Mysteriet med sadelskyddet som begav sig på flykt

Den har inte ben, inga hjul och är definitivt för tung för att blåsa iväg på en vindstilla eftermiddag. Ändå lyckades den mirakulöst att komma ur mitt våld i går.
Jag talar om mitt kära sadelskydd som jag fick av mor min för att slippa frysa baken av mig.
Om du läser det här, sadelskyddet, så vill jag bara säga att jag är ledsen för att jag inte har behandlat dig så väl; jag vet att jag tryckt in dig bland illaluktande skor, jag vet att jag försummat dig när jag glömde dig hos en klasskamrat och inte hämtade dig på väldigt lång tid, jag vet att jag låtit dig bli blöt och kall då jag glömt dig i cykelkorgen en regnig natt, men jag vill ha dig tillbaka! Jag ångrar att jag inte tagit så väl hand om dig som jag borde!
Jag antar att jag mestadels har mig själv att skylla, då du tappade formen efter den där blöta natten och inte satt så himla fast och bra på sadeln. Jag gjorde det väldigt lätt för dig att fly när du hade chansen. Men jag förebrår dig inte för att du tog den. Jag hoppas att du har det bra där du är nu, i någons trygga varma hem och på någons fina cykelsadel som passar dig bättre än vad min sadel gjorde.

(För er som inte förstår ett skvatt så handlar det här om en ytterst mystisk händelse som utspelade sig igår. Jag antar att något hände iallafall för sadelskyddet försvann. Nå, jag cyklade iväg till ICA för att handla, stoppade på sadelskyddet och satte mig. I uppförsbacken alldeles innan affären stod jag upp och trampade (växeln hade fryst på en tung växel) ett tag, för att sedan sätta mig ned. Väl framme vid cykelparkeringen hoppade jag av cykeln, låste och skulle ta av sadelskyddet då jag märkte att det var borta! Jag tittade mig omkring. Inget. Jag kände lite på rumpan och innanför jackan om den kanske hade fastnat på något konstigt sätt. Inget. Jag cyklade tillbak hela vägen till vår lägenhet. Inget. Cyklade tillbaka. Inget. Ja ni förstår. Puts väck! Kikade i drivorna, spanade ut över de små gräsplättarna men nada, noll. Det är inte rimligt att någon på cirka en minut skulle ha kunnat eller för den delen velat plocka upp den sorgliga uppenbarelsen till sadelskydd som jag ägde).

Det är inte allt man kan förstå, eller för den delen behöver förstå, här i livet. Men denna gåta hade jag gärna velat lösa.