beslutar mig för att själv ta tag i saken. Då kan jag bara bli arg på mig själv.

Hur som haver, med en tigerskötares delikata sinne, lyckas jag släppa Spiderwoman fri (i korridoren). Alla är glada och nöjda.
Du också, mor?