För ett par dagar sedan fick Jonas, som ett brev på posten (ja, det var faktiskt ett paket på posten som avslöjade denna nyhet) reda på att hans farmor var same! Lagom till Samernas nationaldag, som firades igår om jag inte misstar mig.
Jonas pappa har skickat en bok som han själv medverkar i, som jag inte hunnit bläddra igenom men den handlar iallafall om Laisvall. Där står att läsa att Jonas farmor var same och att de bedrev renskötsel. Nu när han sade det kunde jag koppla ihop både ett och annat; väldigt begränsade empiriska undersökningar i min bekantskapskrets har tytt på att de som har samiskt påbrå generellt sett tenderar att ha en aningen mörkare (och finare) hudton än vi andra svennebananer. Detta stämmer väldigt väl överens med Jonas hud, som alltid blir sådär jättefint brun och aldrig bränd. Om jag inte har räknat fel borde han alltså vara kvartssame.
Jag har länge varit lite bestört över att de som inte är samer inte får bedriva renskötsel i Sverige (vilket de får i Norge, det har dock inte varit tillräckliga skäl för emigration till vår glade och dyre granne i väst), men nu ser jag min lucka (lycka?)! Jag har bett Jonas kolla upp om de har ett renmärke i släkten (jag misstänker dock att han inte tar så seriöst på detta) och påpekat att om vi står där arbetslösa efter våra tre år i universitetsvärlden så kan vi ju flytta upp till tjottahejti och driva runt dessa lurviga minihjärnor på fyra rangliga ben. Burkravioli mot renskav, helt enkelt. Bror Anton får ju gärna vara med på ett hörn om han vill bussa runt dom med skoter. Någon får gärna lära mig att stycka kött då, för övrigt.
No comments:
Post a Comment